PSYKOPATI

Alla slutna ögon sover inte, och alla öppna ögon ser inte
Bill Cosby

Psykopati är en term som rakt översatt från grekiska betyder själslidande ( av psyche, själ och pathos, lidande). Egentligen är det en starkt missledande term eftersom ingen psykopat lider av sin störning. De vill inget hellre vara än just så som de är, vilket är den ena av förklaringarna till att terapi är dömd att misslyckas. Den andra förklaringen är att personlighet är något som endast i ringa grad låter sig påverkas och då psykopati är en störning i denna är den därmed beständig.

Psykopati.se föredrar trots allt termen därför att alla vet vad som avses, även om kunskapsnivån om psykopati i sig är chockerande låg. 

Det blir inte bättre av att termen väldigt ofta missbrukas av många människor som ett skällsord om personer som de anser har uppfört sig illa på olika sätt.

Det förekommer alternativa termer, såsom sociopati och antisocial personlighetsstörning, men de termerna beskriver tyvärr något annat än psykopati!

Det är inte så att psykopater är emot samhället. De är inte emot någonting alls. De är bara för, men det är också så att det bara är en enda sak som de är för, nämligen sig själva!
De är endast superegoister , helt fastlåsta i nuet och utan att göra någonting annat än det som gagnar dem och de egna behoven och deras ej sällan förvrängda lustar, så som att vilja plåga andra. Vad de än tar sig för genomför de detta helt utan hänsyn, var sig till enskilda, grupper eller samhället i stort som smått.

Man skall inte tolka detta som att de alltid handlar impulsivt! Det inslaget finns, men det övervärderas tyvärr alltför ofta av de allra flesta som beskriver psykopater.
Försvinnande sällan framkommer i beskrivningar av psykopater att de förvånansvärt ofta ägnar sig mycket koncentrerat och under långa tider åt att planlägga attacker mot andra människor. (Se BERÄTTELSER "Förhållanden med psykopater" punkt 7.)

De kan under långa tider trakassera utsedda offer och de kan vara påfrestande uthålliga i detta.
När de väl slår till kan det ofta upplevas som impulsivt, men planläggningen och den tid den har tagit i anspråk är det ju självklart få som kan känna till och tolkningen blir därefter.

Denna sida hos psykopterna är starkt undervärderad, nästan helt okänd och dåligt undersökt. Den faller i skuggan av den långt mera uppenbara impulsstyrda handlingen och därför talas det mera om impulsivitet och ett omedelbart behov av tillfredsställelse än vad som svarar mot verkligheten.

Sociopati och antisocial personlighetsstörning är helt fel eftersom det innebär att man på ett eller annat sätt är emot sociala relationer och möjligen att man är emot något i samhället eller hela samhället i sig.
Här platsar väl snarare kategorin "rättshaverister", eftersom det i allmänhet handlar om människor som har dömts på felaktiga grunder och lögnaktiga påståenden, vilket de inte kan förlika sig med och på olika sätt lever ut sin kränkning på ett asocialt sätt.
Intressant nog är det inte sällan en psykopat som ligger bakom och är orsaken till att dessa "rättshaverister" uppstår! Se även "Psykopati och sociopati" på första sidan .

Att ersätta termen PSYKOPATI med nämnda termer innebär att man avhänder sig förmågan att se vad det verkligen handlar om.
Det är märkligt att psykologin är en så eftersatt vetenskap på just detta område. Wikipedia  visar detta tydligt i beskrivningen av sociopati.

Psykopater är inte emot , de utnyttjar istället varje till buds stående möjlighet i samhället och i sociala sammanhang att utnyttja enskilda, grupper och hela samhället för sina egna högst egoistiska syften och på allas bekostnad, så som alltså nyss och ovan nämndes.

Det kan aldrig upprepas för ofta: psykopater är aldrig emot någonting. De är bara för och de är bara för det som gagnar dem själva!
Förstår man inte den saken så förstår man ingenting om psykopati!

Om man ställer diagnosen utifrån handlingarna då kan man tala om socioapati eller antisocial personlighetsstörning. Dessa diagnoser har tagits fram därför att vissa anser att det är lättare att bedöma en persons handlingar än att bedöma de bakomliggande karaktärsdragen.

Om vi däremot talar om psykopati, då är det dessa karaktärsdrag som bedöms och inte handlingarna som står i fokus. Karaktärsdragen kräver större kunskap att bedöma.

Kraven på en diagnosmetod måste vara sådana att olika diagnosställare ska kunna komma fram till samma diagnos oberoende av varandra.

Diagnoserna sociopati och antisocial personlighetsstörning bottnar alltså i just detta att de diagnosena är så mycket lättare att ställa. Frågan är om något är vunnet med sådana diagnoser då de inte säger någonting om en eventuell behandlingsbarhet. Med tanke på att psykopater snarast försämras av terapi, speciellt samtalsterapi, och inte alls påverkas av annan terapi, kan det inte uteslutas att bruket av diagnoserna antisocial personlighetsstörning och sociopati snarast gör mer skada än nytta.

