KRITISKT

Om jag fick möjligheten att ge en gåva till nästa generation så skulle jag ge varje människa förmågan att lära sig skratta åt sig själv .
Charles Schulz

Mina fördomar kan jag odla på egen hand, men att veta var jag ska sprida bekämpningsmedlet måste jag ha hjälp med.
GOGILOL

Att förstå psykopater innebär att man måste bortse ifrån allt vanligt mänskligt tänkande.

Vårt mänskliga tänkande kan sägas ha två ben att stå på. Vi kan kalla det ena för ett logiskt tänkande och det andra kan vi kalla ett känslomässigt tänkande.

Vi ser på oss själva som i första hand kanske logiska varelser, men med ett välutvecklat känsloliv. Men vi ska egentligen se på oss som varande känslovarelser i första hand.

Vi har empatiska behov som får oss att bry oss om andra såsom om oss själva och det ger oss ett välbefinnande.

För att verkligen kunna tillfredställa det där empatiska behovet måste vi klara oss själva först.
För att göra det behövs det en förmåga till logiskt tänkande så att vi blir i stånd att lösa vardagens problem så att vi kan försörja oss.

Vi är alltså i grund och botten i första hand känslovarelser, men vi behöver också den intelligenta logiska tanke- och slutledningsförmågan. Utan den kan vi inte tillämpa vår empatiska intelligens. Den blir lidande.
Man kan utrycka det som att det logiska tänkandet står i empatins tjänst.

Psykopater har bara sin logiska intelligens. De saknar den empatiska förmågan. De har inget känsloliv av mänskligt slag.
De är inga känslaovarelser, vilket också skrämmer oss.

Vi är vana vid att våra husdjur och våra vilda djur har känslor. Det är som Konrad Lorenz  sa: "Djur är känslovarelser med mycket litet förstånd".

När vi märker att en varelse i mänsklig gestalt inte ens har hundens, kattens eller kanariefågelns känsloliv, då skrämmer det oss fruktansvärt. Det känns i varje cell i kroppen och vi tappar fotfästet i verkligheten.

"Är detta någonting som kommer från en annan planet?"

Just den känslan av utomjordingar har många beskrivit, som har känt denna totala och bottenlösa avsaknad av känslor hos psykopaten.
Jag har själv erfarit den känslan och det var innan jag hade läst om psykopati.
Jag hade inte läst andras beskriving, men jag fick en chock när jag lästa att andra hade fått en identisk känsla med min egen, utomjording.

Alltså, för att förstå psykopaten, tänk aldrig i mänskliga termer. Detta är det centrala i förståelsen av psykopati! 

Psykopater saknar det som till och med djuren har. De saknar känsloliv och empati och där ligger öppningen till försåelsen av psykopater och psykopati! Det kan aldrig påpekas för många gånger!

Psykopater kan aldrig känna något välbefinnande i att visa känslor för andra, tvärt om.
De som bryr sig om andra, de har uppoffrat sig och inte tillfullo tillfredsställt sina egna behov. Sådan omtanke äcklas  psykopater av. Därför kan inte psykopater bry sig om någon annan!

När vi känner att det är så en person i vår närhet känner det, då känner vi också att vi inte står inför en människa, inte ett djur, inte något jordiskt utan det måste vara något annat!

Utifrån kunskapen om detta "något annat" ska vi bygga vår förståelse om hur psykopaten tänker, handlar, fungerar och varför!

"Irrelevanta frågor
Inte heller kriminalvårdens forskningschef, Martin Grann, som är ansvarig för Riksmottagningens tester, vill fullt ut försvara psykopattestet.

-Vissa av de här faktorerna, som till exempel sexuell promiskuitet som tas upp i testet, bör inte ens vara där för den har inte mätmässigt med det här problemet att göra."

Detta citat är hämtat från SVT:s hemsida.

Promiskuitet kan ha olika förklaringar. När det gäller psykopater är det väldigt vanligt med promiskuitet eftersom de inte har känslokriterier vid val av partner. Därför har de helt andra kriterier vid sitt val, vilka inte ställer krav på trohet.
Och psykopaters ointresse för normer och regler, ringa samvete och ringa förmåga att känna skuld, skam och empati bidrar också till friheten att "ta vem som helst" och inte bry sig om en make/makas känslor.
Därtill kommer psykopaters omskrivna charm.

Promiskuitet i sig, sett skilt från allt annat som berörs i psykopatichecklistan, säger inget om eventuell psykopati, men sammantaget har det stor betydelse i diagnostiseringen.

Att Martin Grann kan ha uppfattningen att promiskuitet inte bör vara med i "testet" är därför en indikation på brist i förståelsen av psykopatins innersta väsen.

Påpekas bör att Martin Grann sannolikt inte är helt korrekt citerad. Att han uttalat sig enligt ovan skall altså ite tas för sanning. Därutöver bör också framhållas att PCL-r inte är ett test. Det är ett instrument för att ställa dagnos. 

