I arbetslivet

Sidöversikt

Om avsnittet
Företagaren
Bagardjäveln
Chefen
Styrelsemötet
Navigation


 

Om avsnittet

Den relation man har till en psykopatisk överordnad i arbetslivet, ägaren, speciellt i mindre företag, eller chefen på arbetsplatsen, står i en särställning på mer än ett sätt.

Beroendeställningen som offret befinner sig i är uppenbar, men oftast har man medoffer att "stöta och blöta" problemet med. I så måtto har man en bättre sits än många andra offer för en psykopat. Möjligheten att kunna kommunicera med andra och få förståelse är mycket större än för de som drabbas av psykopaten i en nära relation.

Ofta har chefen en chef över sig, till vilken man vända sig till med stöd av ens kollegor.
Det är inte heller ovanligt att högre ledning har börjat att fatta misstankar. Därför skall man vända sig dit i första hand. Hjälper inte det bör man säga upp sig.
Man kan vänta tills man har fått ett nytt arbete och det rekommenderas.
Till skillnad från att drabbas av en psykopat i en nära relation har man en mycket bättre utgångspunkt, även om det kan vara ytterligt plågsamt trots allt
.

Hjälp och stöd kan fås från fackligt håll där kanske en hel del information redan finns samlad.


Läs även Lars-Olof Tunborgs bok Psykopatiska chefer - lika farliga som charmiga . I EXEMPEL FRÅN MEDIA
redogörs för prefekten med länk till en utmärkt artikel, som du också finner länk till här .

Företagaren

"Har ingått ett affärsavtal med en psykopat.

Problemet är att de är en liten bransch och jag är rädd för att bli "utfryst" på den lilla marknaden som finns. Är i dagsläget helt överkörd och det känns som jag har bakbundna händer kan inte göra ett skit.

 

Jag sitter för tillfället och bara är förbannad och lurad. Jag inser att jag måste hålla humöret inför psykopat-kvinnan och inte visa vad jag känner utan inse faktum och försöka komma ur detta på ett listigt sätt.

Jag har sett girighetens ansikte så jag har definitivt lärt mig en läxa.

 

Jag har nu i efterhand fått höra flera leverantörer som vägrat leverera till denna hennes verksamhet. Hon har mycket obetalda skulder men leverantörerna har valt att inte processa och varit tysta  pga. rädsla.

 

Jag kommer förmodligen få börja på nytt med en ny verksamhet i en ny bransch efter en kostsam juridisk process. Och jag tycker det känns jobbigt att ha henne som ovän eftersom hon är hon ond. Hon påminner om Damien i Omen, fast i vuxen form.

 

Hon är mycket populär hos många i min nuvarande bransch och jag har under flera år varit en av dessa som tyckt att hon är vettig. Jag borde fattat och sett tecknen som fanns där men jag trodde blint på det hon sa så länge allt funkade. Men hon pratade mycket nedlåtande om någon gjort ett misstag, till exempel.

 

Jag kommer i fortsättningen inte vara lika naiv vilket jag dock aldrig har tyckt att jag är. Men det känns för taskigt att inse att det finns människor som inte har en tillstymmelse av empati eller känslor. Jag är ärrad och känner att jag blivit kallare och mer misstänksam, vilket är jobbigt."

Bagardjäveln

"Bagarjäveln

Tänkte berätta vilket hevete som man kan råka ut för om man gör det misstaget att jobba hos (så kallade/fd) kompisar som i arbetsrollen kan uppvisa helt nya karaktärsdrag som tidigare har dolts.

Jag började jobba som chafför på ett mindre bageri som min barndomskamrat hade tagit över. Han hade flyttat tillbaka till vår stad med 'två tomma händer'. 

Som person är jag lite för snäll, tillbakadragen och ställer ofta upp när det behövs och har dragits med taskigt självförtroende vilket förklarar en stor del av mina ageranden i den här historien.

I arbetsrelationen var bagarjäveln den som alltid var starkare, munvig och hade absolut makt. Eftersom relationen började redan i barndomen så kände jag också till att han under många år var promiskuös och förmodligen fortfarande är det. Min grund till det är dom flertalet gånger han nämnt att han legat med andra kvinnor/tjejer trots att han hade fasta relationer. På senare tid så fick jag känslan att varje gång han låg med en ny tjej/kvinna var som en slags 'erhållen trofé'.