Psykopati är en term som länge var bannlyst i Sverige därför att den var så stigmatiserande. Och det fanns "humanister", särskilt inom "rödvinsvänstern" och "tokvänstern", som menade på att man inte skulle brännmärka en svag grupp i samhället genom att använda termen. I dag vet vi att det var helgalet att påstå sådant.

Psykopaterna är ingen svag grupp.
Tvärt om, något starkare går inte att uppbringa. Tänk dig själv, den som inte är rädd för djävuln ens en gång, den är inte svag!

I dag börjar termen att accepteras och inte minst på grund av att diagnosen är väldefinierad och objektiva mätningar kan utföras och upprepas med entydiga och likvärdiga resultat.

Vi har Robert D. Hare och hans forskarteam att tacka för mycket av vad vi i dag vet om psykopati. Och det är han och teamet som är pappa till den i dag så flitigt använda PCL-r-skalan.

Men, det är viktigt att påpeka, det räcker inte bara med skalan. Man måste ha ingående kunskap om personen ifråga.

För den som har levt en tid tillsammans med en psykopat, finns ju den ingående kunskapen om personen. Däremot saknar de flesta en ingående kunskap om psykopati och då kan det lätt bli fel i varje fall.

Till exempel kan man komma till fel diagnos därför att personen har en narcissistisk eller annan form av personlighetsstörning, är mytoman, har  en boderlinestörning,  eller någon form av autistisk störning såsom till exempel  ADHD . 

Vi måste även komma i håg att det finns grälsjuka individer, elaka typer och konstiga människor, men de behöver för den skull inte vara psykopater!

Den narcissistiska störningen kan man lätt förenklat säga vara ett delsymptom hos psykopater. Och mytomani kan man på samma sätt, lite förenklat säga, är ett delsymptom hos psykopater. Och ändå är det inte riktigt detsamma, vare sig narcissismen eller mytomanin, hos psykopaten.

Jag förmodar att ni redan känner till psykopatichecklistan, som Robert D. Hare tog fram och den återges längst ned på denna sida under rubriken  "20 punkter", där jag utvecklar punkterna så att de säger mera om psykopatens sätt att tänka och fungera!
 

Listan, PCL-r, togs fram för att kunna göra en rimlig riskbedömning på fängelsedömda i Kanada för att man där tillämpar försöksutskrivning i mycket generös omfattning.

På varje punkt bedömdes den kriminelle och kunde få 0-2 poäng på varje. Över 30 poäng, då ansåg Hare att personen var psykopat därför att då fanns det tillräckliga skäl för att inte förorda förtida frigivning på grund av den stora risken för återfall i brott.

Det är upp till var och en att lägga sig lite över eller under den gränsen på 30 poäng. Men någon stans kring den gränsen kan det vara rimligt att tillämpa diagnosen psykopati.

Med det betraktelsesättet framstår det ju också tydligt att man bör tala om psykopatiska drag hellre än om psykopati.

Det är alltså en lite mer flytande skala som man rör sig på om man talar om mer eller mindre psykopatiska drag även om diagnosen psykopati är fullt tillämpbar på de som hamnar mycket högt på skalan.

Det som är spaltat i punkter är i själva verket inte olika egenskaper.

Psykopati är i stället en mycket specifik personlighetsstörning som bland annat kan ta sig de uttryck som skalan skall mäta.

Skalan är mycket användbar, men den är lika lite verklighet som att en karta är det. Trots allt så är det landskapet som gäller, oavsett om det handlar om geografi eller personlighetsstörning.

Om man däremot skall beskriva psykopati, vilket skalan alltså inte gör, då ska man ta fasta på det som genererar de beteenden som skalan mäter.

Först och främst är störningen medfödd och visar sig oftast redan i 3-4 års ålder. Ett tränat öga kan få betraktaren att bli misstänksam redan när barnet bara är några veckor gammalt. Det är nämligen så att om modern visar rädsla för något och barnet ser detta, då blir barnet också skrämt av att se samma objekt. Normalt sätt, för hos psykopat-spädbarnet väcks ingen rädsla!

Det ska här framhållas att diagnosen ställs bara på individer över 18 år, men det är en historia för sig. Att retrospektivt tala om spädbarns-psykopat är däremot korrekt.

Ingen rädsla, du kan helt enkelt aldrig riktigt skrämma en psykopat, inte ens med en kulspruta i handen!

Detta beror på att psykopaten är näst intill befriad från känsloliv. Alltså, sammantaget, självklart kan man se tidiga beteendestörningar och ungdomsbrottslighet.

Utan känsloliv blir psykopaten inte heller någonsin förälskad eller på annat sätt känslomässigt bunden till någon annan.

Det i sin tur leder till det promiskuösa beteendet (och alltså ofta med många korta äktenskapsliknande förhållanden), lika väl som det leder att de aldrig känner skuld, skam eller ånger för vad de har gjort. Så varför ska psykopaten då ens ta ansvar för något? Och varför ska psykopaten då, med denna känslolösa kalla inställning, inte ta alla chanser att tillfredsställa sina egna behov även om det sker på andras bekostnad, parasiterande livsstil?

Det är lätt att bli kriminell då, eller i vart fall uppträda och bete sig på sätt som vi andra aldrig skulle kunna med att bete oss på. Och det kan vi uppfatta som impulsivt. Vi kan uppleva det som ytliga affekter och bristande självkontroll, ansvarslöshet och så vidare.