En avhandling vid Stockholms universitet anser att testet baseras på moraliska värderingar och saknar vetenskaplig grund, uppger SVT:s Rapport."

Endast den som inte förstår psykopati kan tycka att dessa frågor baseras på moraliska värderingar. Tyvärr saknas upplysning om vilken avhandling som avses och vem som har skrivit den, men författaren måste uppenbarligen ha brister i förståelsen av psykopati.

"Överläkare Johan Liljeberg anser däremot att psykiatriprofessorn Sten Levander målar bilden alltför svart när han hävdar att förändring är omöjlig före fyrtio års ålder: 'Rättspsykiatrins förutsägelser för hur det kommer att gå för människor är så knackiga att man enligt en del studier lika gärna kunde slå krona eller klave', skriver Liljenberg i ett fax. 'Ett grundläggande fel är att rättspsykiatrin uppfattar sina bedömningar som för alla tider gällande. Man har ingen känsla för människosjälens plasticitet. I mitt arbete med missbrukare har jag ofta sett människor vars beteende är fasligt lika psykopaternas. Att se hur en missbrukare som ljuger och trampar på folk plötsligt blir hederlig efter kontakt med AA eller NA (Anonyma alkoholister och Anonyma narkomaner) är ett av mitt yrkes stora upplevelser', fortsätter Liljenberg."

Liljenbergs kritik mot rättspsykiatrins dåliga prognoser avseende risk för återfall i allvarlig brottslighet är överdriven. Men det ligger en viss sanning i påståendet. Dock beror förutsägelsemisstag inte på "människosjälens plasticitet" och att man saknar känsla utan i stället på helt andra faktorer.

Det kan vara värt att påpeka att rättspsykiatrin har i stort sett inga renodlade psykopater eftersom rättspsykiatrins uppdrag är att vårda, behandla och om möjligt bota psykiskt sjuka människor som har begått brott och således inte kan dömas till fängelse, men till vård.

Psykopater ska däremot avtjäna straff i fängelse. Det fåtal som trots allt döms till rättspsykiatrisk vård, får vård efter felaktiga domstolsbeslut eller felaktiga undersökningsresultat, inte sällan tack vare psykopaters enastående duperingsförmåga.

Rättspsykiatrins utredningar innefattar bland annat bedömning av graden av psykopatiska drag. I vissa fall brister det i kompetens, felaktigt använda mätmetoder, oförutsägbara omständigheter, samt patientens föränderliga miljö utanför institutionen. Men den avgörande orsaken till felaktiga bedömningar av risk för fortsatt brottslighet, är att man huvudsakligen har att göra med patienter med psykisk sjukdom av psykotisk valör, vilket vanligen kräver livslång kemoterapi (medicinering med psykofarmaka) och därmed sammanhängande problematik.

När tvångsvården avskrivs upphör psykiatrins rätt att följa upp och vid behov tvångsmedicinera patienten.

Inte sällan saknar patienten insikt i behovet av medicinering och bland annat på grund av biverkningarna slutar en del att ta sina mediciner och hamnar åter i ett psykotiskt tillstånd, varvid de förlorar en realistisk verklighetsförankring och därmed riskerar att begå nya brott.

Av detta borde samhället lära och ändra lagstiftningen så att patienten i tid kan få den vård den så väl behöver, men så länge som så inte sker kommer riskbedömningarna att slå fel alldeles för ofta.

Rättspsykiatrin är medveten om allt detta, men kan inget göra.

Psykopaten lider inte av sin störning! (… beteckning på den personlighetsstörning som en psykopati , lider av.)  De ser sig som bättre än andra och de vill absolut inte vara något annat än psykopater och definitivt inte förändra sig. De är medvetna om vilken störning de har och den är de glada och stolta över.

Detta är det kanska vanlgaste "felsäg" om psykopater. Förmodligen därför att den grekiska termen är "själslidande", men för den skull finns ingen anledning att ständigt tala om lidande psykopater. 
 

Artikeln ger ett intryck av att det rör sig om uppväxtmiljö (… antagligen har rötter i barndomen …), medan forskningen alltmer styrker att det är en medfödd störning.

Det kan av texten uppfattas som att psykopaten har vänner (… behandlar alla medmänniskor som antingen vänner eller fiender …). De som behandlas som "vänner" av psykopaten är till bäst nytta i den rollen. Det kan till exempel vara en medbrottsling, ibland också en psykopat. Detta hindra inte psykopaten att när som helst lägga all skuld på"vännen" för att klara sig själv.
Vanligare är dock att det är personer som "undersöks" för att senare komma att utnyttjas.
Ibland är det människor med någon form av viktiga kontakter eller makt, som psykopaten vill komma i åtnjutande av.

