Narcissism

Sidöverikt

En annan störning
Ur en nätdiskussion
Från en blogg
En minneslund
Navigation

En annan störning

Narcissism är en helt annan störning.

Ibland förväxlas narcissism med psykopati. Det kan ligga närmre till hands att dra slutsatsen att det är psykopati som det handlar om därför att störningen är mera känd, men kunskapen om båda är oftast lika ytlig och felaktig.

Likheter som finns vid jämförelse av dessa båda störningar är det egocentrerade förhållningssättet i umgänget med andra. Oförmåga till medkänsla med andra är i båda fallen tydlig.


 

Ur en nätdiskussion

Det är intressanta tankegångar. Om narcisster är eller inte är medvetna om sin störning är en sak som jag inte vet. Jag är dock böjd att tro att de inte är medvetna, eller möjligen vagt medvetna, på sin höjd.

Jag kan säga att jag i vart fall känner till två kvinnliga narcissister och att de skulle vara medvetna om sin störning tror jag inte ett uns på. När man ifrågasätter dem kommer en skur av ilskna utfall. De håller sig inte till ämnet utan tar upp helt andra och ovidkommande saker och kastar i ansiktet på den som kritiserar dem. Det de säger är bara ämnat att kränka och har aldrig med saken att göra!


En kvinna hade en gång en kollega, som blev sjuk, men kunde inte ringa till arbetet därför att det inte fanns pengar på kontantkortet.

Senare förklarade den här kollegan hur det gick till och fick till svar att "Skitsnack, du var full och utslagen!" Därpå gick hon och berättade denna "sanning" för chefen!

Allt bottnade i att hon inte tålde att hon fick jobba lite mera den dagen eftersom kollegan inte var närvarande.

Tilläggas kan att den här narcissisten har mycket liten arbetskapacitet, lämnar över arbetsuppgifter till underlydande som inte är utbildade på uppgifterna, men visserligen ändå vet i stort hur de ska utföras.

Hon gör ofta fel på jobbet, så många gånger blir det trots allt bättre gjort av de andra. 
Hon sitter dessutom mest och snackar skit i fikarummet. Ett annat älsklingsämne är att berätta om hennes egen förträfflighet, ständigt med ett vinnande leende. Det här med hur hon utmålar sig själv köper dessvärre de allra flesta.

Resultatet av hennes ständiga underminerande av andras rennomé är att de som drabbas mår dåligt, men kan inte försvara sig. Försöker de så blir de inte trodda. Då är det dessa som "snackar skit", tror folk.


Den andra kvinnliga narcissten fick höra av sin bästa väninna att hon skulle påbörja strålbehandling mot sin cancer och skulle tappa håret. Narcissiten svarade då ungefär såhär: "Ja herre gud, och jag som inte har råd att gå till hårfrisörskan förrän lönen kommer!"

Vad skiljer den förstnämnda narcissisten från en psykopat? Kanske att det inte är sann ondska, men däremot manipulerande för att få folk att sätta henne på piedestal på vilken hon kan sitta och sola sig i det sken som hon själv har skapat. Det är tragiskt att ingen genomskådar detta.

Den senare narcissiten berättar däremot hela tiden om hur dåligt hon mår. Inte ens väninnans cancer tycks komma i närheten. Snacka om självcentrering!

Kan de vara medvetna om störningen och samtidigt betee sig så skamlöst?
Knappast, enligt min mening!

Från en blogg.

Det här lades ut i en blogg, en minneslund för en nyligen avliden hustru.
Det är en blogg som vi funnit vara alldeles utmärt som exemepel på äkta och sann empati, men också stor kärlek, sorg och saknad. Därför finns den med på sidan EMPATI - ASPEKTER med underruriken sorg. Dessutom tar den upp personlighetsstörda människor, vilket väcker vårt intresse lite extra!

" Här kommer sanningen till dig:

Man kan utnyttja folk till en viss gräns. Går man över den gränsen då har man också utmönstrat sig själv.

Tänk nu på ditt eget beteende!

I stort sett varenda gång som vi träffas så ska du ”låna” pengar. Du menar aldrig och gör aldrig ett allvarligt försök att återbetala. Med andra ord: du parasiterar!