En sådan här person ser inga egna fel och vill inte bli som oss, för vi har ju fel, som psykopaten inte anser sig ha. Och vi är sämre i psykopatens ögon än vad psykopaten är. Det är inte så konstigt att psykopaten därför har en förhöjd självuppfattning. Att den är grandios inför sig själv och så som vi uppfattar psykopaten.

När man inte har ett känsloliv då saknar man empatisk förmåga.

När man inte bryr sig om vad andra tycker därför att vad man än gör så får man aldrig dåligt samvete, ångestkänslor, skuldkänslor eller skamkänslor, då är det lätt att vara bedräglig och då har man lätt för att ljuga. Man oroar sig ju inte för att bli avslöjad. Känslolivet är så flackt att det inte ryms någon oro.

Barn-psykopaten lägger tidigt märke till konstigheter i omgivningens beteenden. Barn-psykopaten ser att det är någonting som styr andra människor. Och det som styr oss i allra högst grad är just våra känslor.
Vad detta konstiga är, känslor, det har psykopaten ingen aning om.
Däremot inser Barn-psykopaten mycket tidigt att om mimik, kroppshållning och vissa nyckelord som förknippas med känslor, är viktigt att härma om barn-psykopaten skall kunna tillfredsställa sina behov. Psykopaten är en härmare!

Om man har härmat andra sedan barnsben då blir man också en duktig skådespelare och det är precis det som psykopater är. Därför uppfattas de som så charmiga! Och de lägger på minnet vissa fraser och uttryck som de sedan använder och återanvänder. Därifrån kommer förmågan att vara talför, insmickrande och många gånger också roliga, men i slutändan trots allt så hänsynslösa just på grund av känslolösheten.

Till detta kommer dessutom psykopatens ofta säregna sätt att tala. Det är som att det är uppbyggt av små svagt sammanhållna fraser utan riktigt sammanhang. Men för att lägga märke till det krävs det ett tränat öra och helst en inspelning att lyssna på några gånger.

Detta är alltså psykopati. Det skalan är, är en slags metod för att ställa diagnos. Det skall man vara noga med att hålla isär!

PSYKOPATEN

Om man pratar om psykopater handlar det om ett stort område, den våldsamma typen avslöjar sig själv genom att utöva våld och begå brott, det rör sig om synliga defekter som samhället kan gripa in mot.

Den farligaste sorten för vanliga människor är de som håller sig inom lagens gräns, smygande och sökande efter det lämpliga offret.

Den jag tänker på är den ljugande och manipulerande typen som är bra på att leva ett konstlat liv, perfekta individen, allt för att få nyckeln till offrets hjärna, tränga sig in, överta och skapa förvirring och kaos.

En psykopat erkänner aldrig några fel med ett undantag, när detta sker är det utstuderat för vinnings skull, väcka tycka synd om känslor, vinna mera mark och få offret att känna sig usel, med mångårig träning tittar han dig rakt i ögonen och ljuger dig full. Räcker inte det ljuger han igen och igen för alltid.

Blir han avslöjad är alltid felet andras och konstigt nog blir han trodd.

Samvete och ånger som styr oss människor saknas hos psykopaten, i stället använder denna andras samvete i sina mål att styra, ställa och överta.

En psykopat härskar genom att söndra och isolera offren. När hjärnan är övertagen njuter han av makten, kaoset och den ondska han producerar. Är han snäll, rar, ömsint, ångerfull, och gör det du tycker om, akta dig, han menar det inte, allt är inlärt och används för att manipulera och få dig att tro att det är äkta känslor.

En stund senare kan ondskan drabba dig igen. Du öppnar ditt innersta, du anförtror dig, blottar dina svagheter.

Psykopaten skaffar hållhakar, minns och använder dessa i framtiden för att skaffa övertaget.

För psykopaten själv är hans sätt att leva oklanderligt och rätt, någon ånger finns inte, man kan inte ångra något som man anser och tycker är det rätta.

Empatin saknades redan i unga år och och i kombination med lång träning utvecklas en ljugande egoist och människoplågare som alltid har rätt nu och alltid. Att nästan uteslutande män är psykopater tror jag inte på. Den sort jag beskrivit här är andelen kvinnor betydande, den våldsbenägne typen är för det mesta män, de har i generna arvet att använda knytnävarna för att lösa konflikter.

Kvinnor använder sällan knytnävarna.De är ondare än män beroende av att de är listigare, slugare och har en kropp de använder flitigt för att vinna och överta kärlekshungrande mäns hjärna. En man som faller för en kvinnlig psykopat, luras, bedras, lämnas trasig och ruinerad, skammen gör att han döljer och gömmer undan det som hänt.

Att litat på och blivit grundlurad av en kvinna gör ont i det manliga, men ännu ondare gör det om han erkänner och ger de som varnade och blev kallade idioter rätt.

Ett kvinnligt offer har lättare att tala ut efteråt och detta ger en felaktig bild av att andelen manliga psykopater är så stor.

Varning, blir du nästa offer?

