 |
|
|
 |
|
Citatet
Om avsnittet
Allmänt
Psykopati
Psykopati och sociopati
Psykopati och antisocial personlighetsstörning
Schablonbilden
Kostsamt
Vad är det för störning
Vacker yta
Många fallbeskrivningar
Kvinnors våld mot män - tidningsartiklar
Kvinnliga psykopater
Kan barn vara psykopater?
Födda onda?
Att skada sitt eget barn
Navigering
Det är lika farligt att göra gott mot människor som att smeka vilda djur.
Drottning Kristina
Här ges en allmän orientering om vad psykopati faktiskt är för störning och hur diagnosen ska tolkas gentemot närliggande diagnoser, såsom sociopati och antisocial personlighetsstörning.
Om vi inte vet skillnaden, vet vi inte vad vi talar om.
Det handlar om att alla, särskilt de som arbetar med psykopater*, bör ha kunskap om avgränsningen av termerna för att meningsfulla samtal skall kunna föras.
Vad psykopati inte är måste således också belysas.
Tyvärr brister det på den här punkten. Det är alltså inte konstigt att det finns så många motstridiga uppfattningar om psykopati även bland de som professionellt arbetar med psykopater.
Frågan om barn kan vara psykopater tas också upp.
Vår schablonbild av psykopati får oss lätt att tro att onda handlingar alltid innebär att det är en psykopat som ligger bakom dem. Många gånger är det så, men inte alltid.
Vad psykopati faktiskt för med sig och vad det kostar samhället berörs också.
Alla möter psykopater mer än en gång i sitt liv, men det är sällan det står klart för oss vad vi har att göra med.
Oftast blir vi verktyg åt psykopaten som använder oss som dyrk för att krossa offret och vi är omedvetna om att vi därmed också är ett slags offer, men utan att vi själva lider skada! Även detta tas upp till belysning.
Vår reaktion inför psykopaterna kan sträcka sig från beundran till avsky avståndstagande, men sällan förblir vi oberörda. Och det är likaså sällan som vi förstår varför.
* Här avses de som i sin yrkesroll specifikt arbetar med psykopater inom kriminalvård och psykiatri.
Här avses även de som i sin yrkesroll ofta möter dessa störda människor, såsom socialassistenter, poliser, advokater, åklagare, domare och nämndemän, lärare och rektorer, personalchefer och så vidare. Listan kan göras lång.
Det är oftast ett svårt stålbad att ta sig igenom för den som har utsatts för en psykopat, oavsett om det är ens chef, ens vän eller äkta hälft. Inget öde går direkt att jämföra, men jag vill nog säga att det är värst för de som utsätts för dem i en relation. Man blir både ekonomiskt skuldsatt och våldtagen på sina känslor. Ibland förekommer även grov misshandel och fysisk våldtäkt.
Det allra värsta som kan hända är emellertid att man utsätts för en sexualsadist och kanske mördare. Och det är just sådana som folk förknippar med psykopater.
Men den bilden är mycket skev!
Den beskriver bara en obetydlig del av psykopatispektrat - den del av psykopaterna som vid sidan om sin psykopati dessutom är perverterade!
Den vanlige psykopaten är ofta ostraffad och, oftare än man föreställer sig, faktiskt kvinna! Många gånger är det bara så att de bara trampar hänsynslöst på och går "my own way". Det är illa nog, vilket framgår av BERÄTTELSER.
De som i sitt privatliv utsätts för dessa vanliga psykopater har ingen stans att vända sig. De blir aldrig trodda, därför att psykopaten ljuger och lägger skulden på den drabbade, utmålar denne som lögnare och allt annat som kan passa för tillfället.
Dessutom är det så att psykopaten alltid ljuger och i många fall har spridit förtal om offret i mycket tidigt skede, samt manipulerat omgivningen att ta avstånd från offret och också fått offret att ta avstånd från sina tidigare vänner och släktingar. Att isolera sitt offer socialt är ett mycket typiskt drag hos psykopater. De sår split för att få makt.
Otaliga exempel finns där olika myndigheter ofrivilligt och ovetandes agerar i psykopatens tjänst. Lögner och dupering banar väg för psykopaten, liksom myndigheter brist på kunskap om psykopati.
Det är denna okunskap som är så förödande!
Om psykopaten är bankrånare, då grips han (oftast en man) förmodligen förr eller senare för brottet. Ingen myndighet behöver förstå att det är en psykopat, han sätts ändå inom lås och bom. Men då en psykopat begår brott mot en person i nära relation, då kan följden bli den omvända, att offret utsätts för samhällets repression!
Psykopati är en tyvärr mycket missförstådd störning. Det är en störning av själva personligheten - personlighetsstörning.
Okunskapen om denna störning i samhället är genuin.
Exempel på okunskapen finns här under "
kritiskt
" och även på sidan "
Exempel från media
".
