 |
|
|
 |
|
Om avsnittet
När myndigheter duperas
Två korta berättelser
Socialen och polisen
Process
Hur får man dem att förstå?
Kränkt
Helt otroligt!
Inget ansvar
På företaget
Att slå tillbaka
Kvantsprång i juridikens värld
Nästan en siffra i statistiken
Lögner, medlöpare och insikter
Navigation
Utnyttjar alla
Att psykopater
utnyttjar alla
borde vara ett allmänt känt faktum, men tyvärr är det inte så. Kunskapen om dem har folk oftast från deckare, film och ibland från romaner.
Verkligheten är att psykopater utnyttjar alla som har något som psykopaten kan få och vill ha.
Vad vill psykopaten ha, den frågans svar kan delas in i olika kategorier.
1. Vanligast är att psykopaten vill ha pengar i de olika former de existerar, kontanter, värdepapper eller olika former av ersättning, tillexempel genom att skaffa sig oförtjänt höga postioner inom företag, organisationer eller i samhället i stort med oärliga metoder, falska betyg och liknande, ovanligt vassa armbågar och avsaknad av skrupler. Rån är en annan metod och så kallade solochvår-bedrägerier är också vanligt.
2. Sexuella vinster, inte sällan perversa lustar och lustmord.
3. Behovstillfredsställelse av att förnedra andra, dominer, kränka och skada andra.
Rättsliga processer
I många fall kommer det till rättsliga processer på grund av psykopatens agerande. Det kan vara brottsmål och det kan vara civilrättsliga mål, tvistemål och vårdnadsprocesser.
Målsägare
Vanligare än man tror är det psykopaten som är målsägare. Den använder sig alltså av olika myndigheter för att nå sina syften. Tyvärr brister det i kunskap om psykopati hos oss alla och våra mydigheter är inga undantag.
Myndigheterna - verktygen
Myndigheterna låter sig duperas och manipuleras och blir på så sätt verktyg åt psykopaten, dock utan att vara medvetna om det och inte ens efteråt har de någon insikt om att de har drabbats och har blivit offer för psykopaten, utnyttjats.
Problemet
Problemet förtjänar all tänkbar uppmärksamhet. Myndigheter är psykopaters mest luckrativa måltavlor och därför också ofta utnyttjade, dock utan att ha vetskap om det. Utbildning med träning i att se psykopaten är därför av nöden och att det saknas sådan utbildning kan inte accepteras!
Problemet med psykopaters stora förmåga att utnyttja myndigheter för sina egna syften är överväldigande och av okänd omfattning därför att det saknas forskning kring detta, vilket i sig är skrämmande.
Det här avsnittet belyser problemet och vi inleder med två klipp från diskussioner på nätet som berör ämnet.
Två belysande klipp
Klipp från ett forum:
"Det finns tyvärr en del att frukta även om man är oskyldig och har med psykopater att göra. De manipulerar alla och rättsystemet är inget undantag
.
Deras förmåga att manipulera alla människor saknar gränser. Kunskapen om psykopati är pinsamt dålig hos poliser och rättsfolk."
Ett annat sådant klipp:
"De drar in andra och låter dem göra drängtjänst som fotsoldater i deras armé. Den armén går i krig mot dig!
Det är som om psykopater kan smitta andra människor som virus smittar våra celler. En sådan här armé är faktiskt inget annat än smittad av psykopatens duperingsförmåga och manipulationstrix! Därför strider en sådan armé som om den stred för egna mål!
På forumet här finns en hel del berättelser om myndigheter som låter sig ta värvning i denna 'psykopaternas armé'!"
Läs även "Förändrad till person" och "Rättsföraktande 'självhypnotisör' " på sidan Livet efteråt. Där ges en fingervisning om vilken självska rättsväsendet gör sig med att inte ta problematiken på allvar.
En person som drabbades av en psykopat, vilket slutade med att bli oskyldigt dömd, skriver självkritiskt såhär:
"Jag bara undrar; hur många gånger kan jag själv har varit dräng? Hur skall jag någonsin få veta det?
Men saken är viktig. Det behövs exempel som visar att psykopatens drängar är mångfallt fler än dess offer. Att dessa drängar också finns inom rättsapparaten och att drängarna får oskyldiga dömda till allt från böter till fängelse. Det är ett stort samhällsproblem som inte alls är uppmärksammat."
Man kunde ju ha önskat att det ingick i utbildningen att läsa några poäng om psykopati och andra personlighetsstörningar, men tyvärr, så är inte fallet. Helt kortfattat beskrivs det i en nätdiskussion så här i ett fall:
"... myndigheter. Där hittar han lätt kvinnliga tjänstemän att charma och jag har rent ut sagt haft ett helvete med dem, värre än med honom själv. .... Eftersom polisen ... är dessa lätta att snacka omkull. Sedan används det som bevis på hans oskuld."