Tänk nu, en gång för alla!

Vad gör alla organismer på det här klotet i universum, tredje stenen från solen, när de utsätts för parasiterande organismer!

Vad gör de? Jo, de försöker undvika parasiterna med diverse mer eller mindre utstuderade mekanismer. Eller hur?

Jag använder ingen utstuderad mekanism. Jag nöjer mig med att helt enkelt utesluta dig från min umgängeskrets och jag har därför raderat ditt telefonnummer.

Du är således inte längre min vän! Du är inte ens längre min personliga parasit!

Du må gärna svälta ihjäl om du inte klarar dig utan min närande kropp, eller snarare min närande plånbok!

Mig rör den saken inte i ryggen! Glöm inte det!

Jag har aldrig varit en vän till dig i dina egna ögon! Det enda jag har varit för dig är att jag har varit en kropp att suga blodet ur. Eller snarare en plånbok att tjata på att öppna sig för dig!

Du har missbrukat min vänskap! Du har missbrukat den allt för länge. Du har parasiterat på mig för allra sista gången!

När man har ett sådant beteende som du har, då kan det mest liknas vid det lilla barnet i en ålder upp till ca tre år. Så små barn har hela tiden behov av att alltid få allting och de har ingen förmåga att ge något tillbaka. Vi accepterar det av så små barn. Det hör den åldern till. Men vi kan inte acceptera det av vuxna människor!

Jag vet att det inte är lätt att i din ålder få ett jobb. OK, sådan är verkligheten! Men oavsett detta så kan man ändå ta lite ansvar för sig själv, men det kan inte du!

Du är en telning i en vuxen kropp, omogen som ett litet barn, parasiterande som en fästing. Du suger dig fast med dina KRAV på att få en i dina ögon helt självklar hjälp, men du tar inget ansvar för dig själv och din situation. Du tar parasiterandet som en självklar rätt och du ser det som samma överlevnadsmekanism som binnikemasken när den lever hela sitt liv i värdorganismens tarm bland skit och avföring.

Är detta en självklar rättighet som du har? Har jag kanske samma självklara rätt i så fall, eller gäller den bara dig? Har jag rätt att leva på din plånbok?

Hit med pengarna som du råkade vinna! Hit med platt-TVn! Hur ser du på ett sådant offer?

Du köpte TV, men du tänkte aldrig på att du hade lånat pengar som skulle återbetalas, för så är ju gängse moral!

Men sådant omfattar ju inte dig. Sådant omfattas inte av parasiter!

OK, det är ditt val, men du får inte längre leva i min tarm, trots att jag gärna ser att du lever i skit och avföring! Nu är det sagt!

Du säljer dina FAKTUM och förtjänsten super du upp. OK, jag super också, så jag klandrar dig inte för supandet. Men du får väl för fan spara lite pengar till nästa dag så att du kan återinvestera i och köpa nya tidningar!

Det är ingen uppoffring i det, men det kan du inte fatta därför att du har ett omedelbart behov av tillfredsställelse utan den ringaste tanke på morgondagen! Alltså, du är precis som ett barn på tre år!

Du kan inte planera en dag framåt!

Och: då ska andra rycka in och hjälpa utan att få något tillbaka! Gud hjälpe dig din arma människa, för nu finns väl snart ingen annan kvar som ställer upp! Så går det när man bränner sina skepp! 

Nu är det slut på parasiterandet på mig! Värddjuret har låtit avmaska sig! Parasiten må svälta ihjäl. Värddjuret bryr sig inte! Värddjuret tar inget mer ansvar för parasiten! Parasiten må gå vilket kvalfullt öde som helst till mötes. Det rör inte värddjuret i ryggen! Värddjuret har ingen nytta av att föda parasiten! Värddjuret klara sig bättre utan parasiten!

Alla värddjur klarar sig bättre utan parasiter! Tänk efter! Inte ens din mor vill att du parasiterar mera på henne!

Tänk själv! Vad är du egentligen för en människa när inte ens din mor ställer upp mera?

