Känslolivet

Ett av de mest betydande draget bland psykopater är det flacka känslolivet. Mycket av psykopaters beteende kan förklaras utifrån detta drag i personligheten.

Från den omfattande bloggen GOGILOL finns mycket att hämta. Den kan betraktas som en guldgruva i det avseendet. Psykopati.se återger nedan med tacksamhet ett flertal berättelser med tillstånd från skribenten.

Varför gillade hon inte kel? Det undrade jag allt mer över."

"Att hon inte gillade kel, det var en annan yttring av samma sak! Det handlade om ett ytterst flackt känsloliv! Ett av psykopatins adelsmärken!"

GOGILOL

Innan jag gjorde den upptäckten hade jag redan lämnat hennes lägenhet för att åka och jobba på båten. Det var när jag kom hem till henne på eftermiddagen som jag såg att det verkligen skulle vara på det här viset!

Och jag tänkte hela tiden på henne! Och tanken gick lika mycket till hennes svåra situation och därmed även till hennes "trasiga" påslakan.
Jag skulle minsann köpa nya åt henne ...  och införskaffade de finaste bäddset.

Full av förväntan över hur glad hon skulle bli skyndade jag mig hem till henne och ringde på dörren.

Hon öppnade och hon såg min kasse.
"Jag köpte något till dig på vägen hem",sa jag.
Men det blev ingen reaktion från hennes sida. Blicken såg tom ut!
"Varsågod! Det är till dig!"

Hon såg fortfarande oförstående ut! Vad var detta?

Aha! Hon är inte van att få presenter!
Det är ju klart! Hon som har varit ihop med en sådan djävla odåga och alkoholist som "Dan"! 
Då föll ju pusselbitarna på plats! Men det där var helt fel.
Det insåg jag så småningom.

Sanningen var snarare att det allra mesta som hon ägde, det hade hon fått av "Dan"!

Hon tittade oförstående, ... helt mimiklös. Efter en liten stund sa hon ”Tack!”  

Det var ett tomt känslolöst ”tack!”
Det var som om hon fick en tanke i huvudet som sa: "detta är ett sådant där tillfälle där du ska tacka, gör det!”

”Tack” var alltså inget som kom spontant.
”Tack!” hade ingenting med tacksamhet, tacksamhetskänslor eller känslor över huvud taget att göra.
”Tack!” handlade bara om att leva upp till en slags norm på det sociala beteendets palett!

Den här blottade känslolösheten den skrämde mig. Det var något otäckt iskallt som jag blev varse! Det var som om hon var en utomjording som inte hörde till vår egen värld!
Det skrämde! 

Att jag sedan läste om denna känsla av en utomjording ... i en bok om psykopati, det kändes ... fruktansvärt exakt överensstämmande med min egen upplevelse.

Jag hade redan satt min egen upplevelse på pränt och i boken stod att läsa nästan ordagrant vad jag själv hade skrivit!
Ja, det var makalöst!
GOGILOL

Hur lätt det kan vara att ägna sig åt prostitution när känslolivet saknas visas här med ett litet klipp från GOGILOL .

Psykopater anses alltid vara ute efter pengar och att vara kapabla att göra vad som helst för att få tag i dem. Och det är nog så riktigt, men bör ses i ett annat ljus än det vi brukar göra.
Pengar är lika välkomna för psykopater som för alla andra därför att de kan användas på samma sätt oavsett om man är psykopat eller inte. Men vid sidan om det har pengar ett annat värde för psykopaten än för oss andra, nämligen som måttstock på psykopatens framgång i att lura och dupera.
De har aldrig svårt för att "fixa" pengar och kanske det är just därför "Nemi" inte "gråter över spilld mjölk". Förmodligen konstarerar hon lakoniskt att det inte gick vägen den här gången och sedan var det inte mer med det. Några spår av känslor tycks inte ha visat sig och anledningen är just den näst intill totala avsaknaden av sådant, som ju kännetecknar psykopaterna.

Låt oss då se på vad GOGILOL skrev.

Arvet, pengarna och grälet.

”Nemi” hade hört mig kvällen innan be min mor att skicka pengar, som jag hade ärvt av min far.