1. Första mötet, trevlig, pratglad och öppen, fiskar fram dina svagheter.

2. Hjälpsam och ivrig, övertar med glädje dina vardagssysslor.

3. Pratar gärna illa om andra och framställer sig själv som präktig.

4. Hans rätta liv före dig döljs, kommer det ändå på tal är det mesta osanningar.

5. Du sammanförs sällan med hans tidigare bekantskaper.

6. Om någon utomstående antyder något negativt om honom är han bara en idiot.

7. Dina närmaste kära blir fulla av fel och brister och kilarna börjar slås in. 8. Fler och fler av dina sysslor övertas av honom, dina vänner blir färre och färre, de bemöts illa och slutar att umgås med dig.

 9. Någon kvarstående envis vän till dig attackeras på alla sätt och du finner det bäst för husfriden skull att utesluta även denna.

10. Dina anhöriga som bryr sig är galningar och du finner det lugnast att utesluta dessa och på sätt och vis utdöma ett besöksförbud.

11. Du slutar umgås med dina kvarvarande vänner för att vara din nya kärlek till lags och för att slippa höra vad de tycker och anser.

12. Isoleringen av dig är fullbordad.

13. Jag älskar dig och kan inte leva utan dig, det vet du, du tror på det och gör som han säger och vill.

14. Du börjar skydda din psykopat på alla sätt, du tror på alla lögnerna och angriper själv de som ifrågasätter sanningen.

15. Alla tråkigheter är alltid ditt eller andras fel.

16. Du vet aldrig var psykopaten är eller vad han gör, hans privata är hemligt, berättar han något är det osanningar ämnade att vilseleda dig eller skada någon annan.

17. Du vågar och orkar inte rota i vad han gör, däremot ska han ha full koll på vad du gör och var du är.

18. Du får inte ringa eller ta emot samtal utan att han har full koll, telefonlistor kollas.

19. Om någon ringer är det han som svarar, är det till dig och någon han ogillar fräser han av eller ger dig luren och ser till att du säger det som passar honom.

20. Allt du gör är fel, du får höra det så ofta att du börjar tro att det är så.

21. Nu har du tappat allt självförtroende, känner dig dålig, klarar inget utan honom och måste hela tiden tänka i förväg vad du törs säga som passar honom.

22. Du gör allt för att vara honom till lags, men ändå duger det inte.

23. Ditt inre är i kaos, du har inget självförtroende, nedtryckt, förnedrad tänker du tanken varför lever jag?

 24. Gärningen är fullbordad, du är hjärntvättad, en annan har övertagit din hjärna, du är roboten, han fjärrkontrollen.

25. Du har inte ork att lösgöra dig, du vet inte ens om du vill, en psykopat tillåter ingen att lämna honom, om du har tur är han färdig med dig och flyttar verksamheten till ett nytt offer men din hjärna behåller han så länge han kan.

26. Du är förnedrad, sviken, bedragen ruinerad och lämnad, lika fullt sitter du och lyssnar, väntar och trånar efter din fd. plågoande.

27. Nu behöver du dina nära anhöriga och gamla vänner men för dom är du inte klok, du fortsätter att skydda din tyrann, det tar lång tid att komma tillbaka till ett normalt liv efter denna upplevelse.

28. Psykopaten är i full färd med att slutföra processen med sitt nästa offer, han skapade den kontakten långt innan han avslutade dig.

29. För den nya är du nu en i skaran som han kallar galning, allt är redan förberett ifall du skulle prata med henne och detta skulle bara resultera i att du är en försmådd fd. som trakasserar honom och hans nya förhållande av svartsjuka.

30. Du blir boven och han hjälten, mot hans lögner är du chanslös vad du än säger är det du som är lögnaren.

31. En äkta slipad psykopat är obotlig, den som offrar sig och tror på bättring blir bara ännu värre åtgången.

Skrivet av svenne den 06 juli, 2006

Se även Livsljus där texten är hämtad!

SOM SCHACK

Psykopaten ser allt som ett spel, som måste vinnas, alltid!

Man kan likna en psykopat med en schackdator.
En sådan räknar snabbt igenom varje möjligt drag och motdrag, kanske i tre led. Varje utfall får en poängsättning och sedan väljer datorn det drag, som i slutändan är mest gynnsamt.
Finns det två nästan likvärdiga drag, men ett av dem är blott en promille bättre poängmässigt, väljs det draget.

Det är på detta sätt psykopaten förhåller sig gentemot andra, i alla situationer, i varje ögonblick, i kontakten med varje människa.
Och om psykopaten kalkylerar fel, lär den sig av misstaget och gör inte om det.

En schackdator
har de vanligaste spelöppningarna inprogrammerade.
Sådant som kallas schackspelets stigar. Det underlättar för datorn att analysera.
Psykopaten har sina väl beprövade stigar att vandra på.
Stigar du inte ser. Inte ens funderar på.

Du har också dina stigar.
De leder åt ett helt annat håll.
Dina stigar leder till samförstånd och vänskap.

De leder till framgång för fler än dig själv. De leder till framgång och bättre förutsättningar för både dig och den du samarbetar med.

Dessa stigar har mänskligheten trampat upp
genom historiens gång i kraft av social varelse. Och det är dessa stigar som även gör människor till sociala varelser.

