Här föjer en redigerad berättelse som helt bygger på en historia på Internet:
Äntligen fri efter ett kvarts sekel?
Jag har äntligen lyckas frigöra mig från en man som jag varit tillsammans med i 25 år. TJUGOFEM ÅR!!!
Så mycket sorg och elände!
Han lyckades dupera mig och ta ifrån mig min självkänsla.
Jag tänker på alla dessa år som jag har kämpat för att få vårt förhållandet att bli harmoniskt.
Jag tänker på alla dessa år som han fått mig att tro att det är mitt fel.
Jag tänker på alla år som han har lurat mig och alla år som han har bedragit mig.
Jag tänker på alla år som han förnedrat mig. och hanhar förnedrat mig även inför andra.
Vändpunkten
Ja, det kom en vändpunkt. Den kom genom att jag gick i egen terapi när jag mådde som allra sämst. När jag nästan inte ville leva längre.
Vändpunkten kom också för att jag läsre en alldeles underbar bok "ÄR du gift med en psykopat?".
Jag läste boken och jag grät och skrek. Det var en så fruktansvärt smärtsam upptäckt.
Och allt föll på plats, det var inte jag som var tokig!
Nu börjar den mödosamma vägen tillbaka. Kampen för att bli stark och hel igen.
Men jag är äntligen befriad, fri från honom!
Till den texten finns det en kommentar:
Tack för din korta och kärnfulla berättelse, som säger allt om hur man drabbas av dem!
Du talar om svårigheterna att frigöra sig.
De som inget vet om psykopaters makt säger så lätt (och klandrande): "Att du inte lämnade honom för länge sedan!"
Tyvärr gör sådant tal bara ont.
Det är kränkande.
Ibland är det så att man önskar att de som säger så får smaka på samma medicin själva och kanske är det enda sättet också, att de får gå i skola hos en psykopat, för att lära sig vad slags djävlar de är!
Sorg, elände, dupera, fråntagen självkänslan, kämpat för att det skulle bli harmoniskt, trodde det var ditt fel, lurat, bedragit, förnedrat. Trodde du var tokig.
Här finns ju allt det som kännetecknar en relation med en psykopat. Tack för den beskrivningen!
Det är säkert en och annan i samma sits, som får en aha-upplevelse av din beskrivning.
Och efterpå:
terpi och boken, som fler än du rekommederar. Grät, skrek, smärtsamt, föll på plats, mödosam väg. Jag har då aldrig sett en kärnfullare beskrivning!
Välommen tillbaka in i värmen!
Jag vågar nog påstå att när det har gått en tid kommer du att vara en starkare person än vad du någonsin har varit. Inget ont utan att det för något gott med sig!