Nu får du ta konsekvenserna! Som man bäddar får man ligga! Med tomma löften och med lögner kan man komma långt, men bara för ett tag. Sen slår verkligheten tillbaka! Och där står parasiten utan hus och utan hem. Där står du nu, utan mat för dagen och utan att någon som bryr sig hur det går för en sådan parasit som du! Men så har du ju socialen, som tur är!

Dit har du drivit din egen existens! Det är du som skuffat dig ner i skiten, ingen annan och absolut inte jag! Vad tänker du göra åt din egen situation? Du behöver inte svara för jag bryr mig inte ett skit!

Vill du dra dig fram och kalasa på skit som en binnikemask så kan jag posta min avföring till dig, men jag sätter inte på något porto. Så mycket får du allt bjuda till själv, att du löser ut försändelsen.

Någonting må även en parasit göra för att få något i sin kräva, om så det endast är fekalier!

Du har just tagit del av några sanna ord från hjärtat!"

Psykopati.se har fått tillåtelse att publicera detta av bloggens ägare, som hävdar att personen rimligen är narcissist, men absolut inte psykopat.
Vi har ingen anledning att ifrågasätta diagnosen.

I från en minnselund på Internet hämtas nedanstående text.

Jag har det bra nu!

Så sa du mitt lilla hjärta.

 

Det var bland det sista du sa.

 

"Jag har det bra nu!"

Jag visste inte vad som var bra eller dåligt att säga,
vägde mina ord på guldvåg,
valde att inte säga något om jag var osäker på om det kunde vara fel.
Valde att inte fråga vad du menade med att du hade det bra nu.

"Jag har det bra nu"
Det är ord som jag undrar över dess mening.
Jag vet bara att jag lite innan hade sagt dig att allt du ville ha skulle jag ge dig, ställa upp på, om jag bara kunde.
Men att du sa att du hade det bra nu kan ju inte ha med den saken att göra.
Jag tror att du med de orden menade att du nu hade förlikat dig med ödet och mentalt hade accepterat döden.

Så måste det ha varit.
Så tror jag.
Fråga, nej jag vågade inte. 
Kanske frågan var för känslig.
Vägde orden på guldvågen.
Valde att tiga!

Jag borde ha frågat.
Nu finns frågan där hela tiden.
Nu dök undran upp.
Plötsligt.
Gråt kom. Tårarna rann i floder.

Det har gått 581 dygn sedan du gick bort.
Vad hjälper det?
Har tiden läkt såret?
Nej, så klart inte.

"Jag har det bra nu",
sa du och de orden tänkte jag på. 
Jag har inget svar på vad de orden kan ha betytt. 
Jag började gråta, behövde prata med någon. 
Helst med någon som kände dig väl.

Jag ringde Birgitta Svensson, Begea, som hon själv kallar sig.
Tror du jag fick minsta respons?
Nej du känner henne sedan tonåren och vet.
Tala om narcissist!
Men det visste du ju innan.

Satans personlighetsstörda pack, säger jag!

Jag träffade henne senast på Silverkällan.
Tror du hon frågade hur jag mådde?
Dum fråga!
Och du vet svaret. 
Hon frågade ju inte, så klart.

Nej, min älskade Christine, istället pratade hon om dig på samma känslokalla sätt som om hon hade relaterat till något program på TV!
"Jag minns ... bla bla bla!"
Så var det.Så sa hon om dig. Hennes närmsta väninna sedan tonåren!

Men ställde hon en endaste fråga till mig om hur jag mår? 
Nej, så klart inte!

Men inte förvånas jag.
Inte ett dugg.
Och inte du heller.

Jag minns ju att hon inte orkade gå till apoteket för din skull när du låg för döden.
Det var fråga om fem minuters promenad dit, fem minuter för att hämta ut ditt morfin och fem minuters väg tillbaka.
Men, nej!

Hon var så skakis och bakis, sa hon - den djävla alkoholisten, men hon hade ändå orkat ta sig till systembolaget samma dag för att köpa sig vin.
Tänka på sig själv går an, men tänka på sin döende väninna går inte!
Fy fan!
Fy fan för sådana äckliga egocentrerade as!