Psykopatens stigar är hennes egna.
De leder till egen framgång och vinst, men alltid på någon annans bekostnad.
Det är stigar helt separerade från den sociala människans stigar.
De är den antisociales egotrippade stigar, som går över andra människors krossade liv.
De går över lik.

De tjänar bara en enda persons syften.
De tjänar bara psykopatens syften.

Det är antisociala stigar.

Att umgås med en psykopat
betyder att du alltid är en motståndare.

Du är den psykopaten spelar mot.
Och ditt sätt att förhålla dig gentemot psykopaten, är av en helt annan art än psykopatens schackdatorliknande beteende gentemot dig och alla vi andra.

Du syftar till
att i samarbete uppnå gemensamma mål.
Du vill samarbeta.
Du är mänsklig.
Du tar känslomässiga hänsyn och kan ge avkall på egna behov för det gemensammas bästa. I umgänget med någon annan syftar du till att ni båda skall få det bättre. Och detta vet psykopaten,
och för att du är sådan, föraktar psykopaten dig.

Att inte endast tänka på sig själv
är något som psykopaten föraktar.

Var och en som inte endast tänker på sig själv
upplevs som svag och därför både är värd att förakta och värd att utnyttjas,
eftersom i psykopatens värld
har den oegennyttige bett om att utnyttjas!

I psykopatens värld kan det alltså inte vara fel att utnyttja sådana personer.
De ber ju om det!

                            

Vi spelar alltså helt olika spel.
Du är mer eller mindre altruistisk, medan psykopaten är ensidigt egennyttig.
Det spelet förlorar du alltid. Om vi fortsätter liknelsen med schackdatorn,
så är schackdatorn liksom psykopaten helt befriad från känsloliv.

Den är programmerad för att vinna, men kan av en skicklig spelare besegras.
Ty vi spelar samma spel.

En vuxen
som spelar mot ett barn, kan göra ett mindre fördelaktigt drag, för att barnet skall bibehålla intresset för spelet och inte tappa sugen om den erfarne ständigt vinner. Det är mänskligt.

Så gör vi människor ständigt i våra relationer och i vårt umgänge.
Så gör aldrig en dator och inte heller en psykopat.
Den uppför sig lika hänsynslöst som just en schackdator, men därmed upphör all likhet mellan en schackdator och en psykopat.

Medan schackdatorn alltid håller sig till reglerna,
kan psykopaten plötsligt strunta i dem
och ”flytta pjäserna” på ogiltigt sätt.

Psykopaten kan fuska.
Psykopaten kan
utan minsta självförebråelse ”flytta löparen som om den var en springare”.

Psykopaten kan utan bekymmer påstå
att tornet är en dam,
fast ni bägge vet att så inte är fallet.

Psykopaten bryr sig inte om realiteterna. Hon bekymrar sig inte för att du tycker hon är en ”djävla falskspelare”,
för psykopaten har bestämt sig för att vinna
även om det innebär att bryta regler och hamna i vanrykte.

Hon intresserar sig inte för omgivningens inställning om henne som varande en falskspelare, ohederlig och samvetslös.

Med en sådan motspelare kan du bara förlora.
Och när du har insett detta,
då slutar du spela med henne.

Du vill inte ha med henne att göra mera,
och det upplever psykopaten som att hon ändå vann spelet!

Med fusk, javisst,
men att fuska är ju enligt psykopaten ”ett av spelets regler”!

Alltså vann hon!

Nu är ju livet mer komplicerat
och mer flerdimensionellt än ett schackparti. I livet har psykopaten ännu större möjligheter att dribbla med överenskommelser och alla andra regler.

En regel, till och med en lag, är ju till syvende og sist en överenskommelse.

När psykopaten har vunnit sitt ”schackparti”
och du står där med lång näsa och undrar hur allt detta egentligen kunde ske, lämnar hon dig och jagar ett nytt offer.

Om du inte ger dig,
utan tar tag i psykopaten, för att denne skall gottgöra dig för de skador hon åsamkat dig, är psykopaten genast med på noterna.

Psykopaten ser det som en helt ny match!
En helt ny utmaning och
med en helt ny vinst i sikte!

Ett nytt spel kan börja! Du själv ser det självklart som något annat, nämligen att återställa rättvisan. Därför att du har en känsla för att rättvisa skall råda. Du har en känsla för fair play.
Det vet också psykopaten och spelar spelet mot dig igen utan skrupler eller samvete.
Utan ånger eller självförebråelser.
Utan att hålla sig till andra regler än de som passar för ögonblicket.
Därför förlorar du även match nummer två!

Och psykopaten har vunnit igen!
På fusk, men ”det tillhör ju spelets regler”! Just så tycker psykopaten! Och flabbar dig rakt i ansiktet.

Påverkan
Datorn talar inte om för dig vilka drag du skall göra. Alla drag du gör är dina egna beslut. Du ser ställningen, gör dina bedömningar och kalkyler och flyttar sedan en pjäs dit du vill, utan att datorn påverkat dig.

Den sänder inga signaler in i ditt nervsystem, som du inte observerar, men påverkas av så att du gör de drag datorn vill. Datorn har ingen som helst kommunikation med dig, varken visuellt, verbalt eller utsätter dig för välbehagskänslor när du gör som den vill eller obehagskänslor när du motarbetar datorns försök att vinna.

