Känslolivet

Sidöversikt

Om avsnittet
Ömhet
Tack!
Lätt till prostitution
Ingen gråt över spilld mjölk
Inga skamkänslor
Kärlek som okänt begrepp
Spelade känslor
Logik präglat av känslovakuum
Tack för lånet!
Älskar äldre män!
Navigation

Om avsnittet

Det här avsnittet innehåller texter av GOGILOL. Han förenar egen erfarenhet med betydande teoretiska kunskaper i ämnet och är en mästare på analys. Han lyfter fram detaljer och förklarar de bakomliggande egenskaperna hos en kvinnlig psykopat på ett lysande sätt .

Ett av de mest betydande draget bland psykopater är det flacka känslolivet. Mycket av psykopaters beteende kan förklaras utifrån detta drag i personligheten.

Från den omfattande bloggen GOGILOL finns mycket att hämta. Den kan betraktas som en guldgruva i det avseendet.
Psykopati.se återger nedan med tacksamhet ett flertal berättelser med tillstånd från skribenten.

Ömhet

När känslolivet är flackt blir ömhet något främmande.

"Det skulle också komma dagar där det stod allt mer klart för mig att kel var något som hon inte gillade!

Men sex, det var OK!

Varför gillade hon inte kel? Det undrade jag allt mer över."

"Att hon inte gillade kel, det var en annan yttring av samma sak! Det handlade om ett ytterst flackt känsloliv! Ett av psykopatins adelsmärken!"

GOGILOL

Tack!

Om hur en psykopat kan upplevas som något från en annan planet, just på grund av den totala frånvaron av ett känsloliv berättar skribenten GOGILOL om i sin blogg.

...
en praktisk present, och ... nödvändig present. Om den presenten och vad som hände då jag överlämnade den till henne, det skall jag nu berätta.

Kärleksakten hade givetvis ett slut. Jag ville krama henne och gosa en god stund till, men hon vände sig om med ryggen emot mig och somnade.

Jag rättade till täcket och trasslade in fötterna i ett stort hål!
"Har hon inget helt påslakan?", tänkte jag.

"Stackars tös. Men det är ju klart att med en sådan karl som hon hade haft, så hade det väl inte blivit några pengar över till nya sängkläder!"

Nästa dag upptäckte jag att detta faktiskt var fel. Påslakanet skulle vara just så.
Det var en stor fyrkantig öppning för att stoppa i täcket. Den öppningen var broderad runt om och påslakanet var faktiskt väldigt fint. Men ett påslakan med den sortens öppning, det har jag aldrig sett.

Innan jag gjorde den upptäckten hade jag redan lämnat hennes lägenhet för att åka och jobba på båten. Det var när jag kom hem till henne på eftermiddagen som jag såg att det verkligen skulle vara på det här viset!

Och jag tänkte hela tiden på henne! Och tanken gick lika mycket till hennes svåra situation och därmed även till hennes "trasiga" påslakan.
Jag skulle minsann köpa nya åt henne ...
 och införskaffade de finaste bäddset.

Full av förväntan över hur glad hon skulle bli skyndade jag mig hem till henne och ringde på dörren.

Hon öppnade och hon såg min kasse.
"Jag köpte något till dig på vägen hem",sa jag.
Men det blev ingen reaktion från hennes sida. Blicken såg tom ut!
"Varsågod! Det är till dig!"


Hon såg fortfarande oförstående ut! Vad var detta?

Aha! Hon är inte van att få presenter!
Det är ju klart! Hon som har varit ihop med en sådan djävla odåga och alkoholist som "Dan"! 
Då föll ju pusselbitarna på plats! Men det där var helt fel.
Det insåg jag så småningom.

Sanningen var snarare att det allra mesta som hon ägde, det hade hon fått av "Dan"!

Hon tittade oförstående, ... helt mimiklös. Efter en liten stund sa hon ”Tack!”  

Det var ett tomt känslolöst
”tack!”
Det var som om hon fick en tanke i huvudet som sa: "detta är ett sådant där tillfälle där du ska tacka, gör det!”

”Tack” var alltså inget som kom spontant.
”Tack!” hade ingenting med tacksamhet, tacksamhetskänslor eller känslor över huvud taget att göra.
”Tack!” handlade bara om att leva upp till en slags norm på det sociala beteendets palett!