Jag vet också att han har behov av att det skall hända saker hela tiden. En rastlös människa alltså. På 90-talet höll han på med kampsport.

Tidigare visste man att man hade lätt för att gå på hans påståenden, dvs det var svårt att bedöma om det var sant eller falskt. Svårigheten var inte att bedöma tonfallet utan innehållet i påståendet.
Själv tänker man tillbaka på hur mycket egentligen som var sant och som var rent nonsens.

Dessa egenskaper användes av bagarjäveln i rollen som företagare från kontinuerligt till ständigt.

Är dessutom väldigt 'ytligt' trevlig och charmig enligt många andra.

Då han har god munvighet dras han inte för konflikter - om han vet att han kan segra. Har anställt i huvudsak svaga kvinnor vilka han har lätt att styra över och göra lite som han vill med (tex betala underlöner och jaga dem med blåslampa om dom gör fel).

Varningstecken 1: Under första året så sade en av dom större butikskunderna upp samarbetet och under den dagen så skällde han ut mig i drygt en halvtimme och vinklade som om det bara var mitt fel. Ringde dagen efter och ville säga upp mig och han förstod inte varför jag ville det. (Då jag visste att jag skulle få det ekonomiskt tufft om jag sa upp mig själv så tog jag det dumma beslutet att fortsätta. Med samma förfarande tog jag de här dumma besluten flera gånger).

Varningstecken 2: Att bagarjäveln poängterade att man skall sära på arbetsrelation och privatrelation lärde jag mig tidigt men att han skulle göra samma sak - det är förstås inte samma sak.
Han började med en ramsa som han retades med i barndomen och dom andra anställda började förstås ta efter. - Den gången så sa jag faktiskt till och han slutade - men därefter så började han med nästa problem.

Varningstecken 3: På morgonen så hälsar man säger sunt förnuft - förutsatt att man ser varandra. Jag skulle gå fram till bagarjäveln och säga god morgon chefen - varje dag så att han kan se att jag är där i tid, 
Känslan av opålitlighet och behovet av full kontroll gjordes påmind flera gånger under tiden för anställningen.
Problemet var att så fort jag missade hälsa en gång eller lät bli - eftersom det var mitt tysta sätt att protestera så blev han skogstokig. Då vart jag kallad till personalrummet och han skällde ut mig högt och tydligt så att alla hörde. För honom räckte det inte med en-två gånger utan det höll på i säkert 15-20 min innan jag fick gå.

Höjdpunkten var då det var dags för morsdagstårtor. Då kunde han heller inte sära på privatliv och arbetsliv och då retade han mig med att säga hej xx - och jag sade då hej xx, nej du skall säga hej chefen, dom andra anställda förstod inte allvaret i vad han höll på med och skrattade med. Sista gången så svarade jag 'dra åt helvete'! Då sa han 'så där säger man inte till chefen'! Han ringde senare på eftermiddagen och skällde ut mig för att jag sa så, men då kontrade jag och då jag var ovan att hantera min upprördhet och ilska så kändes det lite konstigt att bagarjäveln för den gången gav med sig.

Varningstecken 4: Då jag av rädsla försökte undvika konflikter så teg jag också då han tafsade på baken på mig vid flera tillfällen och vid ett tillfälle så simulerade han homosex genom att jucka bakifrån. Det är en sak att vara med på det och en helt annan om man tar avstånd från det.
För det han gjorde en kännbar kränkning som jag idag skulle begå olagligheter för att hämnas om jag hade det sinnet.

Varningstecken 5: Vid midsommar var det ytterst nära att jag sa upp mig, men återigen tog jag samma djävla beslut. Det var en morgon då jag skyndade mig in för att byta om och då jag förstås inte hejade på bagarjäveln så blev han skitförbannad och tillsammans med en tjej som var dotter till bagarjävelns hyresvärd, så förnedrade han mig genom att skälla ut oss högt och tydligt för att vi inte höll oss till vad han sa.
Det är en sak med tjejen men med mig som var nästan jämngammal var det en helt annan. På det sätt han förnedrade mig på var att han sade upp mig på grund av mitt uppträdande gentemot honom och enligt vad han påstod även mot dom andra som hade klagat häftigt på mig. Han tillade att jag skulle få vara kvar på prov och om jag skötte mig så skulle jag få fortsätta.
Jag ringde till facket samma dag och undrade vad han höll på med och dom höll med mig fullständigt.

