Detta är en kvinnlig psykopats egen historia!
Hon säger att den är sann!
Först berättar vi storyn, för att sedan syna den i sömmarna.
Vi ska visa hur en psykopat säger sanningen, men bara en del av den, friserad så som det behövs för att inte väcka vårt förakt!
Den här händelsen avslöjar skoningslöst psykopaters sätt att tänka och handla.
Vi ser i den här berättelsen rakt in i psykopaters psyke och hur väsensskillt det är jämfört med normala människors. Det är skälet till att vi återberättar denna historia.
Den kvinnliga psykopaten hade tagit en svart-taxi.
Hon skulle mitt i natten hem till hennes barns far, "Kalle" (fingerat namn), vilken hon inte sammanbodde med.
När hon kom fram försökte föraren att våldta henne, men hon lyckades slita sig ur hans grepp som han hade fattat i hennes jacka. Det var alltså inte själva greppet som hon slet sig ur, utan hon slet sig ur sin jacka! Och så sprang hon!
Och hon sprang upp till "Kalle".
Där fick hon tag i en förskärare och med den i handen rusade hon ner till bilen, högg föraren i halsen och tog tillbaka sin jacka!
Mycket rådigt gjort, må man säga!
M
an vill nog inte gärna säga att hon gjorde rätt, även om det är ett absolut tabu som föraren av svart-taxin hade satt sig över!
Kan man lita på historien?
Eller är det rakt igenom ett verk signerat "kvinnlig psykopat"?
En sak är ställd utom varje tvivel, en psykopat är kapabel till sådant här grovt våld. Men är historien sann?
Ja, kanske delvis!
Vad kan vi lita på i historien?
Den som har lämnat oss den här berättelsen vet vem svart-taxiföraren är och att han fortsättningsvis går ur vägen för den här kvinnan, därför att knivdådet faktiskt har ägt rum. Så långt är historien sann.
Att han körde henne och att hon att hon gick upp till "Kalle" och hämtade kökskniven, det kan vi lita på, och att hon verkligen högg honom i halsen, eftersom vår uppgiftslämnare har sett ärret!
Vad kan vi inte lita på i hennes berättelse?
Det är det påstådda våldtäktsförsöket!
Vad är det i det påståendet som gör att vi skall tvivla på det?
Om vi tänker efter och tillåter oss att
dra en logisk slutsats, då faller viktiga delar av historien platt till marken.
Med logiken som kritiskt vapen ställer vi oss självklart frågan:
vilken kille, som illegalt kör svart-taxi för att försörja sig och sin familj, skulle försöka våldta sin kund och därefter stå kvar på parkeringen tills offret hinner komma tillbaka med en kniv, eller med sin man, en kompis, en granne eller vem som helst som skulle kunna hjälpa till och ingripa?
Eller väntar på parkeringen tills offret har hunnit ringa till polisen?
Vem är så dum?
Så lätt var det att lösa den gåtan!
Plötsligt blir det en helt annan historia!
Det blir historien om den samvetslösa psykopaten, som inte vill betala för färden!
Här har vi således ett nytt och mycket mera trovärdiga scenario!
Det lömska och bedrägliga i hennes handlande, det vill hon inte nämna, men att hon slapp att betala för att hon knivhögg honom, det var hon stolt över och därför måste hon berätta om det, men på ett sätt som "rättfärdigar" hennes gärning! Hon kände sig som en segrare eftersom hon hade vunnit över någon annan, precis så som psykopater brukar känna för sina lyckade bravader.
En psykopat vill alltid vinna och det främjar den egna självbilden att vinna.
Att hon satte kniven i halsen på mannen det var en sådan bedrift att hon alltså måste skryta om den! På så vis kom händelsen fram.
Men "bedriften" är av sådana art att vi andra fördömer den! För att fullt ut kunna njuta av denna "bragd" måste den berättas för andra. Och för att den
ska kunna berättas, måste "förspelet" skrivas om, friseras!
Nu har vi alla pusselbitarna
och vi kan återge historien så som den antagligen var, i den oförvanskade verkligheten!
Föraren av svart-raxin behöll sannolikt jackan som pant!
Hon sa att hon skulle gå upp och hämta pengar! Förmodligen fick hon inte låna av "Kalle", men det kan tänkas att hon verkligen "lånade", men behöll pengarna och således även lurade barnens far!
Panten ville hon ha tillbaka och det fick hon med köksknivens hjälp, inte med pengar!
Kan man lita på en
psykopat
?
Jo, man kan det i enstaka fall, men bara delvis!
Och hur berättas sådana här lögner?
Jo, med självsäkerhet, med b
licken, minen, rösten, tonäget, självbelåtenheten och sist men inte minst, med förtjusning. Där har vi hela konceptet som får oss att tro på det!