Så fungerar inte umgänget med en psykopat. Hon påverkar dig på ett sofistikerat sätt. Hon påverkar dig, så att du fattar beslut, som du tror är dina egna beslut därför att du är omedveten om att du blivit påverkad.

Psykopater framställs vanligen,
som snabbpratande, insmilande, hycklande inställsamma, charmerande, dominanta och även våldsamma. Det är så de beskrivs i filmer, böcker och massmedia. Och det är alldeles rätt.

Psykopater är sådana.

Men jag tycker det finns all anledning att lyfta fram en helt annan egenskap. Det är en del i deras manipuleringskonst, som är mer okänd. Kanske för att den är så subtil att den knappast kan observeras och därför svår att beskriva.

Jag observerade den egenskapen hos (ska vi kalla henne ”Nemi”?) många gånger. Men just för att det sätt hon manipulerade på var så diffust, och eteriskt, var också varseblivningen av vad som skedde så skör att den dunstade bort lika fort som den uppstod. Under korta ögonblick kände jag mig medveten om det, för att i nästa ögonblick lagt det åt sidan, någonstans i det undermedvetna. I efterhand kan jag erinra mig att det verkligen skedde.

Det är sådant, som gör att man känner sig bringad ur balans, som att man förlorat fotfästet i verkligheten.
Det är sådant, som gör att man känner sig förvirrad. Inte förstår vad som hände.
Det är sådant, som gör det så svårt att samla ihop sig igen, efteråt.

Man känner att allt för mycket skett, men man vet inte hur och därför vet man inte hur man skall kunna hitta den rätta änden på tråden för att reda ut trasslet, som uppkommit. Man vet att man gjort saker man inte egentligen borde ha gjort. Man vet bara inte varför man gjorde det.

Man gjorde allt man inte borde ha gjort. När det skedde kändes det fel och ändå rätt. Kanske det som gör att människor, som blivit offer för en psykopat, skäms för att prata om det. Man vet inom sig att ingen förstår, hur det kom sig att man blev så lurad. Man vet att alla kommer att tycka att man var så blåögd, dum och korkad. Att de tänker om sig själva att sådana finter skull de själva inte gå på.

Därför
tiger de flesta och psykopatoffren tycks vara få. Men mörkertalet är sannolikt mångdubbelt större än fallet av kända offer.

Följande text hittades på en blogg:

Varför pratar vi?  

Varför pratar vi människor med varandra?

Frågan kan tyckas onödig, för svaret är så självklart.

Vi är talande varelser. Men det är ett cirkelresonemang, ”vi pratar för att vi talar”, vilket inte är svar på frågan!

Ständigt pratar vi med såväl okända, som goda vänner och de allra mest närstående.  

Hur pratar vi människor med varandra?

Med de okända pratar vi ofta väder, särskilt som inledningsfras eller så handlar det om sporthändelser, eller en just upplevd gemensam händelse eller situation. Det kan vara kommentarer om en långsam kassakö eller bussen som kommer för sent, är överfull eller för kall eller för varm. Vi kanske tycker vi gör det för att få tiden att gå.  

Vi kan genom klädsel, jargong och liknande känna igen vår egen ”typ” och utifrån detta inleda ett samtal, som har fler gemensamma dimensioner. Vi kan lyssna på en synpunkt om en dagsaktuell händelse, uppmärksammad katastrof, ett krig etc.

Vi kan utöver detta prata med andra människor bara av ren lust att sprida glädje eller liknande. Det är en icke ovanlig avsikt hos den glade och berusade personen. Att prata i ett sådant sammanhang är ett lika omedvetet som mänskligt sätt att säga: ”jag är vänligt inställd till dig”!  

Med goda vänner pratar vi om gemensamma intressen, gemensamma upplevelser och erfarenheter, gemensamma vänner och mer djupliggande problem och bekymmer, som man har behov av att få synpunkter på för att kunna lösa, likaväl som vi pratar med dem för att vi bryr oss om hur de har det. Att de och deras anhöriga mår bra, hur de trivs med jobbet, hur det går för barnen osv. I detta
sammanhang tjänar pratet syftet att konfirmera och stärka våra vänskapsband och göra oss bättre socialt förankrade.   
Med de allra mest närstående, fru, flickvän, man, pojkvän, föräldrar och syskon, öppnar vi oss vanligen fullständigt.

Men vi kan också få problem, som vi senare diskuterar med andra i den mest närstående gruppen eller den innersta vänkretsen eftersom vi inte lyckas lösa våra problem just för att de uppstått i den närmaste av våra relationer.   

Det kan också vara så att ett problem uppstår i den närmre vänkretsen och diskuteras med våra allra mest närstående, eller andra personer i den närmre vänkretsen, som man har förtroende för och som känner en väl.

Här tjänar pratet syftet att slå vakt om starka relationer, vårda den viktigaste vänskapen vi har, och lösa upp våra konflikter, som lätt uppstår i den intima kretsen.   
Att prata med varandra har för mänskligheten haft ett direkt biologiskt överlevnadsvärde i det att ett socialt beteende kunnat utvecklas till en högre nivå än hos några andra djur.