Det föll sig naturligt att jag tog upp diskussionen att ”Nemi” hela tiden behövde låna pengar och i de flesta fall fanns det ”goda” skäl, men pengarna gick inte till det hon hade sagt ... De gick till spelmaskinerna på krogen ... före till och med hennes egna barns behov!

I dag ... fick ”Nemi” höra mig säga till min mor att hon inte behövde åka in till banken för att ta ut några pengar. Hon behövde inte skicka dem! Jag hade tänkt om!

Jag hade åter igen tröttnat på henne. Inte så mycket för att hon exploderade i ett aggressionsutbrott bara för att jag yttrade en klart rimlig kritik mot henne. Nej mer för att hon hade spelat bort pengarna som hon hade bett mig om för att skicka till sin sjuke far i Filippinerna.

Efter det sista samtalet med min mor, ... insåg hon att pengarna hade glidet ur hennes händer! Det var inte troligt att hon skulle kunna komma över dem!
Blev hon besviken över det?
Nej! Inte ett spår av sinnesrörelse kunde skymtas i hennes ansikte eller kroppshållning!

Det borde väl vara synnerligen märkligt, med tanke på hur hon betedde sig i båten, när jag sa att jag inte hade råd med fem tusen kronor.

Nej, inte alls!
Den reaktionen i båten, den var inte äkta, det var en ren teater!

Att hon inte visade någon som helst reaktion nu är lika självklar som att hon inte visade minsta spontana tacksamhet och glädje ... när jag kom med två lakanset ... efter lång latens kom ett ”Tack!”

Det var ett mekaniskt ”tack” utan leende i blicken och utan någon som helst mimik!
Snacka om flackt känsloliv!

Jag frågade rent ut om det var prostitution hon menade. Hon blev inte ens arg! Hon tittade bara på mig med sitt gåtfulla leende.
GOGILOL

Jag kallade henne min lilla ros, min lilla blomma, mitt lilla hjärta och så vidare. Och jag menade det verkligen.
En gång messade jag ”Love hurts!”

Om det sa hon att hon inte förstod vad jag menade. Engelska kan hon, men det här det förstod hon inte! Jag uppfattade det som om hon nästa var nyfiken på en förklaring, men någonting hindrade henne från att fråga!
Det är också en sådan liten detalj, som kändes omskakande!

... när man är en hårsmån ifrån att inse det ofattbara, att ens hjärtevän saknar känsloliv och inte vet vad det är att älska och vara kär, det är omskakande.
GOGILOL

Mitt ständiga behov vid den tiden att sända kärleks-sms till henne ... För att inte upprepa mig, sökte jag hela tiden nya ord för att ge uttryck för mina känslor ...

Och vad ville jag likna henne vid när växtriket inte räckte till?
Kolibri, det tyckte jag lät fint och det sa hon att det lät sött och det gladde henne, sa hon. Vad som kan vara minst lika vackert det är fjärilar, och jag messade att hon var min lilla fjäril!
Det gjorde henne upprörd!

”Men du är som en liten söt och vacker fjäril för mig!”
”Det låter som nattfjäril och det vet du väl vad det är? Det är horor det, om du inte visste! Jag är väl inte din lilla hora heller?”
”Älskling, du vet att jag inte menade så, jag tänkte inte ens på nattfjäril! Det är ju klart att du inte är någon hora, det har jag aldrig trott! Förlåt mig, det var inte så jag menade!”
”Du får väl tänka dig för vad skriver!”

Det var då det!
Det "upprörde" henne att ... jämföra henne med en vacker fjäril.
… självklart att det inte berörde henne det minsta ens om jag verkligen … hade kallat henne hora. Hon kan inte bli upprörd, det saknar hon känslor till.

Men spela upprörd, det kan hon!
Spela teater, det har hon övat på i hela sitt liv! GOGILOL

Var nu med ordentligt! Var nu alerta och riktigt uppmärksam på vad ni läser, för här kommer en sak som kan vara svår att förstå:

Det triggade igång henne att hon fick pengar av mig för att inte gå och sälja sig till sex! Det fick henne att hora den här dagen, trots att hon inte behövde det!
Hon hade ju tusen kronor!   