Det påstås att psykopater ”aldrig kan försätta sig i en annan människas situation och förstå hur denne upplever manipulationen”, men det är just det som psykopater är väldigt bra på och just därför så lätt kan utnyttja andra.
 
Däremot känner de inget medlidande, snarare kan de njuta av hur offret påverkas av dem. De saknar empati.

Det är en kraftig överdrift att generellt säga att psykopaten är extremt”spänningssökande och impulsstyrd”. Det finns många människor med dessa egenskaper som saknar psykopatiska drag och därför inte särskilt utmärkande för just psykopater. Det är inte märkligt att vi upplever dem sådan, men inom sig är det andra krafter som styr, speciellt när det gäller det impulsiva.
Eftersom de lurar och bedrar, rånar och misshandlar, ser det ut som att de ängnar sig åt spännade sysslsättningar, men för psykopaten är det bara i kontrasten till ett vanligt och ganska trist arbete som det är mera "spännande", men känlolivet är så flackt att att det inte kan framkalla den "kick" som de ofta säger sig få. Det krävs ett känsloliv för att veta vad en "kick" är, men det krävs inget för att använda ordet i rätt sammanhang.
På samma sätt vill vi tro att de är impulsstyrda, då det snarare handlar om väl genomtänkta "impusgenombrott" eller kan förklaras med deras opportuna levnadssätt och avsaknad av egentliga mål. 

Följande mening är helt galen: ”Det finns många "friska" psykopater, varmed man menar en person som har insikt i, och kan hantera sin personlighetsstörning och fungera i samhället (se exempelvis schizoid personlighetsstörning ). I vissa yrken kan en psykopatisk störning till och med vara en tillgång”.

Om det finns ”friska” psykopater, då måste resten vara ”sjuka”, men psykopati räknas inte som sjukdom eftersom det är en personlighetsstörning.  

Psykopaterna har insikt om sin störning, men de kan aldrig fungera i samhället om man inte med det endast menar att de inte ertappas med att begå brott.

Psykopati är aldrig en tillgång i något yrke, utom möjligen för psykopaten själv, men organisationen blir lidande.

Till sist, schizoid personlighetsstörning har ingenting med psykopati att göra!

”En psykopat som inte kan hantera sin personlighetsstörning kan vara mycket farlig för samhället”.

Psykopaten försöker aldrig att ”hantera sin personlighetsstörning” och det är inte av det skälet som de flesta psykopater trots allt inte begår de grövsta brotten. I stället är det så att vissa psykopater inte har intresse av sådant. Om behovet plötsligt uppstår kan alla psykopater gå mycket långt för att nå sina mål eftersom det ligger i störningens natur (såsom till exempel inte känna rädsla och inte ta särskild hänsyn till konsekvenser, avsaknad av empati och samvete och med mera), men de smartaste finner andra lösningar.  

”Psykopati är svårt att bota, …”. Fel, det är omöjligt. ”… en del fall går sannolikt inte att bota men vilka dessa är mycket svårt att urskilja.Ett problem är nämligen att sjukdomsinsikt saknas”.
Återigen talas det helt felaktigt om ”sjukdom” och ”insikt”.  Det förhåller sig tvärt om, de vet exakt hur de fungerar och meningens fortsättning blir därför helt fel: ”… så när de lär sig hur psykopati yttrar sig så förfinar de sina färdigheter i att härma vanliga människor”.

Sant är dock att av terapi lär de sig än mera hur människor fungerar och kan ännu bättre dupera och manipulera, spela sin teater bättre med andra ord. Helt rätt avslutas meningen med den tagiska slutsats som en terapeut kan dra; ”och anses därmed botade”.

"– Polis och skolan har gjort upprepade anmälningar till socialtjänsten, säger Kenth Almroth vid närpolisen i Linköping.

Den aktuella pojken deltog i sitt första kända villainbrott då han var tolv år. Han har varit känd av polisen sedan 2003."

Med mycket stor sannolikhet kommer den här unge mannen att fortsätta att skapa rubriker för många decennier framöver och han kommer lika sannolikt att få en psykopatidiagnos som vuxen.

Pojken uppvisade kriminell livsstil redan i lågstadiet.

Frågan är vad socialtjänsten egentligen ska göra med en sådan här person. Omhänderta kan  låta bra, men grabben kommer att rymma så länge han inte förvaras bakom lås och bom.

Förmodligen saknar polisen kunskap om vad det egentligen handlar om, en psykopat som ännu är för ung för att få diagnosen . Det gäller sannolikt hela Linköpingspolisen, eftersom pojken har varit föremål för interna samtal hos polisen i flera år utan att bilden tycks ha klarnat om vad det handlar om, annars hade förmodligen uttalandet lytt annorlunda.