Problemet psykopati är så omfattande att det skulle vara ett obligatoriskt ämne för alla. Det beskrivs tydligt i denna text från en nätdiskussion:
Blir du bedragen på känslor och pengar, lurad av Internetannonser, överkörd av chefen och så vidare, då vet du om det. Kanske du till och med har förstått att det är en psykopat.
De flesta offren utnyttjas endast som verktyg åt psykopaten. Pliktfullt, aningslöst och godtroget gör de sin drängtjänst.
Det kan vara allt från läkare och socialassistenter till polis, åklagare och dömande instans. Efter sin insats går de hem och de tycker att de har gjort ett bra jobb, helt omedvetna om att de hjälpt en psykopat att genomdriva sin gärning, brottet.
De är lika grundlurade, men de behöver aldrig lida för vad de har utsatts för. De går skadelösa vidare utan att begripa att en oskyldig människa får betala för deras medlöperi som grundar sig på okunskap om psykopati!
Här nedan följer olika berättelser om hur det kan gå och tyvärr är de inte unika.
Som inledning är dessa allmänt orienterande redogörelser alldeles utmärkta.
Exempel 1
Jag har massor av erfarenhet där mitt ex under många år utnyttjat myndigheter för att nå sina mål. Det kan vara för att få pengar eller att slippa betala.
Att klara sig från straff för brottsliga förehavanden. Det är domstolar, socialtjänst, ledsagarverksamhet, polis, studiemedelsnämnden, rättshjälpsmyndigheten, djurskyddsmyndigheten, skatteverket, universitet, läkare, försäkringskassa, konkursförvaltare för att bara ta ett litet smakprov av det jag känner till.
Exempel 2
Min lillebror har duperat mina föräldrar för eget ändamål, han har duperat socialtjänsten, psykologer, polismyndighet,elevassistenter, lärare
Jag har barn och gemensam vårdnad med en psykopat. Och även om jag efter flera år börjar återhämta mig, märker jag att min son blir drabbad. Han berättar hemska saker som hans pappa gör men jag har inga bevis.
Tyvärr har både socialen och polisen fallit för hans charm och hans lögner.
Allt jag kan göra är att sitta och vänta när min son är hos sin pappa.
Vänta på att han någon gång blir så brutalt misshandlad att det finns tydliga märken och hoppas att han ändå klarar sig.
"Mitt barns pappa har processat i 7 år om vårdnad och boende för vår dotter som nu är 13.
Jag har pga dessa oändliga konflikter och total avsaknad av samarbete tilldömts ensam vårdnad. Jag hoppades på litet lugn och ro, men icke. Fortfarande stämmer han mig 2-3 gånger per år varvid han framställer det som om jag bryter mot allt i domen. Han ljuger för vår dotter, för kommunen och för tingsrätten om allt och alla.
Jag blir inte trodd av kommunen, så varje anmälan han lämnar resulterar i en utredning mot mig och barnet. Han har brutit mot flera domar och hållit henne flera månader från skolan. Alldtid är det mitt fel, enligt honom.
Jag hotas, trakasseras och anmäls. Det värsta är att det bara fortsätter och fortsätter. Han förstör min tid, min ekonom, min tillvaro."
Hur får man dem att förstå?
Det här är den stående frågan, den eviga frågan, frågan som aldrig får några svar!
"Hur skall jag få kommunens tjänstemän att förstå att denne man inte tänker och beter sig som man väntar sig utan att det vänds mot mig?"
"Kände mig slutligen stark nog att kräva vårdnad utav båda barnen och kontaktade en advokat.
Tvisten har knappt börjat och redan sitter jag ensam, utan stöd eller råd, och utdömd av ett manipulerat och duperat socialkontor.
Under vårt första och gemensamma samtal inför socialsekreteraren lyckades mitt ex än en gång överraska mig med sin förmåga att ljuga.
En historia som 'bättrats på' för var gång han pratat om den, nådde nya höjder den här dagen.
Det som han alltid har gjort, lyckades han få sociala att göra också. Att att vända på verkligheten så att jag får ta skulden för allt galet som han gjort/gör.
Jag har upplevt mycket ont och kan ändå säga att jag före detta ALDRIG någonsin har blivit så illa behandlad och känt mig så kränkt som av socialas behandling av mig ..."
Det ligger en hel del i följande påstående, som en har skrivit på nätet:
Redan på socialhögskolan borde det läggas in obligatorisk utbildning om psykopater!
Och inte bara på socialhögskolan borde undervisningen finnas. Utbildningen borde vara obligatorisk redan i grundskolan.
Här kommer en smått fanatstisk historia.
Den är hämtad från ett diskussionsforum. Författaren är kontaktad av Psykopati.se, som har fått ta del av uppgifter som möjliggjorde att de båda omnämnda personerna kunde utfrågas, annars hade berättelsen inte publicerats här, med tanke på det smått otroliga innehållet.