Ett bra exempel
, utöver ovanstående, är när den kände pensionerade överåklagaren låter sig duperas att tro att den likaså kände bedragaren hade beslutat sig för att "börja ett nytt liv". Tillsammans skulle de föreläsa om hur man avslöjar bedragare! Trots sin långa erfarenhet av brottslingar förstår inte åklagaren att han har med en psykopat att göra och att dessa aldrig talar sanning och aldrig bättrar sig!
Störningen vållar samhället
enorm ekonomisk skada
, enorm ekonomisk
skada
varje år!
(Av outgrundlig anledning är termen PSYKOPATI närmast bannlyst, men numera på väg att bli rumsren igen.)
De som
drabbas
av en psykopat får ingen förståelse eller hjälp. För dem kan det ofta ta många år att återhämta sig psykiskt och ekonomiskt.
Det mänskliga lidande som de utsätter människor för är förödande.
Psykopati och sociopati är två olika diagnoser.
Tyvärr föredrar vissa att hellre använda termen " sociopati" i stället för termen "psykopati". Anledningen brukar vara att man anser att "psykopati" är kränkande, nedvärderande och stötande för de personer som anses drabbade. Det är ett märkligt synsätt därför att man knappast kan säga att psykopater är drabbade då de själva inte vill vara annorlunda och de som verkligen är drabbade är ju snarare deras offer.
Sociopater är ett slags samhällshatare och revoltörer som ofta begår brott, men hanterar trots detta samhällets normer bättre och saknar den genuina ondska som kännetecknar psykopaterna.
Sociopater har en något mera gynnsam prognos än psykopaterna som är helt terapiresistenta och snarare blir värre av terapi.
I den mån psykopater lugnar ned sig med stigande ålder skall detta inte tolkas som att deras störning klingar av, men att de har lärt sig att manövrera bättre i samhället och i mindre utsträcknig döms för brott. De har både lärt sig att ta sig fram på ett mindre iögonenfallande kriminellt sätt och att bättre ljuga sig fria, men ondskan är lika genuin, empatin lika obefintlig och egoismen lika total.
Hur ser en psykopat själv på begreppssammanblandningen? I sin bok Psykopatens värld låter Robert D. Hare en klient komma till tals i frågan:
Forskarstudenten (S):"Fick du något gensvar från den anstaltspsykiatriker som bedömde dig?"
Förbrytaren (F):"Hon sa att jag inte var sociopat utan psykopat. Det var komiskt. Hon sa att jag inte skulle oroa mig för det eftersom det finns läkare eller advokater som är psykopater.
Jag sa: ' Jag förstår. Om du befann dig ombord på ett kapat flygplan skulle du då helst vilja sitta bredvid mig eller bredvid någon sociopat eller neurotiker som skulle skita byxorna fulla och få oss alla dödade?'
Hon höll nästan på att ramla av stolen. Om någon vill sätta en diagnos på mig vill jag hellre kallas psykopat än sociopat."
S:"Är inte det samma sak?"
F:"Nej det är det inte. En sociopat uppför sig illa därför att han har haft en dålig uppväxt. Han kanske har något otalt med samhället. Jag har inget otalt med samhället. Jag känner mig inte fientlig. Jag är bara som jag är. Ja, jag skulle tro att jag är psykopat."
Det ska vara en psykopat till att så klockrent förklara skillnaden på det som yrkesfolk inte kan hålla isär!
Psykopater är som stöpta i samma form. De är stereotypa, borsett från att de kan skilja sig åt i vilken typ av brott de begår och i vilken utsträckning detta sker.
Vi kan därför också låta F få tala för merparten, troligen samtliga psykopater när han säger att han hellre kallas psykopat. F känner sig inte det minsta kränkt av en diagnos med det namnet. Därmed faller kränkningsargumentet och vi har alltså en term för vardera störnigen, precis så som det bör vara.
För att verkligen kunna ha något emot samhället, eller ha en en politisk idé, någon form av ideal eller en strävan efter någonting i vidare mening behövs det värderingar. Sociopaten har värderingar. De må se märkliga ut, men de är personliga.
I en radiointervju säger Lars Inge Svartenbrandt att han som ung kände ett hat mot samhället. Men han säger det som han tycker låter bra som förklaring till hans tídiga brottsdebut.
I en TV-dokumentär talar även John Ausonius, "lasermannen", om samhällshat därför att han tycker att det låter bra.
Psykopaten däremot är helt likgiltig, till och med för livet självt och skaknar den grund som ett samhällshat skulle kunna vila på.
Ord har olika betydelse för olika personer. En del talar från sitt innersta. När psykopater någon gång, som ovan, talar om samhällshat är det bara tomma ord, som om de trollar fram ur rockärmen.
Psykopati och antisocial personlighetsstörning
Psykopater är på alla sätt antisociala. De intresserar sig inte för sina medmänniskors väl och ve, gällande normer, regler eller lagar.
Av flera skäl, varav några framgår nedan, föredrar vissa att med utgångspunkt i detta använda termen antisocial personlighetsstörning framför termen psykopati.
Det är trots detta en avsevärd skillnad på dessa båda begrepp, även om det i ett enskilt fall ofta kan tyckas sakna betydelse vilken term som brukas.