Människor är sociala djur utan motstycke i djurvärden.
Att prata är ett socialt beteende, som gagnar flocken, eller gruppen och därmed dess enskilda individer.  

Konrad Lorentz har sagt att ”djur är känslovarelser med mycket litet förstånd”. Omedvetet fyller vi gärna i hans mening med orden ”människor är känslovarelser med stort förstånd”. Och ibland ställer vi oss den kritiska frågan om vårt förstånd verkligen är så stort. Inte minst när vi tänker på allt elände som finns i vår värld.

Sällan ställer vi oss frågan om vi är känslovarelser. Skälet är att vi upplever att vi alla har känslor. Detta är dock fel. Undantag finns och alla har mött dem. Oftare än vi vet om. De flesta har dock kommit lindrigt undan. De har utsatts för en avsyning, men tillfället har inte passat, för en attack från dessa samvetslösa och ondskefulla parasiter.  

Vad skall vi då kalla dessa individer, som utgör omkring en procent av mänskligheten, och som har ett normalt förstånd, men är i stor, eller total avsaknad av känsloliv och samvete och där socialiseringsprocessen aldrig utvecklats?

De ser ut som vi andra, men får epitetet ”omänskliga” av de som råkar ut för dem. Trots att det finns så gott om dem och trots allt elände de ställer till med och alla brott de begår benämns de sällan med sitt rätta namn.

Vi ger i vardagslag ofta och oförskyllt många ett epitet endast för att det har sådan nedsättande klang, men i seriösa sammanhang undviks den enda korrekta term för dem som verkligen förtjänar den.

Det har vi tokvänstern på 60-talet att tacka för. Dessa ansåg att vi inte skulle stigmatisera denna grupp.  
De som har fallit offer för dem, vet vad det vill säga. För dem är frågan i högsta grad relevant: ”Är dessa egentligen människor”? Jag talar alltså om psykopater. 

Varför pratar psykopater?

Psykopater pratar med alla. Därför stöter vi på dem oftare än vi anar, vanligtvis utan att vi märker det. De är som hajar. De äter inte allt de ser.

Men hur pratar de med oss?  
När vi ser på psykopaters pratande, skiljer det sig från vårt pratande på ett flertal punkter.

Psykopaten har aldrig, vare sig medvetet eller omedvetet en avsikt att tala med någon för att indirekt meddela att: ”jag är vänligt inställd till dig”!

Deras prat är ytligt och med snabba kast flyter de obehindrat över till något helt annat ämne.    

Den indelning, som gjordes ovan, i prat med okända, prat med vänner och med närstående låter sig inte göras när vi talar om psykopater. De kan prata med okända och kända personer i sin omgivning, men vänner och närstående har de inte i sin begreppsvärd.

Personer kan missledas att tro de är deras vänner. Personer kan uppleva att de är närstående. Men alla är antingen nya okända och outforskade, eller gamla, redan kända och kartlagda ting för psykopaten. För denne har inga som helst känslomässiga band till någon, inte ens till egna barn.  

Hela deras inställning till oss andra är att vi är ting i deras omgivning, för vilka de är helt likgiltiga. De enda känslor de kan hysa för oss, infinner sig när vi inte kan tillfredsställa deras behov, inte gagnar dem.

Om vi genomskådar dem eller om vi ställer krav på dem, reagerar de med ilska, hat, hämndlystnad och aggression. Eller så går de bara sin väg alldeles oavsett hur närstående den andre än har känt sig, oavsett hur uppoffrande denne har varit.

Utvecklas en konflikt, måste denna alltid vinnas av psykopaten och det må kosta vad det vill. 

Psykopatens pratande har inget egentligt socialt inslag. Det är aldrig emotionellt och har aldrig ett socialt syfte. Det är inställsamt samtidigt som det är kartläggande. ”Vad har jag för nytta av den jag pratar med? Vad kan han ge mig? Hur skall jag få det? Vilka svagheter har han och hur skall de utnyttjas?”
Det är enda syftet med psykopatens inledande ”konversationer”.    

Den som tillhör psykopatens närmsta sfär, kommer inte att märka det minsta av emotionellt deltagande från dennes sida. Allt som finns är självupptagenhet. Men när så behövs, utför psykopaten ett rollspel, som kan uppfattas som engagemang, omtanke och kärlek. Påfallande ofta finns ett moraliserande inslag i psykopatens prat om andra människors fel och brister, fast det i själva verket är hans egna orättfärdigheter och omoraliska egenskaper han beskriver.

Allt är falskt och med enda syfte att vinna något för egen del.  Därför pratar psykopaten.

Drivkraften bakom allt prat från dennes sida är rakt igenom ingenting annat än rent antisocialt, egoistiskt och med vinningslystnad som följd. Det behöver inte vara ekonomisk vinning. Det kan lika väl vara nöjet att få ställa till ett lidande hos den andre.
 
I så måtto, men också på fler sätt, är psykopaten ickemänsklig, i det att det mänskliga är att vara social. Inte nog med det, en expert på mänskligt EEG, kan inte tolka deras hjärnvågor utifrån sina erfarenheter från mänskligt EEG!  