En kvinnlig psykopat har berättat fantastiska historier för sin nye kille om hur hela hennes ekonomi ödelades av hennes förre kille. När den nye killen i sällskap med sin älskade kvinna, psykopaten, fick syn på exkillen blev det ordväxling och exkillen blev rädd och vände sig om för att springa.
Den nye fällde honom med en välriktad spark som sågs av en polispatrull. De hade sett hela förloppet, som bara varade någrade sekunder. Vem som var våldsverkare var helt uppenbart för polismännen. De var ju vittnen till händelsen!
Poliserna gick fram emot han som sparkade. De drog sina fjäderbatonger medan de med raska steg närmade sig honom, fullt beredda att gripa killen, som inte förnekade någonting, men i stället talade om varför han hade sparkat.
Nu kommer vi till det intressanta:
Psykopatkvinnan ställde sig bredvid sin nye kille, som för övrigt är ganska mycket större än den som blev sparkad. Hon strök honom över kinden, såg på honom med en medlidsam min, lutade huvudet lite frammåt-nedåt samtidigt som hon strök under med en djup suck av uppgivenhet. Hon såg sedan sorgset poliserna djupt i ögonen utan att säga någonting.
Poliserna grep den sparkade mannen (sic!) och körde honom till arresten varifrån han släpptes utan förhör efter åtta timmar!
Han som sparkade kallades aldrig till förhör! Han gick helt
fri från misshandeln som poliserna klart och tydligt hade sett!
Vet jag att detta är alldeles sant?
Ja, jag känner alla tre personerna. Och båda killarna har berättat samstämmiga versioner av händelseförloppet.
Då är frågan hur det gick till.
Och svaret är att det var ett suveränt skickligt minspel och kroppshållningen sa allt, tyckte de manipulerade poliserna och glömde helt vad de egentligen hade sett alldeles dessförinnan.
Psykopaten behövde inget säga!
Det räckte med med lite mimande i den högre skolan. Det är mycket imponerande!
Poliserna såg den lidande kvinnan och hade hört hur den sparkade mannen hade satt henne på pottkanten. De led med henne och hennes öde. Det var bara det att det där med den ödelagda ekonomin var inte sant. Men det visste ju inte poliserna. Det visste inte han som sparkade heller.
Den sparkade mannen hade försörjt tjejen i ett antal år ovetande om att hon levde på olika bedrägerier, utnyttjade älskare bakom hans rygg och drog in storkovan på sin prostitution, men alla pengarna omsattes på spel på stadens krogar. Ingenting av detta visste exet eller den nye. Hon spelade dubbelspel och hade ett privatliv helt vid sidan av.
Hon lever lika dant nu som då. Det är bara killarna som hela tiden byts ut.
Om det hettar till ibland och blir lite för farligt för henne då använder hon sina kontakter. Bland dem finns kriminella som gärna hotar på sitt sätt. Och där finns poliser, som hotar på helt annat sätt. Och alla är manipulerade, alla är duperade. Och alla kommer till hennes undsättning bara på ett telefonsamtal!
Ibland händer det att hon betalar de kriminella och poliserna för deras tjänster.
Givetvis betalar hon med sex!
Sådant kallas "helgardering", eller "att ha både livrem och hängslor" säger man ju också!
Från Psykopat.se:s brevlåda hämtas följande korta berättelse, med tillåtelse från skribenten:
Hej!
Fantastiskt bra sida. Jag har lärt mig jättemycket.
Min tjej var (är) psykopat. Hon lurade hela rättsväsendet som satte mig i fängelse för att inom lås och bom kunde jag inte återkräva allt som hon "låna" och dyrt och heligt "lova" betala tillbaka.
Jag har inte en chans att få tillbaka pengarna (stort belopp). Då åker jag in igen.
Ändå har jag inte begått något brott.
Jag har tjatat med både kriminalinspektören som utredde och åklagaren som åtalade. De säger ungefär det samma: "Nu har jag inte tid att lyssna på dig mera"!
Resning beviljas inte, så klart.
Rättsväsendet tar inget ansvar för sina misstag, punkt slut!
Luttrad!
Ett annat fall handlar om ett företag som ägdes av en kvinna som var gift med en psykopat. Från företaget stal han pengar. Det slutade med att utredningen lades ned.
Stöld av "lånade" pengar ur vårt företag.
Jag hade hans namnteckning på alla överföringar. Jag polisanmälde för brott mot aktiebolagslagen eftersom styrelsemedlemmar inte får ge sig själva lån.
Brottsrubriceringen ändrades till stöld, sedan snackade han sig ur det och förundersökningen lades ner.
Bolaget fick krav på återbetalning av lånen.
Han vägrade betala tillbaka. Han tyckte han hade "rätt" att ta pengarna och egentligen var det ju mitt fel att han tagit dem för jag borde ju varit där och sett till att hindra honom!
Jag tvungades att begära företaget i konkurs.
Nu berättar han för alla som vill lyssna att jag felaktig anklagat honom för att ha förorsakat konkursen.
Han gjorde sig oanträffbar för revisor, konkursförvaltare, långivare osv.