Men, som vi strax ska se, kan det för enstaka individer ha en helt avgörande betydelse för deras liv om den mera lättställda diagnosen antisocial personlighetsstörning används.
När man ställer diagnosen antisocial personlighetsstörning bedöms personens handlingar, det vill säga olika former av kriminalitet.
När man ställer diagnosen psykopati utgår man däremot från själva personligheten och de störningar i denna som ligger till grund för handlingar som kan betraktas som antisociala, men inte alltid är kriminella.
Att bedöma handlingar är lättare än att bedöma personlighet och de karaktärsstörningar som ryms hos de som bedöms vara, eller inte vara, en psykopater.
Handlingar som anses vara antisociala kan ha sin förklaring i olika omständigheter och/eller sjukliga tillstånd, likväl som de kan ha sin grund i personligheten.
Antisocial personlighetsstörning är således en diagnos grundad på vad personen gör, men har ingenting att göra med orsaken bakom.
Psykopati, däremot, är en diagnos som endast utgår från specifika drag i personligheten. De drag som bland annat beskrivs i psykopatichecklistan (PCL-r).
Personlighetskonfigurationen är medfödd. Den är stabil över tid och låter sig inte påverkas i någon större utsträckning av miljö, terapi eller andra faktorer.
Det har visat sig att psykopati, den allvarligaste av personlighetsstörningar, är helt terapiresistent. Behandling leder oftast till en förstärkning av de negativa konsekvenser som störningen för med sig för omgivning och samhälle.
Antisociala beteenden hos individer som saknar psykopati, men som tycks vara lika socialt störda som de med äkta psykopati kan däremot med terapi, stöd- och hjälpprogram av olika slag förmås att lättare hantera sina svårigheter.
Om således diagnosen antisocial personlighetsstörning tillåts innefatta alla tillstånd som kännetecknas av antisocialt beteende kommer de som inte har dessa beteenden på grund av personlighetsstörning att gå miste om adekvat hjälp.
Dessvärre är det så att det är dessa, som när de får god hjälp och gott stöd och gör framsteg, legitimerar behandlingsmetoder för psykopater!
Orsaken är att man har en obenägenhet att skilja på en persons antisociala handlingar och antisociala karaktärsdrag.
Denna obenägenhet bottnar i att det är lättare att utgå från handlingarna, som ju oftast är väldokumenterade, och karaktärsdragen, som är svårare att bedöma.
Här krävs med andra ord grundläggande upplysning om skillnaderna i de båda begreppen, främst bland psykologer och psykiatriker.
Diagnosen antisocial personlighetsstörning bör tas bort. Den måste differentieras, så att den förklarar de olika orsakerna till beteendet och inte endast beskriver det.
Diagnosen antisocial personlighetsstörning är ett hinder i fortsatt forskning.
Ett verkligt fall av äkta psykopati av slag som stämmer med schablonbilden av en psykopat är Mohamed D'Ali
Carvalho
.
Hans flickvän mördades med ett stort antal knivhugg därför att hon ogillade hans narkotikamissbruk. Därefter fotograferade han liket, tog sig ett bad och gick ut för att festa.
På hemvägen köpte han en större kniv för att kunna stycka hennes kropp. Även efter detta fotograferade han resultatet, avskurna lemmar och huvud som låg i hans duschkabin tillsammans med den blodiga kniven.
Han lade sedan bålen i en väska, huvud, armarna och benen i en annan och sänkte väskorna i en flod och skickade sms till sin bror: "Bitchen är i en väska". Detta sms avslutades med en smilet.
När han greps försökte han muta polisen med en större summa pengar.
I rättegången erkänner han att han inte kände någonting, det var "som att skära upp biff", sa han.
Han dömdes till 21 år fängelse, blott 21 år gammal.
Han är en typisk psykopat, därför att hans handlande är så kallt och empatibefriat.
Hans brott, däremot är inte inte typiskt för psykopater. Det är viktigt hålla den saken i minnet, men hans typiska psykopategenskaper är det som gör att han kan begå brottet så lugnt och utan att beröras känslomässigt!
Den vanlige psykopaten är snarare just den som så föredömligt beskrivs i EXPRESSEN, där Sofia Johansson intervjuar professor Sven-Åke Christiansson i artikeln "
Din släkting kan vara psykopat
".
Tyvärr finns följande mening:
"Mycket tyder på att vissa har en biologisk sårbarhet som i samspel med olika erfarenheter från uppväxten ökar risken för att man utvecklar psykopatiska drag."
Detta är bara gissningar från förr. Vi vet i dag att störningen visar sig i mycket späd ålder och måste vara medfödd. Ingenting tyder på förvärv. (se även Kritiskt!)
Kort sagt, de kostnader
och det lidande som psykopater framkallar är så gigantiska att det är stor skam att den allmänna kunskapsnivån i samhället är så skrämmande liten!
Bedragare är en välkänd kategori bland psykopater. De är många och tillsammans lurar de av den vanliga människan stora.