På självaste midsommarafton ringde bagarjäveln och på grund av min obeslutsamhet så resulterade det i att jag fortsatte på denna gudsförgätna arbetsplats i 7 månader till.

Vid det här laget hade vår så kallade relation upphört för länge sen och jag hade ett flertal gånger tagit kontakt med både fack och arbetsförmedling och förmedlat min ohållbara situation. Även en av mina andra barndomskamrater som jag fortfarande håller kontakt med vart informerad. Han är också barndomskamrat med bagarjäveln. Utan honom och min familj och alla andra berörda skulle min situation vara alltför svår att uthärda.

Flertalet gånger sade bagarjäveln att han märkte att jag inte tyckte om att jobba för honom och att det bara var enkelt för mig att säga upp mig själv ifall att. Det som han då höll tyst om som han senare skulle referera till var den 'muntliga överenskommelse' som vi hade i början av anställningen och den var att om han och jag inte skulle komma överens så skulle han säga upp mig för att han ville 'behålla vänskapen istället'.

Det som han inte förstod var att om han beter sig som ett svin på arbetstid (vilket han sa vid ett tillfälle under de första månaderna) så är han ett svin även på fritiden.

Avgörandet: Under början på januari 2007 så var den ekonomiska situationen alltmer än god för det lilla bageriet och prat om nedskärningar förekom dagligen. När jag pratade med fackrepresentanten vid ett tillfälle så gick vi in på löner och då visade sig att man varit underbetald.

Den 4:e februari sade bagarjäveln upp mig och hänvisade till förutom att bageriet gick dåligt att jag spred dålig atmosfär bland de anställda och att alla var emot mig även hans egen mor som brukade vara där och hjälpa till när det var mycket att göra. Jag var den som var företagets största belastning.

Då jag egentligen var konfliktovan blev jag till en början vit i ansiktet och sen så sa jag 'ok - men jag har enligt facket varit underbetald' i över ett år och du är skyldig mig pengar' och då blev bagarjäveln skogstokig igen. Vid det här laget brydde jag mig inte och for därifrån så fort som möjligt. En uppsägning innebär också att jag slapp karenstiden som A-kassan ställer.

Det skojiga som hände efteråt är att han från och med sista dagen alltid ringer med dolt nummer och varje gång är syftet att jag skall be om ursäkt för att jag inte hållit vår 'muntliga överenskommelse' och att jag inte har skött mig bra. Syftet var också att han vill att jag skall vara kompis med honom som om ingenting hade hänt. Att jag en gång sa att det var jobbigt att han ringde hade han ingen förståelse för. När man försöker repararera självförtroendet som bagarjäveln sänkte till fotankelnivå vart det ju inte lättare av att han ringde.

 Det som han har gjort är förstås bagateller. Han trodde också tidigare att jag var beroende av hans sk vänskap och att det bästa en 'kompis' kan göra är att ge sin 'kompis' arbete, pengar och arbetslivserfarenhet. Nog gav han mig arbete, pengar och arbetslivserfarenhet alltid! - Arbete i högt tempo där han ofta skulle kontrollera allt och allting, pengar för syns skull - och ständigt underbetalt (lönespecifikation - visste han inte vad det var för någonting) och arbetslivserfarenhet, som i  praktiken inte betyder någonting för det jag egentligen är utbildad till och som innebär att jobba för en 'kompis' som i själva verket många gånger såg sin arbetsplats som en lekstuga och där gjorde han allt från att uppträda som en clown till att vara en person som man hatade mest.

Han brydde sig inte heller om att skicka något arbetsgivarintyg fast han lovade det vid det möte som jag, fackrepresentanten och han hade i samband med uppsägningen. Lovade skenheligt att jag skulle få ett exemplar och att A-kassan skulle få sitt.