Det går inte ens att kritisera ett sådant djävla as, för då heter det att man"mästrar" henne!
Ja, hon har sagt det ordet alldeles själv!

 

Var glad där du är, min älskade vän,
min kära Christine!
POK

 

Väninnan

Från samma blogg kallad Minneslunden hämtas detta:

(namn på narcissisten är borttaget!)


Just det, 
din väninna 
min älskade Christine

Det var ju genom henne som jag lärde känna dig 
hjärtat!

Du hade reservnycklar hos henne 
fall du skulle bli av med dina egna 
hon bor ju strax nära

Och fast du visste 
att du bara hade några dagar kvar 
så tänkte du på praktiska ting

Du bad mig 
hämta nycklarna 
hos NN och det gjorde jag

Usch en sådan människa! 
Hon visste ju du skulle dö om några dagar 
Hon ville jag skulle sitta ned och umgås med henne 
just när vi bara hade några få timmar kvar 
tillsammans 
du och jag!

Men nu, 
min älskade 
nu vill hon inte ens se mig 
inte ens tala med mig i telefon!

Jag konfronterade henne med detta,
hur tänkte hon då 
tänkte hon 
på 
att hon ville stjäla 
den dyra tiden som du och jag hade kvar tillsammans?
Nej, så klart var det bara hon själv som gällde
bakom sin box,
bakom sin vinare,bakom sin bag in box
där satt hon och kände sig ensam och du betydde ingenting.

Så är det, mitt älskade hjärta!

Hon fattade inte! 
Hon ville inte att jag ringde henne mera 
som om jag ringer henne i tid och otid. 
Det gör jag ju absolut inte!
Varför skulle jag vilja det?

Jag har ringt henne  tre gånger sedan du gick bort 
och hon vill inte ha med mig att göra.

Det är OK,
men varför skulle jag sitta med 
henne 
och prata bort vår dyra tid, 
den sista tid vi hade 
tillsammans?

Det kunde hon inte svara på 
det såg hon inte som konstigt 
det ville hon inte svara på

Snacka om narcissism! 
Bara sina egna behov och då, 
när du inte hade många dagar kvar 
då ville hon ta dyra timmar från oss!

Men inget förvånar  
när det gäller NN
hon iddes ju inte ens gå till apoteket 
för din skull 
för att lösa ut receptet  
på morfin.

Hon var ju så skakis och så bakis 
men till systemet 
dit kunde hon gå!

Hon har visat sitt rätta ansikte 
det är ett fult tryne 
och trynet är ju faktiskt fult 
som det är ändå 
grovt underbett 
och i fejan stora tjocka starka glasögon

Lyteskomik hatar hon 
OK Rätt, 
men det är bara för att hon tänker på sig själv 
och hon är ingen vacker syn! 
Det ska gudarna veta!

Och det är därför hon reagerar 
för det berör henne. 
Inget annat gör det!

Jag, jag, jag, bara jag! 
Ett sådant as!

Ful är hon 
men det inre 
är ännu fulare 
tyvärr!

Hon var din väninna 
men du visste vad hon går för 
men visste du hela sanningen 
om denna svårt störda personligheten?

Puss och kram  
min älskade vän
 
Älskade Christine

Navigation

Du har just besökt Narcissism

Till sidans topp
Till nästa sida, NÄTDISKUSSIONER
Till föregående sida, Livet efteråt




Diskutera gärna  här

ali 23.07.2010 08:46

Jag har flera narcissister på min arbetsplats som ställer till förtret.

Eliza 25.04.2010 12:43

| Svar

Senaste kommentarer

07.11 | 00:41

När man bara kan se på hur en nära vän sakta bryts ner av en psykopat och hur vä nen blir allt mer isolerad och kontrollerad, lurad, osäker på sig själv.

29.09 | 09:10

http://www.psykopati.se/16914088

28.09 | 16:53

Hej! Jag är dotter till en psykopat. Har sökt hela livet efter svar. Varför? Man går under som barn. Krossas. Varför skrivs det inget om oss barn? Tips?

22.07 | 17:49

Vill rekommendera er alla min bok: "Min Mamma var psykopat, jag blev psykolog."