Livet efteråt

Sidöversikt

Om avsnittet

En separation

Förändrad till person

Rättsföraktande "självhypnotisör"

Det positiva

Undkommen

Om avsnittet

Att drabbas av en psykopat lämnar ingen oberörd.

Det allra vanligaste att läsa om är att partnern är en psykopat.

Andra offer till psykopater hinner vanligen aldrig lära känna personen tillräckligt väl för att inse att det handlade om en psykopat, om man inte redan innan har en väldigt god kunskap om psykopati.

Den som lurars i en affärsuppgörelse, utsätts för ett våldsbrott och liknande, kopplar sällan samman detta med psykopati (och det behöver inte alltid vara psykopater som man utsätts för). Det blir därmed ingen berättelse med sådant innehåll att andra med kunskap om psykopati får en chans att se tecknen och känna misstanken om att det handlar om denna störning.

Oavsett om man inser att det var, (eller eventuellt kunde vara) en psykopt som man drabbades av eller inte, så förändras man till person av detta möte i livet, liksom man förändras av andra prövningar som livet har bjuda på, såsom olycka, sjukdom, nära anhörigs bortgång, våldsdåd, våldtäkt, rån och förlust av egendom och eller trygghet.

Det här avsnittet berör hur man kan påverkas av psykopaten och hur livet efteråt ser ut.

En separtation

Livet efteråt börjar med separationen. Den blir ofta en strid på kniven om allt som det kan stridas om. Det är som att striden är ett mål i sig och det beteendet är ett av skälen till att vissa talar om ondska i samband med psykopati. Det kan vara mer framgångsrikt att tala just om ondska i stället för psykopati. Chansen att bli förstådd är större i så fall.
Nämner man ordet psykopati blir man oftast betraktad som en lögnare som förtalar någon och det slår alltså tillbaka på en själv.

Eftersom livet efteråt börjar med separationen känns det naturligt att presentera denna redogörelse.

Jag har levt med en man i 10 år som troligen är fullfjädrad psykopat.
Vi har barn ihop.

Han har ett barn sedan tidigare.

Tecknen på psykopati fick jag tidigt, även om jag då inte förstod det. Hans barn misshandlades psykiskt i stort sett dagligen, med fysiskt våld ibland, och att han slängde ut barnet ibland ur hemmet. Jag stod maktlös kvar, för han misshandlade mig mycket svårt rent psykiskt under denna tid. Mycket hände.

Nu har jag äntligen börjat ta mig loss, men jag förlorar allt i materiellt värde, och fast jag gör det, hur mycket jag än ger och arbetar med husförsäljning, flytt mm, samtidigt som jag blir förnedrad och hotad av honom, ändå, vill han ha mer.
När han fått allt, då ska han ha ränta också.

Polisanmälan hjälper inte, de bara suckar, och tycker att vi ska agera som vuxna. Jag får rådet att gå till advokat. Det har jag gjort, kostat flera tusentals kronor, utan resultat. Han kommer inte ens på mötena, utan skyller på så underliga saker, så min advokat sa upp sig själv, med att säga att det kostar mig bara pengar. Jag går under. Ekonomiskt, kropp och själ. Jag har mindre nu, än när jag träffade honom.
Jag hade det gott ställt, bra jobb och karriär, bil, han hade inte det. Nu kör han lyxbil, har karriär och tjänar mycket pengar (gissa vem som lyft upp honom).

Vi var sambo, och sambolagen är rena skämtet när man utsätts för en psykopat. Min åsikt är att sambolagen inte borde finnas alls, den vaggar in människor i falsk trygghet. Om man flyttar ihop, borde man faktiskt gifta sig så fort som möjligt. Det finns ingen anledning egentligen till att inte gifta sig. Där har jag verkligen ändrat min åsikt, att gifta sig är inte bara romantiskt, det är ansvar och trygghet också.

Han har stämt mig på en summa pengar. Han får inte nog av pengar. Ändå vrider han det till att det är jag som lurar honom på alla pengar, och att han behöver pengarna "till barnen".
Jag har inte råd med advokat, det är han som har det, efter att han ruinerat mig.