Hon behövde inte hora ihop något, men när tiggeriet gav utdelning, utan att egentligen vara ett uttalat tiggeri, och när tiggeriet uppfattades som en utpressning, för att hon inte skulle gå och hora, så ville hon hora just den här dagen och just för det skälet!

En sådan tanke och en sådan insikt tror jag inte man får om man inte har goda kunskaper i hur en psykopat fungerar! Jag tror att många som har arbetat mycket med psykopater skulle missa sambandet! Ja, jag tror det faktiskt! Därför att de tänker trots allt i mänskliga termer!

En normal hora hade avstått ifrån prostitutionen i ett motsvarande läge eftersom hon ju hade pengar och eftersom hon mer eller mindre äcklas av torskarna! Men ”Nemi” reagerade med en sorts trots! Och just därför ville hon hora lite, bara för att hon redan hade fått pengar!

Finns det någon logik i detta resonemang?
Nej inte alls!
Inte när man tänker på ett mänskligt vis!
Men det är just det vi ALLTID måste undvika att göra, när vi ska förstå dessa ickemänniskor med sin psykopatiska läggning och logik!
…

I psykopatens känslobefriade och helt igenom egocentrerade tankevärld är hans illdåd det bästa han har gjort! Glöm aldrig den meningen!

Det är helt sjukt, eller hur?
Nej, det är inte sjukt! Det är psykopati. Det är en personlighetsstörning! Det är psykopatens omänskliga drag! Men det är ingen sjukdom och det går inte att bota!

Här har vi alltså psykopatens sätt att tänka!
Det är det som är så ofattligt, men ... styrt av den totala avsaknaden av empati!

Jag upprepar:
Sluta tänk med känslor om du vill förstå en psykopat!
Om du vill förstå någon som helt ... saknar ... mänskligt känsloliv!
GOGILOL

Som framgår ovan hade kvinnan fått låna tusen kronor av GOGILOL samma dag och nedan framgår hur hon tackade för lånet.
Vi får också en härligt frisk förklaring till den ambivalens som känneteckner varje offer för en psykopat.
Läs och begrunda! 

Nu talar jag fortfarande om den första augusti tjugohundratre.

Och som sagt, ”Nemi” sa:
”Idag ska jag fixa pengar!”
”Hur då?”
”På något sätt”,
”Menar du på hor?”

Och hon blev inte ens arg!
Hon tittade bara på mig med sitt gåtfulla leende. Hur ... förklarar man avsaknaden av reaktion?
Jo, det låter sig förklaras så här:

Om vi tolkar henne utifrån ett mänskligt perspektiv, då blir det konstigt. Då blir det helt obegripligt, eller hur? Ursäkta att jag försöker pränta in det: Vi måste ha i minnet att hennes känsloutbrott inte är förankrade i känslolivet! De är endast och ingenting annat än en teater från början till slut!

Jodå, hon fick som sagt låna ytterliggare tusen kronor, till sin”döende far”.

Vi skiljdes åt …
Men innan ”Nemi” och jag skiljdes åt hade vi bestämt att vi skulle träffas på … eftermiddagen.

Hon kom klockan tjugotvå!

Hon hejade på alla! Men ... inte på mig! Hon gick demonstrativt förbi mitt bord utan så mycket som ett ord!

Speciellt inbjudande leenden visade hon de andra killarna. Mig såg hon inte ens åt, annat än i ögonvrån. Hon var bara nyfiken på hur jag skulle reagera! Men jag försökte låtsas som om hon inte var där.
Jag försökte spela samma spel ... Hon hade ingenting att ge, det började jag mycket motvilligt att inse!

Hon hade klätt sig i en oanständigt kort kjol. Nej, ... ett skynke! En tygbit ... snott runt livet ... och skylde knappt ... man såg hennes vita minimala strings.

På fötterna hade hon silverglänsande platåskor. På överkroppen bar hon en topp med en text. Gissa vilken!
Jo, i versaler stod det: ”MISS SEXY”!