Få känner till att en nedlagd förundersökning faktiskt innebär att inget blivit rättsligt prövat och tycker därför synd om honom och tycker att jag måste ju vara så hemsk som han påstår.
Om att slå tillbaka mot de myndigheter som låtit sig bli verktyg åt en kvinnlig psykopat handlar denna berättelse:
Jag som har gått igenom detta helvete som det innebär att leva med en kvinnlig psykopat är innerligt trött på teoretiska diskussioner. Jag menar att man man ska möta med handling - inte snack.
Ett exempel är att min fd hustru låste in min och barnens egendom och höll det obebodda huset låst under ett halvt år för mig.
Hon lyckades med konststycket att förmå åklagarmyndigheten att lägga ned utredningen enligt BrB 8kap 8§ med motiveringen att bodelningsförrättaren givit henne rådet att ta mina saker och låsa huset.
De poliser som hjälpte min fd hustru blev anmälda av mig och polisens internutredningar utredde och utreder sedan våren 2008.
Det är ett sätt att slå tillbaka, genom att försöka ställa myndigheters felaktiga agerande under luppen.
Hur det lyckas ska bi intressant att se. Det förutsätter förstås att författaren återkommer med en rapport.
Kvantsprång i jurikens värld
I roande form raljerar GOGILOL om rättsväsendet och när detta låter sig duperas. Trots humorn ligger det mycket allvar bakom. Psykopati.se återger alltsammans oavkortat och med tillstånd av författaren, men utan att ta ansvar för att personer pekas ut med namn. Det är en rådman och två åklagare.
Kvantsprång i juridikens värld, ny vetenskaplig sensation!
Den här dagen (Obs, det är lite oklart i originaltexten, men "den här dagen" är den dag då bråket inträffade. Det måste påpekas, annars kan man tro att jag menar rättegångsdagen. Det är faktiskt ett syftningsfel.) hade ”Nemi” en väninna med sig. Åtalet handlade om misshandel. Och det var jag som stod åtalad, därför att jag slog tillbaka. Men ”Nemi” erkände inte någonting i våldsväg. Jag däremot, jag stod för vad jag hade gjort!
Hon bestämde umgängessättet den dagen och då fick hon väl umgås med mig på sätt som hon valde själv. Jag är ingen översittare. Jag brukar ganska smidigt rätta mig efter vad de nyckfulla kvinnorna önskar. Men jag måste säga er det, att det var första gången som jag lekte en sådan lek med en kvinna, men så är hon ju tuff, den där lilla filippinskan!
Men, som sagt, ”Nemi” ljög om hur det låg till.
Och väninnan ville inte vittna så att det passade ”Nemi”.
Alltså blev hon en ”turist”, som reste hem till Filippinerna samma dag.
”För att hon blev så rädd!”
Ja! Det var det ingen som ifrågasatte! Detta vidhåller hon i tingsrätten! Javisst, det är helt i sin ordning! Men hon hävdar också att väninnan var kvar i några dagar till. Så hon hade ju kunnat höras av polisen, faktiskt! Men det skedde inte! Men det är inte det märkliga. ”Nemi” säger senare i samma förhandling att hon inte vet (Sic!) när väninnan reste hem! Men till polisen visste hon alldeles bestämt att upplysa om att ”hon redan hade åkt hem”!
Hon hade ”bråttom, hon blev så rädd!”
Den här förklaringen köpte tingsrätten rakt av och rådman Kjell Nilsson satte stopp i utfrågningen, när det kom så många varianter på resetemat att man kanske borde dra öronen åt sig. Jo han gjorde väl det, den där Kjell, med att säga: ”Ja, vi kommer inte så mycket längre! Hon är inte kvar i landet!” Nej, vi kom inte längre, vi gjorde ju inte det.
Ett naturligt steg att ta i det läget, kan jag ju tycka i min enfaldiga avsaknad av juridisk kompetens, det hade kanske varit att fundera på varför jag hade yrat om en professor och om det möjligen låg någonting djupare bakom det. Men rådige rådman Kjell Nilsson hade ju redan bestämt att det var en onödig bevisning att kalla en professor i rättspsykiatri att redogöra för ”Nemis” personlighetsstörning till styrkande av att hennes trovärdighet kunde ifrågasättas. ”Sådan bevisning skulle uppenbart bli utan verkan”, skrev han och beslöt att den därför inte skulle tillåtas!
Utifrån allt detta lärda tal, måste det tas för en sanning att ”Nemis” trovärdighet är oförvitlig!
Domstolen, ja alltså Kjell, hade sagt det, ja alltså skrivit det, redan innan den, ja alltså domstolen – alltså Kjell, har hört henne yppa ett endaste ord och då förmodligen för att Gud har talat till Kjell, eller så hade han gjort en tidsresa framåt.