Den här blottade känslolösheten den skrämde mig. Det var något otäckt iskallt som jag blev varse! Det var som om hon var en utomjording som inte hörde till vår egen värld!
Det skrämde! 

Att jag sedan läste om denna känsla av en utomjording ... i en bok om psykopati, det kändes ... fruktansvärt exakt överensstämmande med min egen upplevelse.

Jag hade redan satt min egen upplevelse på pränt och i boken stod att läsa nästan ordagrant vad jag själv hade skrivit!
Ja, det var makalöst!

GOGILOL

Lätt till prostitution

Hur lätt det kan vara att ägna sig åt prostitution när känslolivet saknas visas här med ett litet klipp från GOGILOL .



Under den där seglatsen
 ... då jag förklarade att jag inte kunde ge henne femtusen kronor, som hon behövde för att betala skulder ... då skulle hon ... genast iland och sa:
"Kör in till stan, så jag ska fixa pengar".

”Hur? Hur då? Hur ska du kunna fixa femtusen kronor?”


Men hon svarade mig inte, hon sa inte ett ord mer om det!
Det var första gången jag fick tanken att om det var så lätt för henne att fixa femtusen kronor så måste det väl vara genom hor!
 
Jag hade kanske inte tänkt så om det inte var för att hon berättat så mycket som var så udda att ingen annan tjej någonsin sagt liknande ting. Och ... sagt rent ut att det var så hon försörjde sig i Filippinerna!
GOGILOL

Ingen gråt över spilld mjölk

Psykopater anses alltid vara ute efter pengar och att vara kapabla att göra vad som helst för att få tag i dem. Och det är nog så riktigt, men bör ses i ett annat ljus än det vi brukar göra.
Pengar är lika välkomna för psykopater som för alla andra därför att de kan användas på samma sätt oavsett om man är psykopat eller inte. Men vid sidan om det har pengar ett annat värde för psykopaten än för oss andra, nämligen som måttstock på psykopatens framgång i att lura och dupera.
De har aldrig svårt för att "fixa" pengar och kanske det är just därför "Nemi" inte "gråter över spilld mjölk". Förmodligen konstarerar hon lakoniskt att det inte gick vägen den här gången och sedan var det inte mer med det. Några spår av känslor tycks inte ha visat sig och anledningen är just den näst intill totala avsaknaden av sådant, som ju kännetecknar psykopaterna.

Låt oss då se på vad GOGILOL skrev.

Arvet, pengarna och grälet.

”Nemi” hade hört mig kvällen innan be min mor att skicka pengar, som jag hade ärvt av min far.

Det föll sig naturligt att jag tog upp diskussionen att ”Nemi” hela tiden behövde låna pengar och i de flesta fall fanns det ”goda” skäl, men pengarna gick inte till det hon hade sagt ... De gick till spelmaskinerna på krogen ... före till och med hennes egna barns behov!


I dag ... fick ”Nemi” höra mig säga till min mor att hon inte behövde åka in till banken för att ta ut några pengar. Hon behövde inte skicka dem! Jag hade tänkt om!

Jag hade åter igen tröttnat på henne. Inte så mycket för att hon exploderade i ett aggressionsutbrott bara för att jag yttrade en klart rimlig kritik mot henne. Nej mer för att hon hade spelat bort pengarna som hon hade bett mig om för att skicka till sin sjuke far i Filippinerna.

Efter det sista samtalet med min mor, ... insåg hon att pengarna hade glidet ur hennes händer! Det var inte troligt att hon skulle kunna komma över dem!
Blev hon besviken över det?

Nej! Inte ett spår av sinnesrörelse kunde skymtas i hennes ansikte eller kroppshållning!

Det borde väl vara synnerligen märkligt, med tanke på hur hon betedde sig i båten, när jag sa att jag inte hade råd med fem tusen kronor.

Nej, inte alls!
Den reaktionen i båten, den var inte äkta, det var en ren teater!

Att hon inte visade någon som helst reaktion nu är lika självklar som att hon inte visade minsta spontana tacksamhet och glädje ... när jag kom med två lakanset ... efter lång latens kom ett ”Tack!”

Det var ett mekaniskt ”tack” utan leende i blicken och utan någon som helst mimik!
Snacka om flackt känsloliv!