I några få fall vållar enstaka bedragare skada i ofattbar skala. I Frankrike har Jérôme Kerviel genomfört den största banksvindel i landets historia. Ändå överträffas detta mångdubbelt av Bernard Madoff, som svingade sig upp från ingenting till ordförandeskapet för Nasdaqbörsen.
Sidan vill dra sitt strå till stacken när det gäller att höja den nivån! Och det är därför jag skriver och därför som jag lägger ut länkar till andra som bedriver olika slags upplysning!
Och det är därför jag vädjar om respons på det jag skriver, så att jag kan göra det ännu bättre!
Eller vad är inte psykopati?
1. Det är ingen sjukdom!
2. Det är ingenting som beror på bristande omsorg under de första levnadsåren!
3. Det är ingenting som är ärftligt!
4. Det har ingenting med ADHD att göra och ingenting med personlighetsförändringar uppkomna av trauma eller hjärnsjukdom ens i de fall där sådana personer utvecklar starka psykopatiliknande drag!
Vad är det då?
1. Det är en personlighetsstörning!
2. Det är en behandlingsresistent störning!
3. Det är en felaktig utveckling av hjärnan i fosterstadiet!
4. Det är relativt vanligt, ca 2-4% av befolkningen. Eftersom många aldrig kommer i kontakt med diagnosställare, inte lider av sin störning och därför inte heller söker för den går det inte att få fram exakta och pålitliga siffror på hur vanlig störningen är. Man kan misstänka att ända upp till 5-6 % är en riktigare siffra!
5. Psykopater har en hjärna som avviker på ett patologiskt sätt och störningen kan verifieras med objektiva metoder.
Här följer några exempel:
EEG är en sådan undersökningsmetod där psykopater uppvisar markanta avvikelser från det normala!
Låga värden av enzymet monoaminoxidas A, som bland annat reglerar viktiga substanser i hjärnan, spåras påfallande ofta! Andra substanser som kan nämnas är homovanillic acid (HVA) och 5-hydroxyindoleacetic acid (5-HIAA).
Med så kallad PET-kamera undersöks aktiviteterna i olika delar av hjärnan. I sådana undersökningar avviker psykopater på ett markant sätt!
Detta är områden som det forskats vidare på och för lekmannen är det inte nödvändigt att sätta sig in i alla detaljer för att förstå psykopati. Ändå har säkert de flesta har behållning att läsa valda delar av "Det angår oss alla".
Psykopat, är namnet på en annan sida som varmt rekommenderas.
"PSYKOPATEN LURAR UNDER EN VACKER YTA", är ett berömt talesätt, därför att det säger en hel del om hur de kan vara så framgångsrika i sitt manipulerande.
Denna framgång varar dock inte för evigt. Ty:
den typiske psykopaten är på sätt och vis en tvåstegsraket och ibland en trestegsraket.
Första steget, då är psykopaten charmerande, social och pålitligheten själv, frikostig med löften (som dock aldrig infrias - såvida det inte ingår som ett slags agn på kroken) etc.
Andra steget, då är alla fällor gillrade och klara att vittja. Då om inte förr kommer parasitismen fram och den följs snart av aggression, hot, hat och förnedrande av offret.
Ett
tredje steg kan följa på de två tidigare och då handlar det om hämnd och ett socialt skadande av offret. Dessa tre steg kan ofta flyta i varandra, men grovt sett följer stegen detta mönster!
Det finns många bra fallbeskrivningar om psykopater.
(I länken "
Berättelser
" till vänster finns flera berättelser av vanliga offer. Du kan också titta på "
Nätdiskussioner
".)
En fallbeskrivning finns att läsa i en delvis felaktig (den genuina okunskapen som jag nämnde) artikel om psykopati i tidskriften Illustrerad vetenskap 1997/3, ur vilken följande rader har hämtats:
"Han är väldigt charmerande. Så sa alla om den nye chefen, när han anställdes. Effektiv tycktes han också vara, och självförtroende fattades visst inte heller. Men snart började det pratas på grund av att chefen skällde ut både kunder och personal. Även medarbetarna började klaga över hans hårda stil - de hade svårt att acceptera hans snabba och hänsynslösa beslut.
En dag var chefen borta. Sparkad av styrelsen, eftersom den upptäckt att han ljugit sig till anställningen. Han hade inte skymten av de kvalifikationer han hade skrutit med. Det kom också fram att han avskedats från sitt tidigare jobb."
Det har talats mycket om psykopatiska chefer på senare tid, på gott och ont.
Till exempel har det sagts att det är bra med sådana chefer för de kan fatta tuffa beslut när det behövs. Men sanningen är att ingen riktigt utpräglad psykopat klarar av att vara chef en längre tid.
Och de bidrar faktiskt inte till något som helst positivt, tvärt om.
Att en sådan missuppfattning kan frodas en tid, alltså tron på att den psykopatiske
chefen
är bra för företaget, beror nog till största delen på psykopatens duperingsförmåga, manipulationer och grandiosa framtoning.
Men en dag spricker bubblan.