När han var tillbaka från framtiden, då hade han ju facit att det gick alldeles utmärkt att förhandla utan att lyssna på en professor. Så kan det ha varit, vad vet jag, vad vet jag! Fast jag tycker båda förklaringarna låter lite sisådär att jag … men nej, Kjell kan jag inte ifrågasätta, denna omdömets fyr i mörkret! Fast annars vore det mera rimligt att tänka sig att han visste om hennes oförvitliga inställning till sanningen därför att han kände henne sedan tidigare på något vis. Trots att även det låter lite långsökt.
För vad har en filippinsk prostituerad städerska och en rättskaffens rådman gemensamt!
Förlåt, det glömde jag, han har ju svurit sin domared. Om han kände henne sedan tidigare, då hade han inte kunnat döma i detta mål. Det hade ju varit JÄV!
För mig som hellre tror på vetenskap än på religion, jag måste då konstatera att det väl inte kan ha varit så svårt för “turisten” att vittna, trots allt. Trots att hon hade rest hem till Filippinerna! “Turisten” kunde väl göra tricket en gång till! Vad hindrade ”turisten” att ännu en gång befinna sig i Göteborg samtidigt som i Filippinerna! Enligt den trovärdiga “Nemi” kan ju “turisten” det konststycket!
Hon kunde ju suttit med oss i rätten och berätta, medan hon ändå bara låg hemma och sov i Filippinerna! Allt det följande som hände, enligt trovärdiga ”Nemi”, att jag var så “energetisk”, att jag höll fast henne och att jag slog på henne och att jag sparkade henne, det hade hon kunnat ha styrkt. Jag skrek en massa fula ord och jag petade på hennes näsa hela tiden, samtidigt som jag drog över min hals som om jag hade haft en kniv och jag sa att om jag hade haft det, då skulle jag ha gjort det. Och detta var enligt kammaråklagare Elisabet Trouvé ägnat att skrämma målsägaren. Och allt detta höll på i omkring en halvtimme eller mer!
Ja, jag var sååå ”energetisk” och det måste jag väl ha varit då, eftersom ingen av alla de grannar som blev vittne till detta försökte ingripa och komma henne till undsättning under den här halvtimmen av besinningslöst våld emot en helt passiv liten kvinna i åttonde veckan, som heroiskt stod snällt och stilla och som den godast moder höll sina händer på magen för att skydda det ofödda fostret, allt medan hon tålmodigt lät sig slås sönder och samman så att hon fick en bula på kinden och sjukrivning i tre veckor.
Förmodligen vågade hennes grannar inte ge sig på mig ens i grupp! Det hade ”Nemis” filippinska väninna kunnat vittna om i rätten i Göteborg och förmodligen utan att hennes nattsömn hemma i Filipinerna skulle störas alltför mycket! Det enda, utöver att skydda sin mage, som ”Nemi” gjorde under tiden som jag så energetiskt dunkade sönder hennes arma lilla kropp, det var att be väninnan om att få låna hennes telefon så att hon kunde ringa 112!
Och “Nemi” berättar inför en sittande samlad seriös svensk rätt som ser på lilla “Nemi” med medlidande, att hon ringer SOS två gånger under tiden. Hon berättar att hon ringer ifrån väninnans telefon, som ligger på “golvet” och den är “kaputt”!
Med det menar “Nemi” att telefonen ligger på marken och den är sönder, därför att jag slog den ur handen på henne!
Kammaråklagare Katarina Wingård, är helt tagen av denna berättelse om en tapper havande kvinnas heroiska mod när döden ilsket flinar henne i trynet. Och så samlar sig Katarina till till en fråga: ”Kom du fram till polisen då?” “Ja, jag ringde två gånger!”
Katarina lider med “Nemi” och frågar: “Medan han sparkar dig?”
“Ja, så polisen dom sa de att de kunde inte komma på direktly!”
Ja så var det – för den som har den rätta tron! Och hade jag inte varit så hysteriskt energetisk kanske jag hade uppfattat hur hon bar sig åt att ringa 112 två gånger under sådana vidriga förhållanden. Speciellt som hon skyddade magen och telefonen låg på “golvet” och till och med var kaputt.
Den ställningen borde varit så besynnerlig att jag inte förstår att jag inte observerade den. För samtidigt tillstod ju ”Nemi” att hon under hela misshandeln trots allt faktiskt stod upp och det brukar man ju göra på sina fötter.
Jag har förgäves försökt att få fram en minnesbild av att hon står på huvudet, men med huvudet på sned. Ja, just det, så att hon liksom står på kinden, så att hon kan lägga örat emot den trasiga telefonen så att hon kan höra att de svarar och säger att de inte kan komma på direktly.
Men som sagt, hur otroligt det än låter så minns jag det faktiskt inte. Och det är sanningen, för att nu låna “Nemis” egna ord ifrån förhandlingen! Jag har försökt att provocera fram minnesbilden genom att tänka mig in i hur hon gjorde när hon knappade in numret i den ställningen och samtidigt höll sig om magen. I vanliga fall hade varit helt omöjligt, men nu underlättades det förmodligan av att telefonen var sönder. Det var den, jag såg det själv. Den låg där i två delar, så att ha luren mot örat och knappsatsen i handen på magen var ju ingen konst.