Jag var inte den första personen som slutat på bageriet och dessutom så har han i princip bytt ut alla utom sig själv och en till två gånger. När jag fick höra från en som jag jobbade nära med skulle sluta (tyckte mycket om denna person) och fick höra anledningen så visste jag att jag inte var ensam om med mina farhågor om att bagarjäveln har en beteendestörning.

Har fått höra liknande historier från andra medarbetare samt personer som samarbetat med bagarjäveln och råkat ut för hans beteendestörning.

Min avgångslön var inte heller så självklar att få och bara genom hot om 'försättande i konkurs' genom facket så betalade han ut pengarna ca 2 veckor efter ordinarie utbetalningsdag. Direkt efter när fackrepresentanten ringt och undrat varför inga pengar har betalats ut så var bagarjäveln riktigt grotesk. Han pekade ut mig som direkt ansvarig för att inga anställda fått ut någon lön för februari genom den överenskommelse som han, jag och fackrepresentanten hade vid uppsägningsförfarandet. Samtalet avslutades med att han bad mig dra åt helvte. vid det här laget stod jag på mig och berättade konsekvenserna för honom. Han avslutade samtalet genom att slänga på luren.

I nuläget har jag lämnat bagarjävelhistorien bakom mig och han har slutat att ringa.
Sviterna som jag fått är förutom självtilliten som jag försöker reparera, att man tappat kontakten helt med dom få barndomskamrater man fortfarande hade viss kontakt med och det är förstås inte så roligt. Av någon anledning ser jag heller inget behov av att träffa vänner och bekanta utan blir som sagt isolerad vilket också är jobbigt, då jag samtidigt känner att jag har behovet.

Försöker nu gå vidare med livet med min familj och har nu en ny arbetsplats."

Chefen

Om chefen som förmodligen är en psykopat.

Efter att ha gått ut högskolan med hyfsade betyg var jag på jakt efter mitt första riktiga arbete. Jag blev klar med mina studier under en lågkonjunktur. Det var svårt att hitta ett arbete där jag kunde använda mina kunskaper. Jag blev därför jätteglad när jag fick en anställning på ett företag som var ledande inom sin bransch.

Första veckan så träffade jag avdelningschefen i hissen. Han hälsade och berättade att han tyckte det var kul att jag också nu jobbade på företaget. Han var översvallande vänlig och jag tyckte direkt om honom. Han verkade vara en riktig hedersskyffel.

Efter ett par veckor så var det dags för mitt första avdelningsmöte. Avdelningschefen höll i tillställningen. Han berättade om allt som var på gång och hur bra vi var på det vi gjorde. Vi tillhörde världseliten inom våran bransch. Enligt honom så låg vi till och med flera år före vår närmaste konkurrent. Han beskrev ingående alla framgångsrika projekt som "han" ansvarade för. Han nämnde också en del projekt som låg efter sin tidplan. Han var noga med att nämna vilken projektledare det var som ansvarade för respektive projekt. Den projektledare som ansvarade för det projekt som låg sämst till fick stå upp på mötet och förklara sig. Avdelningschefen snoppade av honom och förklarade att det var oacceptabelt att ligga efter sin tidplan.

Efter mötet var jag lyrisk. Jag märkte att min arbetskollega som jag delade rum med inte var lika positiv. På lunchen frågade jag honom om vad han tyckte om vårt avdelningsmöte. Han fnyste och mumlade något om att det "lät alltid bra" och gav mig rådet att för allt i världen se till att inte hamna i något av avdelningschefens projekt.

Två veckor senare hörde jag i korridoren en person som skrek och lät riktigt förbannad. Han sa något som lät som, "den jäveln kan glömma att få någon löneförhöjning de närmaste åren".

 

På fikat fick jag höra att ett av projekten som chefen ansvarade för inte höll sin tidplan.

Chefen hade utsett en av programmerarna som skyldig till förseningen. Han hade efter detta hotat personen offentligt och sagt "det är bäst att du fixar så att vi levererar på tid, annars jävlar".

På nästa avdelningsmötespresentation så var avdelningschefen ansvarig för andra projekt. Alla var framgångsrika. Problemprojekten var överflyttade på andra projektledare. Chefen passade på att berätta att han inte tyckte om personer som inte bidrog till att företaget lyckades. Han passade på och hänga ut den programmeraren som han tidigare hade skällt ut.