Några fler reflektioner om samma händelse har GOGILOL och pekar på detaljer som skulle gå de flesta förbi, såsom att känsloutbrott endast är ett sätt att få sin vilja igenom, men inte har med känslor att göra. Det är "teater", som han beskriver det. Och visst är det just teater!

Den här gången fick hon nej, men bemötte det med ett spjuveraktigt leende, när andra skulle ha reagerat med besvikelse. Och reaktionen som borde ha kommit efter ankagelsen att vara prostituerad, den uteblev helt.
GOGILOL förklarar sällsynt insiktsfullt och vi får en glimt in i psykopatens tankevärld, en inblick i psykets innersta vrå. Vi redovisar det här nedan.

Lite mer om första augusti

Jag ringde till min mor redan på morgonen. Jag sa till henne att hon inte skulle skicka några pengar. Hon undrade varför, men jag sa bara att ”det får du veta sen!”

Det var så skämmigt att jag inte hade pengar. Min mor visste att det aldrig hade hänt tidigare. Jag kunde inte med att avslöja att ”Nemi” hade skinnat mig fullständigt. När min mor senare undrade vad jag skulle ha haft pengarna till, då sa jag att ”Nemi” och jag skulle ha åkt till Filippinerna.

Jag sa också att det inte blev av, därför att det blev slut emellan oss. Det är en av väldigt få gånger som jag har ljugit för min egen mor! ”Nemi” hörde samtalet. Hon hörde mig säga till min mor att hon inte skulle skicka några pengar!

Insikten att hon därmed gick miste om ett antal sköna tusenlappar, innebar inte att hon blev som det barn som jag såg i båten, då ”Nemi” bar sig åt just som ett litet barn i butiken, när föräldern säger nej till barnet som vill ha godis.

Den här gången visade hon ingen som helst reaktion!
Hon var totalt kall och känslolös! Det gick inte att spåra en tanke i hennes huvud kring den här förlusten!

Det borde vara märkligt mot bakgrund av hennes andra känsloutspel, när hon inte får som hon vill! Men väl att märka, endast om vi tolkar henne utifrån ett mänskligt perspektiv! Och det är precis det som vi absolut inte skall göra!
Hennes känsloutbrott är inte förankrade i känslor! De är teater från början till slut! Teater, därför att hon är en psykopat med ett helt flackt känsloliv! ”Nemi” sa bara, kort och lakoniskt:
"I dag ska jag fixa pengar"!

Hon tittade på mig med sitt konstiga och gåtfulla Mona-Lisa-leende … när jag frågade ”Hur då?”.

Det var ett leende och samtidigt en lite forskande blick, för att se hur mycket som jag egentligen fattade.
Och det var ett leende, som på något vis var både spjuveraktigt och trotsigt. Jag kan än i dag inte riktigt sätta ord på det leendet. Alla försök misslyckas, för det finns komponenter i det, som inte låter sig beskrivas. Att kalla det för ett Mona-Lisa-leende, är det närmsta jag hittills har lyckats att komma.
 

”Fixa pengar, hur då?”
”På något sätt!”

Jag frågade rent ut om det var prostitution hon menade. Hon blev inte ens arg. Hon tittade bara på mig med samma gåtfulla leende.

Återigen avslöjade hon sin avsaknad av känsloliv, men jag behövde tid på mig för att förstå att det var just det som det handlade om, när det inte upprörde henne, när det inte rörde vid en endaste känslig sträng, att misstänkas för att vara hora.

Det är ju inte så konstigt. Sådana strängar har hon inte. Hon har inga känsliga strängar. Hon vill inte ha det heller! Hon är stolt att hon saknar dem, det gör henne stark. Och svaghet föraktar hon. Svaghet föraktar varenda psykopat!
GOGILOL

Inga skamkänslor

I sällskap med ”Nemi” lämnade jag hennes lägenhet och vi skildes åt och då sa ”Nemi”: ”Idag ska jag fixa pengar!”
Jag frågade hur det skulle gå till.
”På något sätt!”

Jag frågade rent ut om det var prostitution hon menade. Hon blev inte ens arg! Hon tittade bara på mig med sitt gåtfulla leende.
GOGILOL

Kärlek som okänt begrepp

Den första månaden som vi var ihop och jag var som mest uppe i det blå på mina rosa moln, då sände jag en massa sms till henne. ... att jag älskade henne!