Men jag kan skam till sägandes inte få fram mista minnesspår av att hon ringde. Kanske för att alltsammans gick så fort (eller?), som hon sa, en svensk granne och väninna till “Nemi”, att det gick ju så fort.
Och det kan jag ju hålla med om, att det gick fort.
Ingenting av vad “Nemi” berättade lät som någon slags osanning och allt hon sa måste ju ha hänt därför att det har hon sagt och då kan det inte ifrågasättas! Och hade man gjort det, då hade ett dis tonat fram i salen och sakta lösts upp!
Ur det diset hade vi fått se en orientalisk kvinna kliva fram, ännu med sömndruckna ögon! Med en röst som hade fått luften i salen att vibrera som en stämgaffel, skulle hon ha stått där i ett mareldsliknande sken och sagt: ”Jag har övernaturliga gåvor, men de har sina begränsningar. En så energetisk man som han skulle jag aldrig kunna stoppa!” Och så hade hon sträckt ut sin lilla arm och pekat rakt på mig!
Det är inte så konstigt det där med att klocka slår 02:00 två gånger på samma natt! Vi människor har ju bestämt att det ska vara så en gång om året! Det är mycket konstigare att fotoner, elektroner och andra små punktpartiklar kan befinna sig på två platser samtidigt. Men det har vissa människor lyckats påvisa, så det är väl så! Mer konstigt är ju att ”turisten” kan vara på båda sidorna av jordklotet samtidigt, men det har ju ”Nemi” sagt i tingsrätten, så rätten ansåg att då är det så!
Kvantfysik är ju ändå något som ingen vågar påstå att de egentligen riktigt fattar, men det stämmer med matematiska beräkningar och påhittiga mätmetoder.
När “Nemi” kom på återbesök till läkaren efter åtta dagar, då var hon i åttonde veckan igen, precis som klockan kan slå 02:00 två gånger på samma natt! Och det kunde Kjell förstå! Det kan jag ju förstå, för Kjell gör ju också sina tidsresor! Men jag är en förbaskat besvärlig människa egentligen, det måste jag villigt erkänna. Inte på så sätt att jag gillar att spöa mina små ex-tjejer alldeles sönder och samman. Nej, fast nåt skoj ska man väl ha med dem när man har pippat färdigt med dem, sån är jag. Och så är ju alla män. Det där är ju helt naturligt manligt beteende, för “män är djur, de är ju det!” som hon sa den där politikerkvinnan. För som kvinna är hon ju objektivt utanförstående och kan bedöma den saken helt sakligt utan att göra sig skyldig till jäv. Ja, på så vis var den här domstolen faktiskt en riktig expertpanel, för de enda djuren i salen, det var jag och domaren!Det fanns verkligen ingen anledning att misstro ”Nemi”! Vi män är sådana av naturen, och av ohejdad vana alltsedan Homo Afarensis tid förmodligen, för två miljoner år sedan. Alla har ju sett de sönderslagna skelettdelarna som stackars “Lucy” helt frankt bara lämnade efter sig!
Vi borde ju sitta inne allesamman i hela vårt vuxna liv, bak lås och bom och med ett lagom hål i väggen så att damerna kunde komma och para sig med oss när lusten faller på! Och för att vi är sådan till naturen, så tycker vi ju att det är så roligt med våld och det är ju då tiden går så fort, som vittnet sa. Det var över på bara en sisådär kvart-tjugo minuter, så där gick ju tiderna isär lite grann av naturliga skäl.
Vittnet berättade att hon såg mig komma och ringa på porten och så kom “Nemi” ut och fick sig en smäll och sedan hände det ingeting mer utan hon såg bara att jag gick därifrån.
Hon såg inte att “Nemi” gjorde något!
Hon hörde att vi gapade och skrek på gården i just femton-tjugo minuter.
Eller, ja alltså att det var vi som höll på att skrika, det visste hon ju inte förrän hon gick ut på balkongen. Hon hörde ju att det inte var barn som lekte utan att det var vuxna som skrek och hade sig.
Så till slut gick hon ut för att se vad som hände. Det var därför hon inte kunde vittna om mer än ett slag och det var det som jag utdelade innan jag gick!
Besvärlig ja men, det är jag alltså inte på det viset, att jag skall slåss med kvinnor. Jag är som vi djur i allmänhet är. Det är på ett annat sätt som jag är besvärlig. Det är på ett helt annat sätt: Jag är djupt troende.
Jag har rätt att tro precis som alla andra. Och jag tror att det ”Nemi” sa, det hade hon inte riktig kontroll på själv! Jag tror att hon sa som det passade och så som det lät bäst just för stunden. Jag tror att det inte stämde med verkligheten och jag tor att det för “Nemi” inte var så intressant, för jag har inte upfattat det som att det är så mycket som egentligen intresserar henne. På så vis uppstod de här märkliga tingen, tror ju jag, som att turisten kunde leka punktpartikel och att jag kunde vara så fruktansvärt energetisk att de fega grannarna inte ens kom sig för att ringa 112!