Några dagar senare pratade jag med killen som hade fått utstå allt skäll.

Han berättade att han hade jobbat som en "tok" för att klara av projektet. Han arbetade sextio timmar i veckan. Problemet var att den idiot som hade gjort tidplanen inte förstod hur mycket det var som skulle göras. Killen som hade gjort planeringen kunde inte tekniken, utan hade bara gissat.

Det var avdelningschefen som hade gjort planeringen själv.

Tre veckor senare sa programmeraren upp sig. Avdelningschefen blev tokig. Han svor och sa att han inte tålde osolidariska människor som bara tänkte på sig själv. Programmeraren skulle inte få sluta innan han var klar med sin uppgift och blev det inte bra så kunde han direkt glömma att han skulle få ett bra betyg.

Jag pratade med killen och han sa att han trodde att avdelningschefen hade någon typ av personlighetsstörning. Han berättade om alla hot han fått och att chefen kom in flera gånger om dagen och kontrollerade i detalj vad han gjorde. Programmeraren sa att han tänkte göra sitt bästa under uppsägningstiden, men fortsatte trakasserierna så lovade han att koden skulle bli obegriplig för någon annan.

Jag kände stark olust och började själv leta efter ett nytt arbete. Jag började misstänka att snart så kunde det vara min tur att hamna i onåd hos avdelningschefen.

Jag deltog i ett av hans projekt och jag insåg efter ett par dagar att det var omöjligt att klara av uppgiften på tid.

Efter två månader hittad jag ett mindre kvalificerat arbete, som jag sökte och fick. Jag kände mig markant lättad och sa upp mig till min sektionschef.

Efter mindre än en timme kom sekreteraren in till mig och sa att avdelningschefen ville prata med mig. Avdelningschefen var vänlig och frågade varför jag ville sluta, var jag skulle börja jobba och vad mina arbetsuppgifter skulle bli på nya stället.

När han noggrant antecknat alla uppgifter ändrade han humör. Han började tokskrika och berättade vad han tyckte om svikare. Han hade ju för fan lärt upp mig och nu trodde jag att jag skulle få sluta.

Han stirrade mig djupt i ögonen och sa att han direkt skulle ringa företaget som jag skulle börja på och berätta om allt jag stulit på min nuvarande arbetsplats. När han var klar med samtalet skulle jag vara glad om de ville ta i mig med tång.

Jag blev helt förvirrad. Jag förstod inte vad han pratade om. Vadå stulit, han hittade bara på mig.

Jag berättad än en gång att jag sagt upp mig och frågade när min sista arbetsdag skulle bli.

Som svar fick jag, "Sluta, det kan du glömma".

Efter detta möte kom avdelningschefen in på mitt rum dagligen och kollade upp allt jag jobbade med. Han berättade för alla vilket uselt arbete jag utförde. Han gav mig uppgifter att utföra som andra redan hade gjort. Sedan hånade han mig för att slösa bort företagets resurser och frågade om jag visste vad jag höll på med.

Efter att ha blivit trakasserad i sex veckor bestämde jag mig för att inte komma tillbaka till jobbet.

Jag ringde min nya arbetsgivare och frågade om jag kunde börja tidigare hos dem.

De berättade att min nuvarande chef ringt dom flera gånger och berättat historier om mig. Flera av historierna lät nästan för fantastiska för att kunna vara sanna.

Min nya arbetsgivare sa att man nu vill provanställa mig, istället för den tillsvidareanställning jag fått. Anledningen var att man inte visste vad som var sant och ville få en möjlighet att själv utvärdera mig.

Jag sa ja och berättade att jag kunde börja omedelbart.

En vecka senare ringde sekreteraren och berättade att avdelningschefen blivit rejält förbannad på mig och sett till att den senaste månadens lön inte skulle betalas ut till mig. Han skulle inte heller ge mig något betyg. Eftersom jag bara var glad att få slippa min gamle arbetsgivare sa jag bara att jag inte brydde mig.

 

Jag frågade sekreteraren hur hon stod ut. Hon berättade då att hon sökte nytt jobb, men visste inte om hon vågade säga upp sig.

Mitt nya jobb fungerar bra och jag har jobbat där i sex år nu.