Och det är när problemen har vuxit till en sådan härva att ingen knappt vet hur den ska kunna nystas upp.
Och självklart, inte ens den "bäste" av chefer, om han är en psykopat, är då till nytta, han har ju själv skapat situationen och kommer bara att förvärra den om han får vara kvar.
Om de inte avskedas så tröttnar de och skaffar ett annat jobb. Och ibland har de förskingrat hela företaget innan de försvinner in under en annan identitet!
Lars-Olof Tunbrå
är författare till boken
Psykopatiska chefer - lika farliga som charmiga
.
Han påpekar, som så många andra att kriminella på tunga anstalter och sadistiska mördare inte utgör den vanliga psykopattypen, utan de finns överallt. Och i
arbetslivet
söker de sig ofta till chefspositionerna, där de troligen är dubbelt så vanliga än i populationen i stort.
Paul Babiak
, psykolog, undersökte ca femtio brittiska toppchefer och kom fram till att ca åtta procent kunde klassas som
psykopater
. Materialet är dock för litet för att säga att siffran stämmer för hela chefskollektivet.
Men det är helt klart ett allvarligt problem eftersom alla lögner, empatibristen och avsaknaden av skuldkänslor, samvete och oförmågan att kunna erkänna egna fel och brister kan allvarligt skada ett företag genom att skapa osämja, konflikter och bidra till hög sjukfrånvaro och personalomsättning.
Tunborg säger:
"Om din chef är psykopat, byt jobb. Du kan aldrig vinna!"
AFTONBLADETS Clarence Frenker presenterar boken
CAREER WARFARE
av David F D Álessandro i en
artikel
som rekommenderas.
Kvinnors våld mot män - tidningsartiklar
Kvinnors våld mot män är långt vanligare än man tycks tro. Därför presenteras här en del tidningsartiklar i ämnet.
Orsakerna till det kvinnliga våldet mot män kan ha olika förklaringar, varav psykopati är en.
Men verkligheten är att kvinnliga psykopater oftare än manliga psykopater väljer andra och mer försåtliga metoder. Ofta utnyttjar de andra att agera i deras ställe. Det kan vara bekantskapskretsen som duperas och manipuleras till att ta avstånd och frysa ut mannen eller män som finns i kvinnans bekantskapskrets och förmås att "tar lagen i egna händer".
Inte sällan manipuleras myndigheter att agera. Ej sällan leder det till rättsliga åtgärder från duperade åklagare och domstolar, med fällande domar mot helt oskyldiga män som följd.
Eftersom det kvinnliga våldet är så vanligt mot män och för att det är så osynligt bör det således belysas här, trots att det sannolikt (forskningen är mycket bristfällig) oftare beror på annat än psykopati.
Det är dock viktigt att påpeka att detta våld ofta förekommer utan att det med nödvändighet måste bero på att kvinnan är en psykopat.
Feminister har olika syn på kvinnors våld
Tystnaden kring det kvinnliga våldet skadar en verklig jämlikhet mellan könen menar socialantropologen och feministen Petra Östergren i denna DN-artikel.
Plötsligt var slagen en del av Daniels vardag
I två år misshandlades och kränktes Daniel av flickvännen Klara. På ett psykologiskt plan kan en man känna sig lika fastlåst i ett destruktivt förhållande som en kvinna, säger han i denna DN-artikel.
Dags för oss män att få hjälp
Män berättar om misshandel som de har utsatts för av kvinnor i denna DN-artikel.
Kvinnovåld mot män tystas ner
Att kvinnor misshandlar män i hemmet är en förbjuden tanke bland politiker och forskare. DN-artikel.
Kvinnors våld mot män utreds
För första gången ska kvinnors våld mot män utforskas i Sverige. DN-artikel från december 2007.
Kvinnors våld mot män är långt vanligare än man tycks tro, men som framgår ovan är förklaringen långt ifrån alltid att det handlar om psykopati. Men bland misshandlande och våldsamma kvinnor är psykopati mera utbrett än bland stillsamma och icke misshandlande kvinnor. Och som också framhållits är kvinnliga psykopater oftare än manliga psykopater mer försåtliga.
Ofta använder dessa i stället andra att agera åt dem. Det kan vara bekantskapskretsen som duperas och manipuleras till att ta avstånd och frysa ut mannen eller män som finns i kvinnans bekantskapskrets och förmås att "ta lagen i egna händer" eftersom de har fått hemska historier berättade för sig om hur mannen är emot henne. Även andra personer än den psykopatiska kvinnans man kan självklart utsättas för detta.
Inte sällan manipuleras myndigheter att agera. Det kan till exempel leda det till rättsliga åtgärder från duperade poliser, åklagare och domstolar, med fällande domar mot helt oskyldiga män som följd.
Den kvinnliga psykopaten begår ofta brott tillsammans med vanliga kriminella och kan hålla sig "i bakgrunden" och fungera som coach åt dessa. Oftare handlar det dock om bedrägeri och förskingring av olika slag än våldsbrott och inte sällan är det brott av den typ som i dagligt tal kallas "sol-och-vår", vilket är ett brott som uteslutande begås av psykopater oavsett kön.