Jag tror att det fria sättet att förhålla sig till sanningen, det har ”Nemi” gemensamt med psykopaterna.
Jag tror att hon är en psykopat själv, kanske ända ut i fingerspetsarna.
Jag tror att det fria förhållningssättet till sanningen, det hade professorn kunnat berätta om, till styrkande av att ”Nemis” trovärdighet hade kunnat ifrågasättas.
Jag tror att om det då hade blivit ”utan verkan”, då hade det inte förvånat mig. ”Ett kunskapstest och en ed”! Det är allt som behövs för att bli domare på livstid.
Ja, jo, det var ju han som köpte horor i strid med sexköpslagen ja. Han fick väl gå, han i Skåne. Nej, nej inte han i HD. Han var lika betrodd ändå, fast att han är kriminell återfallsförbrytare. Det blir lätt så fast att alla är lika inför lagen, som den där eden borgar för, eller hur Kjell!
De har inte fel, de där vetenskapsmännen med sin kvantfysik. Den gäller till och med juridiken.
Lika inför lagen, men med olika resultat. Det är lika obegripligt som punktpartiklarnas uppförande och små kvantsprång! Men bägge företeelserna är så väl styrkta att vi tvingas acceptera dessa tingens ordning fast att de strider emot det sunda förnuftet! Och vi kan inte blunda för kvanteffekter när de blir bergfast synliga för oss. För en kvanteffekt ytterligare avslöjade sig den där dagen då allt detta hände. Den effekten var helt okänd skulle jag tro, fram till dess. Och den avslöjade sig några korta sekunder och sen försvann den lika hastigt som den dök upp
Det var ingen mindre än den obsevanta kvinnan, väninnan och grannen till “Nemi”, som står för den fantastiska upptäkten, som förmodligen snart får sina militära tillämpningar. Det är alltså hon som till slut vittnade till “Nemis” förmån, som vi får se som nästa Nobelpristagare i fysik. Det var hon, som gjorde iattagelsen. Den sensatinella upptäkten.
Det är såhär, berättar hon.
Hon bor några uppgångar ifrån “Nemi” och kan inte se hennes port utan att gå ut på balkongen. Den här dagen var det annorlunda. Hon var inne och hon hörde upprörda röster i minst en kvart och till slut gick hon ut och såg att det var vi. Men för ett kort ögonblick kunde hon se mig ringa på porten, hon kunde se “turisten” och sedan “Nemi” komma ut. Och det såg hon utan att gå ut på balkongen!
Jag blev givetvis dömd och åklagaren tyckte att det var en välformulerad dom!
Det tyckte inte jag. Jag saknade det vetenskapligt högintressanta som kom fram under förhandlingen, som förmodligen helt förändrar mänsklighetens villkor redan inom några decennier.
Det är mer intressant än det som verkligen skrevs i domen. Konstigt sakförhållande faktiskt. Jag menar att domaren har ju ändå klarat ett ambitiöst kunskapstest och så missar han tillfället att bli den förste att beskriva en sådan vetenskaplig sensation!
Nästan en siffra i statistiken
Detta är hämtat ur bloggen "Astrids miljö- och samhällsblogg".
För att slippa klicka på länk till det aktella inlägget så återges det här i helhet.
Nästan en siffra i statistiken
Aftonbladet har startat en kartläggning över de 153 kvinnor som under 2000-talet dödats av sina män, sambos, pojkvänner eller ex. Morden beskrivs ofta som "familjetragedier" för att hos press, folk i allmänhet och myndigheter lever ännu föreställningen, på ett omedvetet plan, att det inte är lika allvarligt att döda en kvinna som man haft en relation med som att mörda en okänd.
Morden uppmärksammas på sin höjd med en notis. På något sätt får kvinnan "skylla sig själv". Varför har hon inte haft vett att lämna mannen eller vad hade hon gjort som fått dennetrevliga man att förlora fattningen? Själv var jag en hårsmån från att bli en siffra i statisktiken den sista söndagen i februari år 2000.
Jag hade arbetat med renovering av det hus som mitt ex fortfarande bodde i och jag betalat för, ett år efter det att jag och vår dotter flyttat. Jag ville ha avlastning med barnet och tänkte att pappan kunde ha henne ett tag eftersom han var arbetslös.
På kvällen försökte jag få svar på varför han tagit ut pengar ur vårt företag då han svartnade i ögonen, slet upp vår dotter ur soffan där hon satt och såg på barnprogram. Han skrek att han skulle "ta henne till soc och se till att få henne fosterhemsplacerad" och barnet, då knappt fyra år började gråta av skräck.