Jag har ingen ork, detta tär på mig. Han har ork, för detta får han energi av. Katastrof, förgörande ger honom kraft, medan jag förlorar kraft mer och mer.

Att det inte finns någon lag som reglerar för godhet, samarbetsvilja och positiva lösningar. En sådan lag borde verkligen gynna samhället. Att visa hänsyn, EQ, få andra att må bra, borde belönas. Dessa psykopater borde rimligen kosta samhället grymma pengar.

Jag har varit sjukskriven, jobbar inte särskilt effektivt och använder kvinnojourer och annan hjälp i samhället. Sånt som kostar skattepengar, som skulle slippas om bara denna psykopat stoppades.

Han fick tyvärr enskild vårdnad om sin son sedan tidigare, och jag är livrädd för att han lyckas igen. Han är inte intresserad av barnen, utan bara om tävlingen och att förgöra en annan människa. Vårdnadstvisten drar i gång om ett par veckor.

Ge mig styrka, vänner.

Förändrad till person

"Jag skulle vilja påstå att man aldrig blir samma människa efter det att man hittats av, rammats och manglats av psykopaten. Jag ser framför mig bilden av Stephen Kings ondskefulla, själlösa "Trucks" som jagar sina offer som försöker gömma sig eller fly. Man kan resa sig och gå vidare men ens personlighet kommer aldrig riktigt att återta den form som den hade innan.

Jag har fått väldigt svårt att lita på människor och eftersom jag utsatts för en manlig pp så gäller det i synnerhet män. De som han duperade till att alliera sig mot mig var dock kvinnor så jag litar egentligen inte på någon. Jag hittar alltid något för att slippa involvera mig med någon mer än på ett mycket ytligt och vänskapligt plan.

Allt förtroende för myndigheter och tjänstemän är totalt borta. Jag ser dem som något som vid minsta anledning kommer att försöka förgöra mig. Poliser är till för att skydda pp, sociala myndigheter för att splittra familjer, förnedra, trakassera och hota för att hjälpa pp att få som han vill. Jag känner en rent fysisk motvilja mot brev från myndigheter, ett oöppnat brev ger mig ångest.

Jag känner skräck inför varje främmande bil som kör in på min gårdsplan, är djupt misstänksam mot främmande som tar kontakt. Går på bråkdelen av en sekund igenom tänkbara scenarier som jag måste försvara mig mot.
Jag tänker i fysiska skydd som att sätta upp höga stängsel.

Förut försökte jag spontant hjälpa folk men nu håller jag mig undan och vill inte bli inblandad."

Rättsföraktande "självhypnotisör"

"Alla förändras av psykopater, inte tu tal om den saken.
Jag har förändrats i flera steg efteråt.

Först var jag i ett tillstånd av chock och därpå i tillstånd av konstant rädsla.
Sen övergick det i ett tillstånd av hat, inte i första hand mot psykopaten utan mot myndigheterna som hela tiden ställde upp på psykopaten. Detta övergick i ett bestående förakt till dessa myndighetspersoner och hela den verksamhet de representerar.

Slutligen, för jag tror inte jag förändras mera nu, blev jag kall och hård, men även likgiltig. Jag är inte kall mot mina medmänniskor, men kall på så sätt att jag sällan låter mig skrämmas av någonting.

Hård, men inte mot mina medmänniskor. Hård genom att jag på något vis är mer okuvlig, bestämd, säger ifrån.

Genom psykopaten fick jag ju en hel del med poliser att göra. Förr skulle jag ofelbart rätta mig efter en polismans ord, men nu skäller jag ut dem och roas av att kränka dem och jag räds det inte. Innerst inne vet jag att jag kanske går på fel person, men jag bryr mig inte, det ger mig inga skuldkänslor och inga skamkänslor, endast tillfredsställelse. Jag vet att det är fel i de flesta fall, men det är min hämnd och ett symptom på den skada jag har fått.

Bildligt talat spottar jag polisen, men bara bildligt. Jag talar med dem om tillfälle finns, på ett föraktfullt och kränkande sätt och känner att jag ger igen på mitt sätt även om det är poliser som inte har gjort mig något ont. Det är en skada, det inser jag själv. Men jag kanske behöver detta för att ha kontroll på mitt eget välbefinnande.