Jag kallade henne min lilla ros, min lilla blomma, mitt lilla hjärta och så vidare. Och jag menade det verkligen.
En gång messade jag ”Love hurts!”

Om det sa hon att hon inte förstod vad jag menade. Engelska kan hon, men det här det förstod hon inte! Jag uppfattade det som om hon nästa var nyfiken på en förklaring, men någonting hindrade henne från att fråga!
Det är också en sådan liten detalj, som kändes omskakande!

... när man är en hårsmån ifrån att inse det ofattbara, att ens hjärtevän saknar känsloliv och inte vet vad det är att älska och vara kär, det är omskakande.
GOGILOL

Spelade känslor

Mitt ständiga behov vid den tiden att sända kärleks-sms till henne ... För att inte upprepa mig, sökte jag hela tiden nya ord för att ge uttryck för mina känslor ...

Och vad ville jag likna henne vid när växtriket inte räckte till?
Kolibri, det tyckte jag lät fint och det sa hon att det lät sött och det gladde henne, sa hon. Vad som kan vara minst lika vackert det är fjärilar, och jag messade att hon var min lilla fjäril!
Det gjorde henne upprörd!

”Men du är som en liten söt och vacker fjäril för mig!”
”Det låter som nattfjäril och det vet du väl vad det är? Det är horor det, om du inte visste! Jag är väl inte din lilla hora heller?”
”Älskling, du vet att jag inte menade så, jag tänkte inte ens på nattfjäril! Det är ju klart att du inte är någon hora, det har jag aldrig trott! Förlåt mig, det var inte så jag menade!”
”Du får väl tänka dig för vad skriver!”

Det var då det!
Det "upprörde" henne att ... jämföra henne med en vacker fjäril.
… självklart att det inte berörde henne det minsta ens om jag verkligen … hade kallat henne hora. Hon kan inte bli upprörd, det saknar hon känslor till.

Men spela upprörd, det kan hon!
Spela teater,
det har hon övat på i hela sitt liv! GOGILOL

Logik präglat av känslovakuum

Nedan ger oss GOGILOL en lektion som kanske handlar om det allra viktigaste om vi ska kunna förstå psykopater, nämligen att vi måste skala bort känslor ur vår tankevärld för att först dem som saknar känloliv. Gör vi inte det kommer vi aldrig i närheten av lösningen på psykopatins gåta!

När vi skiljdes åt … fick hon låna ytterliggare tusen kronor, till sin ”döende fader”.
Jag trodde inte på henne, men jag lät henne "låna" dem för att hon skulle slippa att hora ihop dem! Det var ju det jag trodde att hon skulle göra!
Och jag tror att hon förstod att jag lånade henne pengar just av det skälet!

Var nu med ordentligt! Var nu alerta och riktigt uppmärksam på vad ni läser, för här kommer en sak som kan vara svår att förstå:

Det triggade igång henne att hon fick pengar av mig för att inte gå och sälja sig till sex! Det fick henne att hora den här dagen, trots att hon inte behövde det!
Hon hade ju tusen kronor!
  

Hon behövde inte hora ihop något, men när tiggeriet gav utdelning, utan att egentligen vara ett uttalat tiggeri, och när tiggeriet uppfattades som en utpressning, för att hon inte skulle gå och hora, så ville hon hora just den här dagen och just för det skälet!

En sådan tanke och en sådan insikt tror jag inte man får om man inte har goda kunskaper i hur en psykopat fungerar! Jag tror att många som har arbetat mycket med psykopater skulle missa sambandet! Ja, jag tror det faktiskt! Därför att de tänker trots allt i mänskliga termer!

En normal hora hade avstått ifrån prostitutionen i ett motsvarande läge eftersom hon ju hade pengar och eftersom hon mer eller mindre äcklas av torskarna! Men ”Nemi” reagerade med en sorts trots! Och just därför ville hon hora lite, bara för att hon redan hade fått pengar!


Finns det någon logik i detta resonemang?

Nej inte alls!
Inte när man tänker på ett mänskligt vis!
Men det är just det vi ALLTID måste undvika att göra, när vi ska förstå dessa ickemänniskor med sin psykopatiska läggning och logik!