Han klev över soffan, som välte, och störtade in i sitt mörklagda sovrum där han ställde ner dottern högljutt gråtande längst in, rusade tillbaka ut och försökte stänga dörren.
Jag ställde mig ivägen och höll i dörren för att han inte skulle kunna stänga in henne i mörkret. Då lyfte han av dörren och slängde både den och mig i golvet.
Han störtade sig över mig och tryckte ner mig på mage med hela sin tyngd på min rygg, slet mitt huvud bakåt i håret, bröt upp mina armar bakåt.
Jag vet att jag försökte ropa på hjälp till min son som öppnade dörren till sitt rum, men fick inte luft, så det blev nog bara en viskning. Han skrek åt min son "Ring polisen, ring polisen!" men min son stängde dörren och vågade inte ingripa. Min son var då 17 år.
Hela tiden hörde jag min lilla dotters hjärtskärande gråt och jag tänkte att jag bara måste överleva för hennes skull.
Plötsligt släppte han mig, jag tog mig snabbt på fötter och rusade in till barnet som darrade i hela kroppen och grät hejdlöst.
Mannen lät oss åka hem sedan jag försäkrat att vi skulle komma tillbaka nästa dag. Naturligtvis tog jag inte med henne mer. Nästa dag blev jag uppringd av en kvinna från socialkontoret i Hörby. Jag förstod av samtalet att hon haft beslök av mannen som insett att han gjort något som han kunde åka fast för och skyndat sig att ge sin version av gårdagen.
Sockvinnan höll ett försvarstal för mannen som "inte menat så illa". Hur kunde hon veta det?
Hon frågade inte hur barnet eller jag mådde, om vi behövde hjälp eller om vi behövde hjälp med att polisanmäla. Nej avsikten med samtalet var att hjälpa och skydda mannen! Jag polisanmälde aldrig, vem skulle ha trott på mig? Jag var bara tacksam för att jag kommit levande därifrån med mitt barn. Senare har jag förstått att det grepp han använde på mig är det samma som bl a dödade Osmo Vallo och förståndshandikappade Christer i Uppsala och som numera är förbjudet. Numera tänker jag inte på det här varje dag, men det gjorde jag många år efteråt.
Hörby kommun uttalade några år senare att man bl a polisanmäler misshandel av kvinnor som man får vetskap om i en enkät som gjordes av Vänsterpartiet i Hörby. Men det är bara vackra ord på ett papper, i verkligheten vill man inte bli inblandad i "familjetragedier".
Lögner, medlöpare och insikter
Många kan säkert säga sig att så går det verkligen inte till! Inte så som det beskrivs i nedanstående berättelse, (men ...):
Det är ett mycket typiskt drag hos psykopaten, att jämnt skylla den andra för de saker han själv gjort sej skyldig till.
En gång slog han sönder en stol i köket. ... i socialens skrivelse till tingsrätten fick läsa att det var jag som hade slagit sönder stolen!
Där berättades också om att jag försökt ta livet av mej flera gånger, men men jag har aldrig ens tänkt de banorna! Men han hade (förståss) hunnit hindra mej, skrev socialen till rätten!
Jag kunde också läsa om hur aggressiv jag är, och hur jag ropat och skrikit inför barnen, inte heller sant. Skrikit, jo, men bara av smärta när han misshandlat mej!
Där stod att jag varit otrogen upprepade gånger! Han påstod att soc själv hittat på detta, för det hade han minsann inte sagt nå'n gång. Det ändrade han vid ett annat tillfälle och sa att "det var bara en misstanke", alltså hade han sagt det som soc skrivit ner.
Soc hade undertecknat detta brev till tingsrätten själv, men blev på plats i rätten tvungen att medge att det var mitt ex som dikterat alltihop. Själv visste hon ingenting om mej, eftersom hon aldrig haft kontakt med mej, varken per mail, brev eller telefon, än mindre träffat mej. Detta trots att jag upprepade gånger lämnat ringbud till henne.
Det finns folk som påstår att det inte finns psykopater, men ett så dumt uttalande kommer bara från de som aldrig behövt träffa på en psykopat, eller som fortfarande är ovetande om att de manipuleras av en sådan.
... den här berättelser är snarare typisk för hur myndigheter agerar när de låter sig duperas av psykopatens massiva lögner och insmilande, övertgande falska spel
! Därför tittar vi på en annan kort berättelse:
Vad vore psykopaten utan medlöpare? Just ingenting. Mitt ex blev tjenis med en kvinnlig socialsekreterare som skrev ner alla hans uttalanden om mig som om det vore objektiva iakttagelser. Hans våldsamma humör överfördes på mig etc. Detta är tjänstefel! Socialen har dessutom skyldighet enligt förvaltningslagen att i god tid före förhandlingen kommunicera en utredning. Jag har fått min kommun kritiserad av länsstyrelsen för just det.
Du har just besökt Duperade myndigheter
Till sidans topp
Till nästa sida, I arbetslivet
Till föregående sida, Duperandet
|
|
 |
|
|
|