Jag går gärna på rättegångar nu för tiden.
Jag lyssnar med en annan vaksamhet än jag skulle ha gjort innan. Jag iakttar åklagare, domare, nämndemän och när de ser min blick möts de av förakt. Jag njuter av det och inget kan de göra åt det, det är ju offentliga tillställningar och sitter jag still och tyst så finns inget de kan göra. Jag njuter när jag ser en oro i deras blick, det är vanligt att jag ser det.
I och för sig skiljer sig målen åt från gång till gång. Känner jag att den åtalade är en gris då blir min blick mildare, men ni ska veta hur många förhandlingar jag har varit på som är rena spektakel med tvivelaktiga bevis och vanligt hederligt folk som åtalas för något som inte känns övertygande. I sådana fall skriver jag gärna en blogg efteråt och då är jag inte nådig mot rättsväsendet.

Det är min skada, om det är en skada.
Jag har tappat tilltron till rättsväsendet, så jag ser det lite som en skyldighet att lyfta fram att rättsväsendet är en skyddad verksamhet för obegåvade akademiker med tombolaverksamhet. Är det skada eller är det insikt? Det får andra bedöma.

Jag läser om tvivelaktiga rättegångar. Sådan finns det gått om. Och tvivelaktiga domslut, som det också finns gott om. Och jag skriver om det och spyr min galla över dessa neandertalsmänniskor som i sådana fall uppenbarar sig.

Så har jag förändrats. Det är ingen vacker bild, men jag tror det är den sanna bilden av mig, men också den sanna bilden av rättsväsendet.

Det positiva är att jag vid sidan om allt detta har plöjt igenom en hel del litteratur om psykopati, analyserat psyket bakom psykopaten och jag vet hur de tänker och varför. Jag har funnit att det är ett litet fåtal komponenter i en personlighet som måste vara på ett visst sätt för att man ska fungera som en psykopat.
Om jag anstränger mig en liten aning kan jag försätta mig ett sådant tillstånd att jag nästan övertygar mig om att jag själv har dessa komponenter i min egen personlighet. I det tillståndet förstår jag psykopaten fullkomligt.

Jag vill påpeka att jag inta kan försätta mig i detta tillstånd och betet mig som en psykopat. Det är omöjligt. Jag kan alltså inte görs mig till psykopat, men leva mig in i att jag var en. Jag ser det som en unik förvärvad tillgång."

Det positiva

Det är alltid uppbyggande att ta del av positiva tankar och inställningar. Här samlas sådana tankar.

"Alla erfarenheter förändrar och erfarenhet är den mogna människans egenskap. All erfarenhet är av godo, men man måste ta det på rätt sätt som offer. Göra det bästa av situationen så man inte går under. En drunknad kan aldrig bil en god simmare!

Ett mail vi fått tillåtelse att publicera återges här.

"Hörde talas om boken"Är du gift med en psykopat". 

 

Sökte lite på nätet och plötsligt föll allt på plats! Det är inte mig det är fel på!! Efter att ha levt med någon i 20 år som har talat om för mig varje dag att vad jag än tyckte , tänkte eller sa så var det fel. 

 

Så till slut varken tyckte, tänkte eller kände jag någonting! Inget jag gjorde var bra nog, allt kunde göras bättre. Har gått ett år nu sen jag lämnade honom. 

 

Naturligtvis har han spridit ut att jag lämnade honom för att jag träffat en annan., vilket inte är fallet. Insåg till slut att jag är värd något mycket bättre. Insåg att det finns människor runt omkring som bryr sig om mig, även att jag alltid kännt mig mest ensam i hela världen. 

 

Allt stämmer-kränkande behandling, kontrollbehovet, isoleringen, bristen på empati, duperande sättet, charmen, den glamorösa ytan, behovet att trycka ner andra, framhäva sig själv som duktig och hederlig, m.m. 

 

Det är inte mig det är fel på, jag kan äntligen sätta en diagnos ¨på hans beteende! Så mycket lättare det blev! Inte att förlåta honom, för det kommer jag aldrig att kunna göra. 