I psykopatens känslobefriade och helt igenom egocentrerade tankevärld är hans illdåd det bästa han har gjort! Glöm aldrig den meningen!

Det är helt sjukt, eller hur?
Nej, det är inte sjukt! Det är psykopati. Det är en personlighetsstörning! Det är psykopatens omänskliga drag! Men det är ingen sjukdom och det går inte att bota!

Här har vi alltså psykopatens sätt att tänka!
Det är det som är så ofattligt, men ... styrt av den totala avsaknaden av empati!

Jag upprepar:
Sluta tänk med känslor om du vill förstå en psykopat!
Om du vill förstå någon som helt ... saknar ... mänskligt känsloliv!

GOGILOL

Tack för lånet!

Som framgår ovan hade kvinnan fått låna tusen kronor av GOGILOL samma dag och nedan framgår hur hon tackade för lånet.
Vi får också en härligt frisk förklaring till den ambivalens som känneteckner varje offer för en psykopat.
Läs och begrunda! 


Nu talar jag fortfarande om den första augusti tjugohundratre.

Och som sagt, ”Nemi” sa:
”Idag ska jag fixa pengar!”

”Hur då?”
”På något sätt”,

”Menar du på hor?”


Och hon blev inte ens arg!
Hon tittade bara på mig med sitt gåtfulla leende. Hur ... förklarar man avsaknaden av reaktion?
Jo, det låter sig förklaras så här:

Om vi tolkar henne utifrån ett mänskligt perspektiv, då blir det konstigt. Då blir det helt obegripligt, eller hur? Ursäkta att jag försöker pränta in det: Vi måste ha i minnet att hennes känsloutbrott inte är förankrade i känslolivet! De är endast och ingenting annat än en teater från början till slut!

Jodå, hon fick som sagt låna ytterliggare tusen kronor, till sin”döende far”.

Vi skiljdes åt
Men innan ”Nemi” och jag skiljdes åt hade vi bestämt att vi skulle träffas på … eftermiddagen.


Hon kom klockan tjugotvå!

Hon hejade på alla! Men ... inte på mig! Hon gick demonstrativt förbi mitt bord utan så mycket som ett ord!

Speciellt inbjudande leenden visade hon de andra killarna. Mig såg hon inte ens åt, annat än i ögonvrån. Hon var bara nyfiken på hur jag skulle reagera! Men jag försökte låtsas som om hon inte var där.
Jag försökte spela samma spel ... Hon hade ingenting att ge, det började jag mycket motvilligt att inse!

Hon hade klätt sig i en oanständigt kort kjol. Nej, ... ett skynke! En tygbit ... snott runt livet ... och skylde knappt ... man såg hennes vita minimala strings.

På fötterna hade hon silverglänsande platåskor. På överkroppen bar hon en topp med en text. Gissa vilken!
Jo, i versaler stod det: ”MISS SEXY”!

Och håret hade hon satt upp i sin obligatoriska plym som vajade när hon rörde sig. Plymen åstadkom hon med sitt hårspänne.

Till sist ska nämnas de illrött målade läpparna, som hon dessutom putade lite extra med! Hon såg verkligen ut som en riktig hora. Hon såg verkligen ut som om hon kom direkt från ”streetan”! Och om hon hade varit där, så var hon säkert den som var den mest utmanande klädda av alla hororna där!

Men jag kunde inte tro det om henne. Att hon skulle vara så simpel att hon sålde sig på gatan. Jag visste inte ens om hon verkligen sålde sig över huvud taget. Jag ville inte tro det om henne! Jag vägrade att tro det!
Vem kan tro något sådant om sin egen tjej? 


---

Jo, till slut kom hon ju, fast det var många, många timmar senare.

Och inte gjorde det så mycket att hon var sen eftersom jag hade ett ganska svalt intresse för henne. Men jag hade faktiskt väntat på henne. 
Det var en kluven inställning som jag hade.

Jag var långt ifrån rationell vid den här tiden. Det var som om jag var två personer i samma kropp. Den förståndige och kloke som visste att hon var totalt omöjlig som person, och den känslostyrde, som tycktes blunda för alla realiteter.

Alltså, en känslomänniska helt utan förnuft, som levde i det blå och alltid inbillade sig att det fanns förklaringar till dessa "tillfälliga" avvikelser från normalbeteendet.

