Det är den vanliga visan! Det är de vanliga frågorna som stalls varje dag av främst flickor och yngre kvinnor vars drömmars man var något helt annat än de kunde ana sig till när den påklistrade charmen var det enda som sågs i början.
Kan man förlåta otrohet och misshandel?
Jag går en stor drabbning med mig själv just nu. Jag har varit tillsammans men en man i två år och han har varit otrogen tre gånger vad jag vet.
Han har sökt upp tjejerna på nätet, låtsats vara singel, startat ett gräl med mig och åkt till den "nya" ett tag. När han tröttnat återkommer han alltid. Då gråter han, är ångerfull, lovar giftermål och paradiset.
Men han gör om det igen och igen. När tårarna har slutat falla på honom är det alltid svårt att diskutera otroheten, han blir sur och vresig.
Tålamod för att jag behöver få tid för att kunna lita på honom igen finns inte.
Han är i det närmaste riktigt elak.
För ett halvår sedan anmälda jag honom för den misshandel han utsatte mig för när han puttade mig utför en trappa några gånger. Nu vill han att vi ska satsa helt på ett förhållande och jag svajar.
Går det att förlåta otrohet och misshandel? Och om jag inte förlåter, vilken människa är jag då? Dömer jag då en person för resten av livet för några misstag?
Och resonerar jag så, sviker jag mig själv då?
Jag vill så gärna lita på honom och emellanåt är han en fantastisk människa. Hjälp mig! Jag grubblar mig fördärvad.
Och de nödvändiga självklara svaren som man i sin nedtryckta ynklighet inte kan komma på själv. Det blir kaos i huvudet på alla som lever tillsammans med en psykopat redan efter mycket kort tid. Orsaken är enkel, inget normalt gäller längre, logiken upphör att gälla och alla normala, välkända mönster diffunderar ut någonstans utan att man vet var de tar vägen. Man kan helt enkelt inte se dessa enkla svar:
Otrohet ska aldrig accepteras! Man kan säga att en gång är ingen gång, men flera är ett mönster.
Har han någonsin förklarat vad som driver honom till otrohet?
Gråter han verkligen med hjärtat eller är det bara krokodiltårar?
Vill du verkligen stå ut med hans elakheter, är du inte värd bättre?
Men det viktigaste av allt: man ska aldrig tåla misshandel. Där går gränsen!
Det finns ingenting att svaja kring. Allt är solklart. Lämna honom. Det finns många män som är OK!
”Går det att förlåta otrohet och misshandel?”
En otrohet möjligen, men du vet om tre fall. Hur många vet du inte om?
Misshandel ska aldrig förlåtas, punkt slut!
”Om jag inte förlåter, vilken människa är jag då?”
Du är sund människa och har ingen anledning att skuldbelägga dig för det! Du kanske rent av gör honom en tjänst, (om han inte är en opåverkbar psykopat) för han måste fundera lite över hur han beter sig. Så måste du se på det för han kan behöva den responsen på sitt eget beteende.
”… sviker jag mig själv då?”
Absolut inte, du ger dig själv den upprättelse som du är värd!
”Jag vill så gärna lite på honom och emellanåt är han en fantastisk människa.”
Det är klart att du vill lita på honom, men han har ju visat att han inte är pålitlig! Och den där fantastiska människan som han är emellanåt, glöm det. Det är helheten som det handlar om och det är helheten som du ska se till och den är inte bra, tvärt om.
Det finns andra män och du ska inte ta till dig en sådan man som inte är värd dig. Det är de bästa människorna som råkar utför sådana män. Där har ditt betyg på dig. Du är en fin människa och då ska du ha en fin man.
Vill du ha något slags vettigt liv så glöm honom med en gång. Sådana som han och det går inte hjälpa. Man blir bara själv helt förstörd. Ju fortare du glömmer desto fortare kommer du att må bättre. Fruktansvärt jobbigt men det går.