Detta är ytterligare ett exempel på hur viktigt det är med upplysning om psykopati. När polis, som så ofta har med psykopater att göra inte känner igen symptomen, då är informationsbehovet skriande.

En tyvärr alldeles berättigad kritik riktar Sten Levander till polisen. Den visar på behovet av utbildning i psykopati för rättsvändets alla yrkeskategorier.

Många människor drabbas av brott - de är brottsoffer. För dessa är polisen en viktig person, och ofta den människa de träffar först efter att ha utsatts för ett brott. De skador och förluster, och den kränkning som brottet innebär för offret kan ha katastrofala proportioner för veder­börande. Det är därför viktigt att förstå vilka reaktioner som kan uppkomma både akut och i det långa loppet, och vad man som polis kan göra för att minimera de psykologiska skadorna.

Brott skall utredas och i bästa fall kan man identifiera en eller flera gärningsmän. Utrednings­tiden innebär täta och ibland långdragna förhör med gärningsmän såväl som offer och vittnen. I den fasen måste man som välfungerande utredare vara en god människokännare, kunna ”läsa” kommunikationen mellan raderna, förstå hur man uppfattas av de man möter, vilka reaktioner hos en själv som uppstår, väga sina ord på guldvåg och ”tajma” interventionerna. Poliser är ibland klumpiga och valhänta som förhörsledare (vet en som läst mycket protokoll). Det behöver man inte vara - man kan lära sig förhörsteknik/intervjuteknik. Det går bättre om man har vissa psykiatriska begrepp på plats.

Lär känna narcissisten

Antalet narcissister ökar, säger Marketta Joutsiniemi. Det är viktigt för alla, inte minst för dem som arbetar inom social- och hälsovården, att vara medvetna om att det finns personer som lider av denna störning.

Marketta Joutsiniemi, verksamhetsledare för Narsistien Uhrien Tuki ry, vill väcka debatt och uppmärksamhet kring narcissism.

Som jurist vid en advokatbyrå i Helsingfors företräder hon också bland annat kvinnor som fallit offer för män som behandlat dem illa. Vem som helst kan råka ut för dessa människor, inte sällan handlar mobbningar på arbetsplatser om fall där narcissisten har valt ut ett offer.

En narcissist är ofta social, verbal och trevlig. Bakom den trevliga ytan döljer sig en personlighet som är känslokall, manipulativ och destruktiv. De flesta narcissister är män, men även kvinnor kan drabbas av denna personlighetsstörning.

– Det är viktigt att man inom social- och hälsovården lär sig att förstå hur narcissisten fungerar. En hustru som länge blivit utsatt för sin mans trakasserier har inte kraft att försvara sig, utan ger avkall på allt, till och med sina barn, för att bli lämnad ifred, berättar Joutsiniemi.

Viktigt att värna
om barnets bästa

En narcissist är skicklig på att ställa sig in hos folk.

– När det gäller vårdnadstvister kan narcissisten slå blå dunster i ögonen på såväl domare, advokater som myndigheter inom barnavården. Narcissisten bryr sig inte om sina barn. Det enda han eller hon är ute efter är hämnd och ett totalt tillintetgörande av sin partner. Det gäller då för alla som deltar i beslutsfattandet att inte låta sig vilseledas, eftersom barnen inte kommer att ha det bra hos den narcissistiska föräldern.

Narcissisten har inget samvete och inga skuldkänslor. Han eller hon ser endast till sitt eget bästa. Det är svårt att underhandla med narcissister. Till en början försöker de agera på ett samarbetsvilligt sätt. Om de stöter på motstånd, blir det problem. De utsätter folk för hot och beskyllningar. Min önskan är att man i allt större grad på olika håll i samhället skulle fästa uppmärksamhet på detta fenomen, som enligt forskarna tycks drabba allt fler människor. Vår förening (www.narsistienuhrientuki.info) erbjuder hjälp och stöd för offren, men vi går också ut med information och tips om forskning och litteratur i ämnet, säger Marketta Joutsiniemi.

Varför blir man narcissist?

Medicine doktor och psykolog Görel Kristina Näslund från Sverige har gett ut boken Lär känna psykopaten, Natur och Kultur/2004. Boken innehåller utförliga beskrivningar av narcissister och även psykopater. En psykopat har ofta narcissistiska drag, medan alla narcissister inte är psykopater. Man vet inte med säkerhet varför någon utvecklar ett narcissistiskt, sjukligt beteendemönster. En förklaring är att hjärnan vid förlossningen skadats. En annan är att vissa barndomsupplevelser kan vara orsaken bakom fenomenet.

Läsvärda böcker i ämnet är också: Robert D. Hare: Ilman omaatuntoa. Gilgames, 2004; Eeva Rusz: Är du gift med en psykopat? Prisma, 2005.

KRISTIINA GERKMAN-KEMPPAINEN

Artikelförfattaren är frilansjournalist från Kemi.