Till och från läser vi i media om kvinnor som arbetar inom äldrevård, hemvård och liknande och stjäl från vårdtagare. Inte sällan är det då fråga om psykopater, men även kleptomani kan vara förklaring, liksom missbruk av olika droger eller spel för pengar.
Kvinnliga psykopater ägnar sig också i ganska stor utsträckning åt ren prostitution, men liksom andra psykopater är de mångsysslare i brott och prostitutionsinkomsterna är vanligtvis mer att betrakta som biinkomst.
Den kvinnliga psykopaten får i allmänhet fler barn än normalkvinnan och parasiterar på fäderna genom barnen och parasiterar på barnen genom att leva på barnbidrag utan att ägna en tanke åt att det är ett bidrag till barnen och för barnen. Barnens behov blir alltid eftersatta och det finns också fall där barnen har blivit utsatta för sexuella handlingar av män som betalar till den psykopatiska modern utan att det ger henne några samvetsförebråelser.
I sällsynta fall förekommer det att kvinnliga psykopater är seriemördare.
Kan barn vara psykopater?
I ett samhällsklimat som knappt tillåter termen "psykopat" är det givetvis än mera provocerande att tala om barnpsykopater.
I litteraturen finns dock många exempel på barn som uppenbarligen saknar empati och som begår mycket allvarliga brott. Kan de vara psykopater?
Svaret är entydigt,
barn kan vara psykopater
, men de ges dock inte diagnosen förrän vid tjugo års ålder. När det gäller barn är det osäkert om den bild de visar verkligen handlar om psykopati eller om det är något annat än psykopati hos det växande barnet, till exempel sen mognad.
Psykopatibegreppet har länge varit tabubelagt och att då använda det vid bedömning av barn har också ansetts fel, då man har menat att det stämplar dem för livet. Synsättet och inställningen är dock på väg att ge vika på grund av forskning som gjorts på senare tid.
Ändå finns det tydliga tecken på tidiga beteendeproblem hos barnet som sedan bekräftas vara en psykopat. Det är beteenden som normala barn kan visa någon gång i uppväxten, men psykopatiska barn visar upp ett bredare spektrum av asociala beteenden, som är både allvarligare och mera omfattande.
Vanligt är grymhet mot djur, vilket för det normala barnet är helt främmande. Robert D. Hare har flera exempel och påpekar att vuxna psykopater kan berätta om grymhet mot djur i barndomen som om det är helt normalt och till och med njutbart. Han nämner bland annat massmördaren
Jeffrey Dahmer
från Milwaukee, som chockade grannskapet redan som barn när han visade dem ett hundhuvud spetsat på en påle, grodor och katter bundna på trädstammar och samlingen av djurskelett.
En annan, inte namngiven, psykopat brukade binda en snara runt halsen på katter med repets andra ände fäst högt uppi en stolpe. därefter slog han katterna runt stolpen med tennisracket. Hundar som systern födde upp, men inte ville ha, avlivade han gärna och beskrev det såhär:
"Jag brukade binda dem vid ett räcke och använda huvudena att träna baseboll på."
Kan då ett barn vara psykopat om det inte tycks begå sådana vidriga handlingar mot djur? Kan notoriska lögner, extremt tidig sexdebut av promiskuöst slag, stöld, bedrägeri eller vandalism vara tecken på psykopati hos barn? Dessa frågor måste besvaras med ett otvetydigt "Ja". Och vad gäller den första frågan kan det ju hända att omgivningen inte får vetskap om djurplågeri.
"Vi är vana vid att våra husdjur och våra vilda djur har känslor. Det är som Konrad
Lorenz
sa: 'Djur är känslovarelser med mycket litet förstånd'.
När vi märker att en varelse i mänsklig gestalt inte ens har hundens, kattens eller kanariefågelns empatiska förmåga, då skrämmer det oss så fruktansvärt. Det känns i varje cell i kroppen och vi tappar fotfästet i verkligheten.
'Är detta någonting som kommer från en annan planet?'
Just den känslan av utomjordingar har många beskrivit, som har känt denna totala och bottenlösa avsaknad av känslor hos psykopaten." (Citat Psykopati.se,
KRITISKT
)
Tidningen
Corren.se
skriver om en fjortonårig pojke som är känd av polisen sedan åttaårsåldern. Han är misstänkt för fyrtioåtta allvarliga brott, såsom till exempel stöld med straffskala på upp till två år, rån med straffskala upp till sex år, olaga hot och skadegörelse som kan ge upp till ett års fängelse, misshandel som kan ge upp till två års fängelse om den är grov, tillgrepp av fordon som har straffvärde upp till två år, narkotikabrott, sexuellt ofredande och övergrepp i rättssak som kan ge upp till fyra års fängelse.
Jämför PCL-r! behov av spänning, saknar ånger och skuldkänslor, kall, saknar empati, tidiga beteendeproblem, ungdomsbrottslighet och kriminell mångsidighet hos en person som ännu inte är straffmyndig!