Och håret hade hon satt upp i sin obligatoriska plym som vajade när hon rörde sig. Plymen åstadkom hon med sitt hårspänne.

Till sist ska nämnas de illrött målade läpparna, som hon dessutom putade lite extra med! Hon såg verkligen ut som en riktig hora. Hon såg verkligen ut som om hon kom direkt från ”streetan”! Och om hon hade varit där, så var hon säkert den som var den mest utmanande klädda av alla hororna där!

Men jag kunde inte tro det om henne. Att hon skulle vara så simpel att hon sålde sig på gatan. Jag visste inte ens om hon verkligen sålde sig över huvud taget. Jag ville inte tro det om henne! Jag vägrade att tro det!
Vem kan tro något sådant om sin egen tjej? 

---

Jo, till slut kom hon ju, fast det var många, många timmar senare.

Och inte gjorde det så mycket att hon var sen eftersom jag hade ett ganska svalt intresse för henne. Men jag hade faktiskt väntat på henne. 
Det var en kluven inställning som jag hade.

Jag var långt ifrån rationell vid den här tiden. Det var som om jag var två personer i samma kropp. Den förståndige och kloke som visste att hon var totalt omöjlig som person, och den känslostyrde, som tycktes blunda för alla realiteter.

Alltså, en känslomänniska helt utan förnuft, som levde i det blå och alltid inbillade sig att det fanns förklaringar till dessa "tillfälliga" avvikelser från normalbeteendet.

Dessa två personer i min kropp försökte möjligen kommunicera med varandra. Men de talade för varandra helt obegripliga språk.
Inte förrän den fjortonde september blev de överens i och med att den känslige lärde sig förnuftets glosor och grammatik. Men har, som väl är, behållit sin dialekt och brytning!

”Nemi” kom och hon gick nästan direkt till spelmaskinerna och spelade för pengarna som hon "lånat"  av mig till sin "döende fader"!

Med tanke på att hon inte kom på eftermiddagen, utan dröjde ända till klockan tjugotvå, så kanske hon även spelade för pengar som hon alldeles nyss hade horat sig till!  

Men först gick hon runt bland killarna och kråmade sig framför dem och lät dem ta tag i henne och krama om henne. Och då kunde hon inte låta bli att i ögonvrån titta åt mitt håll för att se hur jag reagerade!

Peppe, Liv och hennes pojkvän samt några jag inte kände lika väl, tyckte att ”Nemi” bar sig åt som ”ett djävla svin”.
Det sa de rent ut!
Och det var ju faktiskt alldeles sant, det kunde jag inte förneka.

Jag brydde mig inte, mitt beslut från igår stod fast, ansåg jag, alltså den förnuftiga delen av mig. Och den delen av mig sa det till mina vänner:

”Jag skiter i henne. Jag börjar bli ganska trött på henne, som hon bär sig åt! OK, det här är väl det värsta hittills, men det är mycket skit hon gjort, det ska ni veta!” 
...

Det är inte graden av grymhet som avgör hur svårartad störningen är, hur djupgående den är. Det är hur mycket av symtomen i psykopatisyndromets cluster av symtom hon har, som är det avgörande!
...

När klockan blev fem i halv ett tog jag nattbussen hem till mig och kunde bara konstatera att Liv hade rätt. Jag kikade på fotografier som jag hade tagit av ”Nemi”.  Jag skrev i min bok:

”Hennes ruttna själ syns mer på foto än i verkligheten!”

Jo, det var faktiskt så, och jag förundrades över det. När jag såg henne livs levande live, då såg jag en kvinna som hade något livsbejakande och något intressant i blicken. Bilderna, fotografierna däremot, de visade ingen som helst värme! De visade bara en konstigt intetsägande kyla!

...

Det hade blivit den andra augusti och klockan var cirka tre på natten.
Då väcktes jag av att ”Nemi” ringde och bad mig betala svarttaxin för att hon inte hade några pengar kvar!

FRÄCKT? FRÄCKHET?
Jag förbarmade mig över henne och sa: "OK!"
GOGILOL

Här avslutar vi citerandet av GOGILOL !