Dessa två personer i min kropp försökte möjligen kommunicera med varandra. Men de talade för varandra helt obegripliga språk.
Inte förrän den fjortonde september blev de överens i och med att den känslige lärde sig förnuftets glosor och grammatik. Men har, som väl är, behållit sin dialekt och brytning!

”Nemi” kom och hon gick nästan direkt till spelmaskinerna och spelade för pengarna som hon "lånat"  av mig till sin "döende fader"!

Med tanke på att hon inte kom på eftermiddagen, utan dröjde ända till klockan tjugotvå, så kanske hon även spelade för pengar som hon alldeles nyss hade horat sig till!  

Men först gick hon runt bland killarna och kråmade sig framför dem och lät dem ta tag i henne och krama om henne. Och då kunde hon inte låta bli att i ögonvrån titta åt mitt håll för att se hur jag reagerade!


Peppe, Liv och hennes pojkvän
samt några jag inte kände lika väl, tyckte att ”Nemi” bar sig åt som ett djävla svin”.
Det sa de rent ut!
Och det var ju faktiskt alldeles sant, det kunde jag inte förneka.

Jag brydde mig inte, mitt beslut från igår stod fast, ansåg jag, alltså den förnuftiga delen av mig. Och den delen av mig sa det till mina vänner:

”Jag skiter i henne. Jag börjar bli ganska trött på henne, som hon bär sig åt! OK, det här är väl det värsta hittills, men det är mycket skit hon gjort, det ska ni veta!” 
...

Det är inte graden av grymhet som avgör hur svårartad störningen är, hur djupgående den är. Det är hur mycket av symtomen i psykopatisyndromets cluster av symtom hon har, som är det avgörande!
...

När klockan blev fem i halv ett tog jag nattbussen hem till mig och kunde bara konstatera att Liv hade rätt. Jag kikade på fotografier som jag hade tagit av ”Nemi”.  Jag skrev i min bok:

”Hennes ruttna själ syns mer på foto än i verkligheten!”


Jo, det var faktiskt så, och jag förundrades över det. När jag såg henne livs levande live, då såg jag en kvinna som hade något livsbejakande och något intressant i blicken. Bilderna, fotografierna däremot, de visade ingen som helst värme! De visade bara en konstigt intetsägande kyla!

...

Det hade blivit den andra augusti och klockan var cirka tre på natten.
Då väcktes jag av att ”Nemi” ringde och bad mig betala svarttaxin för att hon inte hade några pengar kvar!

FRÄCKT? FRÄCKHET?

Jag förbarmade mig över henne och sa: "OK!"
GOGILOL


Till sist, analysen i ovanstående stycken av GOGILOL är fullständigt lysande. Mest imponerande är förklaringen varför hon, enligt GOGILOL, troligen sålde sex en dag när hon inte hade behov av pengarna.

Epilog
Om man läser bloggen i sin helhet, visar det sig att GOGILOL till slut fick prostitutionen bekräftad av hennes hallick.

Älskar äldre män!

”Jag älskar äldre män!” 
Ja, men hur? 
Fundera på vad hon menade med det!

Här avslutar vi citerandet av GOGILOL !

Navigation

Du har just besökt Känslolivet

Till sidans topp
Till nästa sida, Livet efteråt
Till föregående sida, Desperation och frågor
 




Diskutera gärna  här

aki 28.01.2011 20:50

GOGOLOL har nog gjort en miss i sin analys av varför 'Nemi' sålde sex även fast hon fått pengar. Det handlar om att bevisa att han inte kontrollerar henne.

gordon 14.06.2010 21:59

Tack för den recensionen!
GOGILOL

| Svar

Senaste kommentarer

07.11 | 00:41

När man bara kan se på hur en nära vän sakta bryts ner av en psykopat och hur vä nen blir allt mer isolerad och kontrollerad, lurad, osäker på sig själv.

29.09 | 09:10

http://www.psykopati.se/16914088

28.09 | 16:53

Hej! Jag är dotter till en psykopat. Har sökt hela livet efter svar. Varför? Man går under som barn. Krossas. Varför skrivs det inget om oss barn? Tips?

22.07 | 17:49

Vill rekommendera er alla min bok: "Min Mamma var psykopat, jag blev psykolog."