Tolvårige Evan Savoie i Ephrata, USA, mördade tillsammans med den jämnårige kamraten Jake Eakin den trettonårige lätt autistiske Graig Sorger genom att först slå honom omkring sexton gånger i huvudet och nacken och sedan högg honom med trettiofyra knivhugg i huvud och nacke. Motivet är dunkelt och ingen osämja förelåg.
Mordet var planerat. Evan, som aldrig tidigare hade knackat på hos Graig och endast lekt med honom fem-sex gånger, frågade om han ville komma ut och leka. Och det var utdraget våld där offret vädjade för sitt liv.
Graig saknades, men hittades samma dag. Pojkarna nekade till brott. de sa att de var oskyldiga och att det var en fallolycka från ett träd. Lögnen var uppenbar.
När domen föll, tjugosex års fängelse för den då femtonårige Evan, reagerade han inte med en min. När han iförd handbojor fördes ut ur rättssalen var det med ett leende!
enligt Aftonbladet sa domare Ken Jorgensen "Någon måste försöka redaut hur en tolvåring kan handla så våldsamt i så unga år." Men svaret är enkelt, det handlar om psykopati, men sådant talas det sällan om.
Jämför PCL-r! Behov av spänning, manipulativ, saknar ånger och skuld, ytliga affekter, kall, bristande empati, tidiga beteendeproblem, tar inte ansvar för sina handlingar och ungdomsbrottslighet.
Psykopatin finns hos barnet från början Den är medfödd. Ännu vet vi inte om det har med gener att göra, trots att det inte är ärftligt, eller om det kan bero på moderlivsmiljö. Men alldeles bortsett från orsaken får vi inte blunda för faktum, barpsykopater finns och de är inte få, även om brotten brukar vara mindre allvarliga än Evans.
Robert D. Hare skriver mycket tydligt: "... de sociala erfarenheter som i normala fall bygger upp en människas samvete (får) aldrig fäste."
Här redovisas en kulturartikel i EXPRESSEN, med titeln Födda onda?. Länken går till originaltexten, som här redovisas i förkortad och omarbetad form.
Båda ståndpunkterna finns med, att barn kan födas onda, dvs födas som psykopater, och att det är uppfostran som är förklaringen.
Dessa olika uppfattningar presenteras ofta som sina motsatser, medan psykopati.se anser att barn kan födas som psykopater och att psykopati är medfött, vilket inte betyder att det i enstaka enskilda fall kan tänkas vara en dålig uppväxtmiljö som gör barn onda och att den ondskan kan följa med dem upp i vuxen ålder. Ulf Olsson är ett exempel på det senare förhållandet.
Textförfattare är Ann Heberlein
Födda onda?
Mordet på Therese aktualiserar frågorna om vad som gör barn till gärningsmän. Ann Heberlein söker efter svaren i verkliga och fiktiva dokument.
En kritiker i Guardian beskrev Lionel Shrivers bok Vi måste tala om Kevin som ”a book on what we need, but are unable to talk about”. Boken handlar om en helt vanlig amerikansk familj - på ytan.
Bakom en välputsad fasad finns misstanken att något inte stämmer med Kevin, den äldste sonen.
Som spädbarn skrämde han henne med sin kyliga blick, han plågade lillasystern, han lyckades aldrig få vänner och han älskar vapen.
Eva som berättar förloppet som leder fram till den oundvikliga katastrofen, tecknen och varningssignalerna under Kevins uppväxt som bildar ett mönster och att hon borde ha förstått.
Läsaren inser att Kevin är ond och trots en god och kärleksfull uppväxt utvecklades han till ett monster.
Författaren ger ett enkelt svar på en outhärdligt svår fråga: Hur kan barn begå onda handlingar?
Svaret är att en del människor helt enkelt föds onda. Det finns inget vi kan göra åt det, mer än att vara uppmärksamma och leta efter tecken och varningssignaler. Inför ondskan står vi maktlösa, och varje gång vi tvingas konfronteras med ondskan blir vi lika bestörta. Hur kunde det hända?
När barn är gärningsmän blir frågan ännu svårare att besvara, sorgen och bestörtningen ännu större. Mordet på Therese i Stureby aktualiserar frågan, och spekulationerna är redan många.
Mary Bell var endast elva år när hon dödade två småpojkar.
Engelska press förfasade sig och beskrev Mary Bell som ”demonisk” och ”besatt av Satan”.
Gitta Sereny kartlade Marys liv genom dokument från sociala myndigheter och rättegången samt intervjuade grannar, skolpersonal och släktingar. I två böcker, Mary Bell och Ohörda rop, framträder bilden av ett övergivet och misshandlat barn, vars mor försökt ta livet av henne vid flera tillfällen och som hade tvingats till sex med mammans ständigt skiftande pojkvänner.