 

Men att trots allt kunna leva vidare!
Det finns hopp!" 


Vi påpekar än en gång att vi aldrig publicera de mail vi får om det inte uttryckligen sägs att vi får göra så. Och om det i så fall sker så gör vi vissa redigeringar så att skribenten inte ska kunna identifieras. 

Ovanstående mail till oss har vi redigerat så att inga uppgifter kan knytas till personen i fråga trots tillåtelse om fullständig publicering.

 

Undkommen

Ett meddelande i brevlådan:

"Jag tror att jag har kommit undan med blotta förskräckelsen, förståndet i behåll och en orubblig insikt om att det är inte mig det är fel på... vill bara dela med mig."

- - - 

Vi påpekar än en gång att vi aldrig publicera de mail vi får om det inte uttryckligen sägs att vi får göra så. Och om det i så fall sker så gör vi vissa redigeringar så att skribenten inte ska kunna identifieras. 

Ovanstående mail till oss är så allmänt hållet att vi utan förfrågan och tillstånd ändå publicerar det. 
Vad mailet visar är ju att det ibland går bra att komma undan en psykopat. Förhoppningsvis inger det styrka och hopp för alla er drabbade.

Navigation

Du har just besökt Livet efteråt

Till sidans topp
Till nästa sida, Narcissism
Till föregående sida, Känslolivet




Diskutera gärna  här

Uppgiven 03.05.2018 14:29

Vet inte vart jag ska vända mig. Levt i detta i över 16 år och är uppgiven. Har insett att jag lever med en ond man. Jag är utblottad. Hur får jag hjälp?

elenor 03.05.2018 19:43

Lämna honom så långt bakom dig du bara kan!

En som vet

Iren Söderberg 30.04.2016 11:23

Polisen i Sundsvall verkar gilla Psykopater, inte hundar och Invandrare

Irene Söderberg 30.04.2016 11:21

Ska flytta för andra gången på ett år. Vet inte om en av mina Grannar här i Födelsestaden, är en s.k"flying Monkey"? De som Psykopaten har som medhjälpare. Vh I

mappel2005@hotmail.com. 12.03.2014 23:04

Sitter och läser allt här..inser att kanske min sambo är precis sådana här..
Vet inte om jag har rätt men jag känner igen vissa tecken...vart vänder jag mig!

Klarsynt 12.03.2014 23:28

Om du är kvinna så är kvinnojouren en bra instans att kontakta och som har en gedigen erfarenhet. Lyckantill

sjalaglad 02.10.2013 19:47

www.sjalaglad.123minsida.se

Sjalaglad 01.10.2013 23:11

När min man och jag träffades första gången kändes det som att vi alltid känt varandra...vi kunde verbalisera och spegla våra känslor så väl - vi hela varandra!

Sjalaglad 01.10.2013 22:52

Gråter blod när jag läser era berättelser om fleråriga relationer tillsammans med psykopater...min mardröm startade i april/maj i år...

LESS 30.09.2013 15:36

Håller med fullständigt! Hjälper inte hur mycket bevis man än har. Nu har han vänt allt emot mig, tar nu kort på sin egen misshandel av barnen o anmäler mig.

asda 25.09.2013 23:15

Fler än jag som verkar märkt att rättsväsendet sympatiserar med psykopater - hela systemet är byggt av och för psykopater, så inte märkligt det är motigt.

Ansa 09.04.2013 20:31

börjar inse att det är en sån person jag blev kär i som jag slängt bort tre år på. Lögner, olika kvinnliga relationer sk vänner o nu uppenbar otrohet. Varför?

| Svar

Senaste kommentarer

07.11 | 00:41

När man bara kan se på hur en nära vän sakta bryts ner av en psykopat och hur vä nen blir allt mer isolerad och kontrollerad, lurad, osäker på sig själv.

29.09 | 09:10

http://www.psykopati.se/16914088

28.09 | 16:53

Hej! Jag är dotter till en psykopat. Har sökt hela livet efter svar. Varför? Man går under som barn. Krossas. Varför skrivs det inget om oss barn? Tips?

22.07 | 17:49

Vill rekommendera er alla min bok: "Min Mamma var psykopat, jag blev psykolog."