Den som betraktar sig som närstående till psykopaten och som utvecklat känslor för denne kommer snart att fylla än mer obehagliga behov hos psykopaten, än att endast ständigt utnyttjas. Den kommer att utsättas för kontrollbehovet och den kommer att utsättas för förnedringsbehovet och behovet av att skada, såra och krossa.

I synnerhet just dessa människor, som har gjort sig känslomässigt beroende av dem, eller snarare, som psykopaten gjort känslomässigt beroende av sig.    

I värsta fall har psykopaten behov av att driva andra i döden eller att själv och handgripligt ta livet av dem som kommit i psykopatens väg.

Det är dessa, den värsta avarten, som blir föremål för filmmakares och massmedias intresse. 
 
“Nemi” kommer antagligen aldrig att begå så allvarliga brott att det leder till stora tidningsrubriker, men det hindrar inte att de hon manipulerar, bedrar och lurar folk, som mår synnerligen dåligt, när de inser vad hon gjort mot dem.  

Här ett underbart klipp !
Ställ diagnosen själva!

Varför vinner psykopaten?
Och hur ljuger den?

Vanligtvis sägs att det är omöjligt att vinna över psykopater, men det betyder inte att det är en naturlag.

När det gäller ljugande skiljer sig psykopatens ljugande både från normala människors och från mytomaners ljugande.

Psykopatens ljugande finns med i varenda mening. Och psykopatens meningar är som legoklossar som kan passas ihop lite efter behag. Det innebär att när man ifrågasätter psykopatens lögner, då ljuger den vidare som om inget har hänt och återanvänder till största delen samma ”legoklossar”, men stuvar om dem lite, tar bort några och lägger till nya. Därför låter det, för den som inte vet hur den skall lyssna på en psykopat, som om det är samma historia, men förtydligad.

I kombination med att lögnen framförs helt obesvärat och med övertygelse, utan oro för ett avslöjande och utan en förrådande blinkning, har lyssnaren ingen tanke på att alltsammans fortfarande är lögn, men en ny lögn där det ifrågasatta har lyfts ut från berättelsen utan att (den normale – okunnige) åhöraren lägger märke till det.

Det krävs minst två för att en lögn skall lyckas, lögnaren och lyssnaren. Är lyssnaren medveten om psykopatens sätt att ljuga, lyhörd och har sinne för de obetydligaste detaljer, då har psykopaten liten chans att lyckas. Dock skall man ha klart för sig att skickligheten varierar och de mest begåvade psykopaterna är nog de med mest framgång i ljugandet. De andra förlitar sig mera på vredesutbrott (”Va’fan, påstår du att jag ljuger?”), hot och våld.

Man skulle kunna tro att jurister var bevandrade i psykopati, men tyvärr, inte mer än folk i allmänhet. Det är märkligt eftersom de ofta har med psykopater att göra, som åtalade lika väl som målsägare. Särskilt kvinnliga psykopater utnyttjar rättsväsendet för att låta detta göra dem en lämplig drängtjänst.

Vi förväntar oss inte att den som vi tycker är en vanlig, vänlig och trevlig människa plötsligt, totalt samvetslöst, bryter mot alla tänkbara normer helt utan att känna skuld, skam eller ånger.

Åhöraren kan inte föreställa sig uttalanden helt skilda från mänskliga uttalanden. ”Konstigt var det, men det måste finnas en förklaring som är rimlig”, tänker de och funderade i mänskliga termer för att få ihop en verklighet som i grunden är skild från det mänskliga. Så går det till.

Många offer för psykopater dras in i vårdnads- och andra tvister. En del blir anklagade för brott som de är oskyldiga till. De kommer till insikt om att de har en psykopat till motståndare. Jurister dras in i rättsliga efterspel. Det underlättar om de vet att det är en psykopat de har att göra med, men de måste också känna till hur psykopatistörningen fungerar. De måste veta vad det egentligen är. De måste frigöra sig från mänskliga tolkningar när de sak tolka psykopaternas påståenden, avsikter och målsättningar!

Tyvärr brister det i kuskaper och det är okunskapen som gör att det är så svårt att få rätt mot en psykopat.

Personer som vill tro gott om andra och därför faller för de fagra orden fastnar i psykopatens grepp. Finns det något begärligt att paratistera på, då går ingen säker.

I ett förhållande är det total underkastelse som krävs och varje försök att uttrycka egen fri vilja gör psykopaten arg och för att psykopaten ska behålla kontrollen kan åtgärderna bli grymma.

Vardagspykopaten känneteckas inte av grov krimanalitet. Den håller sig inom det lagliga, eller i vart fall inom gränsen för vad rättsväsendet i allmänhet inte griper in mot.
Det handlar mest om lögner och manipulation och att visa upp en falsk och spelad fasad för att vinna förtroende, ta makten och självkänslan från offret och bryta  motståndet.

Målet  nås genom att hjärntvätt och  isolation av offret. När någon gått i fällan och småningom förlorat motståndskrafften börjar utsugningen. Målet är full kontroll både känslomässigt och ekonomisk.
(Fritt efter Psykopat, vem är det? - Den dolda psykopatens mönster. Klicka på länknkarna och läs mer.