Elizabeth Georges
"Joel" är en imaginär tvilling till Mary Bell. I När ingen ser, skjuts Helen Lynley, gift med Georges huvudkaraktär Thomas Lynley, till döds av en ung pojke, meningslöst och obegripligt, men förklaras i nästa bok, Innan döden kom.
Joel beskrivs, liksom Mary Bell som ett vanvårdat och ensamt barn: droger och våld tillhör hans vardag.
Shrivers analys handlar om inre faktorer, inneboende ondska.
George på relaterar till yttre faktorer, där tesen är att onda omständigheter föder onda handlingar.
Idén om det onda barnet är ett återkommande och populärt tema i film och litteratur – från Rosemarys baby och Damien i The Omen till Ben i Doris Lessings Det femte barnet, kanske för att barn som begår onda handlingar betraktas som en anomali.
Kritikern i Guardian har onekligen en poäng. Vi måste tala om ondska, också när vi finner den hos mycket unga människor. Att tala om ondska i termer av demoni, utifrån deterministiska perspektiv ter sig mindre fruktbart. Det är en alldeles för enkel förklaring, en förklaring som friar resten av mänskligheten från ansvar – för vad kan vi göra åt en människa som är helt igenom ond och drivs av en vilja att göra ont?
Vi måste diskutera också det mest skrämmande, inte för att demonisera utan för att kunna förebygga liknande tragedier. Ett svar handlar om svåra personlighetsstörningar och antisociala drag och ett annat svar handlar om barns uppväxtförhållanden.
Grava personlighetsstörningar sägs vara mycket svåra, att behandla.
Uppväxtförhållanden är betydligt lättare att åtgärda/reparera i efterhand.
Mary Bell är i dag både mor och mormor och lever ett stilla liv på hemlig ort.
Kommentarer av psykopati.se:
Vissa barns ondska kan härledas till uppväxtmiljön, medan man hos andra barn inte finner något som tyder på sådana faktorer bakom ondskan. Dessa barns syskon har samma uppväxtmiljö, men utveckas i sund riktning. Alltså finns två, ej motstridiga förklaringar, men i det enskilda fallet gäller endast en av dessa.
Det är viktigt att komma ihåg att psykopater inte kan skapas av miljön under uppväxtåren. Psykopati finns från födelsen. Däremot ställer vi inte diagnosen psykopati på barn, men väl när de är vuxna. När det finns god dokumentation och säkra iakttagelser framgår det att det har funnits tydliga indikationer redan hos spädbarnet, så som hos Kevin, som ju redan som spädbarn hade en kylig skrämmande blick.
Att skada sitt eget barn!
Att barn som har en förälder med psykopati far illa är helt klart.
Generellt kan de aldrig av en sådan förälder få kärlek, ömhet och andra basala behov tillgodosedda.
Inte sällan är föräldrarna frånskilda. Den av föräldrarna som är psykopat överger ofta helt barnet. Det kan också hända att barnet används som en bricka i ett spel som psykopaten driver mot den andra föräldern av olika skäl.
Om det är den psykopatiska föräldern som har vårdnaden blir de särskilt utsatta.
Våld mot barnen är vanligare men behöver inte förekomma.
När barn skadas medvetet av (oftast modern) handlar det ibland om en ovanlig neurossjukdom hos modern. Mörkertalet är stort, anser man, men upptäckta fall är cirka tio om året i Sverige.
Denna skrämmande sjukdom går under namnet Münchausen by proxy och skall inte förväxlas med psykopati, som räknas till personlighetsstörningarnas spektrum och således inte är en psykisk sjukdom.
Münchausens syndrom handlar om att medvetet hitta på sjukdomar hos sig själv och söka vård för dem enbart för att få uppmärksamhet och ångesten stillad. Således är det inte fråga om hypokondri, där den sjuke faktiskt tror sig vara sjuk, medan dess enda sjukdom är så kallad inbillningssjuka.
Med Münchausen by proxy menas att den sjuke inte använder sig själv som medel för att nå denna ångeststillande uppmärksamhet, utan använder en ställföreträdare och det blir det försvarslösa barnet som får ikläda sig den rollen mot sin vilja.
Dessa barn utsätts för grymma behandlingar och förs till sjukhus av en moder som ter sig synnerligen angelägen att barnet ska få allra bästa tänkbara vård för det som hon själv har åstadkommit mot sitt barn. Det kan vara förgiftningar, brutna lemmar, klämskador, skallskador etc. Ofta är barnen också alltför små för att kunna berätta vem som har skadat dem.
Dessa barns lidande är oftast mycket svåra och dödsfall förekommer.
Det ligger nära till hands att tro att det handlar om psykopati hos en sådan moder, men anses ibland vara en neurossjukdom. Den kan hos vissa lindras till viss del av anxiolytica, det vill säga ångestdämpande mediciner.
Den främsta åtgärden bör dock vara att skilja modern från barnet/barnen.
Här följer några länkar om Münchausen by proxy:
"Münchausen by proxy"-syndromet
Munchausen by proxy
Mammor skadar sina barn - hittar på sjukdomar
"Min mamma försökte döda mig"
|
|
 |
|
|
|