Jag stötte på avdelningschefen för ett par år sedan på en stormarknad.

Vi pratade en stund och han var jättetrevlig och berättade att han nu bytt bransch och jobbade som säljare. När jag frågade hur företaget han jobbade på var, berättade han att företaget var bra, men att medarbetarna var så jävla illojala. Man kunde aldrig lita på dom.

Styrelsemötet

Detta är en brevväxling på nätet om psykopatens oefterhärmliga förmåga att säga rätt sak vid rätt tidpunkt, hur lögnaktig den uppenbart än är så fungerar lögnen ändå. Trots att alla borde inse att det inte var sant det han sa! Läs och begrunda psykopatens förmåga!

Jag gjorde misstaget att tala om för bolagets revisor och advokat om oegentligheter i bolaget. Trots att jag har bevis & dokument på att personen ifråga tillskanskat sig bolagets pengar bakom styrelsens rygg, utreddes  & granskades aldrig frågan.
De ämnen jag begärde att få upp på dagordningen vid styrelesemötet tystades ner och avhandlades aldrig. Man löste i stället ut mig ur bolaget och jag förstod av undertonerna att man tyckte jag var en loser som hade flippat ur.

Bland det mest förnedrande var när psykopaten framför dessa mäniskor sitter och säger - "Lung Peter, lung", när jag hela tiden var lugn och talade i normal ton.

Min slutsats: försök aldrig att själv aggera i ett ärende när man har med en psykopat att göra, skaffa en egen jurist, vilken ej har varit i kontakt med psykopaten.
 

Brevsvaret:
Jo, det var nog en nyttig lärdom. Det gäller att förbereda marken ordentligt när man har en "bomb" att släppa.

Det där med en advokat tror jag inte är sådär alena saliggörande, men jag kan ha fel. Jag menar, de har inga trollspön som hjälper mot den blinda tro som psykopater kan frammana hos andra. Underskatta aldrig psykopatens duperings- eller manipuleringsförmåga!

Du gav ett lysande exempel på manipulation: "Lugn Peter, lugn." Fast du var lugn, så plötsligt kände väl de som detta var riktat till, alltså inte till dig - men resten av församlingen, att du var upprörd.

Det är märkligt vilken förmåga de har, psykopaterna. Vem skulle komma på tanken att säga: "Lugn Peter, lugn."? Jag bara frågar. Men psykopaten visste hur detta påverkade de andra, som därmed faktiskt blev psykopatens offer. De hade ju aldrig upplevt dig som annat än lugn om inte psykopaten hade sagt som han sa. Jag är impad av vilka effekter det kan bli av att säga vissa saker med väl valda ord i rättan tid, som ju psykopater behärskar till fulländad elegans.

Navigation

Du har just besökt I arbetslivet

Till sidans topp
Till nästa sida, Kvinnliga psykopater
Till föregående sida, Duperade myndigheter
 





Diskutera gärna  här

lena dahlberg 21.09.2016 19:42

bra sida och jag förstår vad jag jobbar under. men hur ska man göra för att klara av en sån chef

lena s 23.09.2016 01:07

JJa, det är nog den bästa sidan på nätet som beskriver psykopati på ett enkelt sätt.

erfarenhetentalar 20.07.2010 12:17

Det låter som min bisexuella chef som intresserar sig för allt under trosor och kallingar. Spyr

A-Lias 06.05.2010 01:38

Har en puckad chef som utan bevis inbillar sig jag är alkis. Tror på några personlighetsstörda arbetskamrater och ser inget annat. Mycket jobbigt! Vad göra?

| Svar

Senaste kommentarer

07.11 | 00:41

När man bara kan se på hur en nära vän sakta bryts ner av en psykopat och hur vä nen blir allt mer isolerad och kontrollerad, lurad, osäker på sig själv.

29.09 | 09:10

http://www.psykopati.se/16914088

28.09 | 16:53

Hej! Jag är dotter till en psykopat. Har sökt hela livet efter svar. Varför? Man går under som barn. Krossas. Varför skrivs det inget om oss barn? Tips?

22.07 | 17:49

Vill rekommendera er alla min bok: "Min Mamma var psykopat, jag blev psykolog."