Om chefen som förmodligen är en psykopat.
Efter att ha gått ut högskolan med hyfsade betyg var jag på jakt efter mitt första riktiga arbete. Jag blev klar med mina studier under en lågkonjunktur. Det var svårt att hitta ett arbete där jag kunde använda mina kunskaper. Jag blev därför jätteglad när jag fick en anställning på ett företag som var ledande inom sin bransch.
Första veckan så träffade jag avdelningschefen i hissen. Han hälsade och berättade att han tyckte det var kul att jag också nu jobbade på företaget. Han var översvallande vänlig och jag tyckte direkt om honom. Han verkade vara en riktig hedersskyffel.
Efter ett par veckor så var det dags för mitt första avdelningsmöte. Avdelningschefen höll i tillställningen. Han berättade om allt som var på gång och hur bra vi var på det vi gjorde. Vi tillhörde världseliten inom våran bransch. Enligt honom så låg vi till och med flera år före vår närmaste konkurrent. Han beskrev ingående alla framgångsrika projekt som "han" ansvarade för. Han nämnde också en del projekt som låg efter sin tidplan. Han var noga med att nämna vilken projektledare det var som ansvarade för respektive projekt. Den projektledare som ansvarade för det projekt som låg sämst till fick stå upp på mötet och förklara sig. Avdelningschefen snoppade av honom och förklarade att det var oacceptabelt att ligga efter sin tidplan.
Efter mötet var jag lyrisk. Jag märkte att min arbetskollega som jag delade rum med inte var lika positiv. På lunchen frågade jag honom om vad han tyckte om vårt avdelningsmöte. Han fnyste och mumlade något om att det "lät alltid bra" och gav mig rådet att för allt i världen se till att inte hamna i något av avdelningschefens projekt.
Två veckor senare hörde jag i korridoren en person som skrek och lät riktigt förbannad. Han sa något som lät som, "den jäveln kan glömma att få någon löneförhöjning de närmaste åren".
På fikat fick jag höra att ett av projekten som chefen ansvarade för inte höll sin tidplan.
Chefen hade utsett en av programmerarna som skyldig till förseningen. Han hade efter detta hotat personen offentligt och sagt "det är bäst att du fixar så att vi levererar på tid, annars jävlar".
På nästa avdelningsmötespresentation så var avdelningschefen ansvarig för andra projekt. Alla var framgångsrika. Problemprojekten var överflyttade på andra projektledare. Chefen passade på att berätta att han inte tyckte om personer som inte bidrog till att företaget lyckades. Han passade på och hänga ut den programmeraren som han tidigare hade skällt ut.
Några dagar senare pratade jag med killen som hade fått utstå allt skäll.
Han berättade att han hade jobbat som en "tok" för att klara av projektet. Han arbetade sextio timmar i veckan. Problemet var att den idiot som hade gjort tidplanen inte förstod hur mycket det var som skulle göras. Killen som hade gjort planeringen kunde inte tekniken, utan hade bara gissat.
Det var avdelningschefen som hade gjort planeringen själv.
Tre veckor senare sa programmeraren upp sig. Avdelningschefen blev tokig. Han svor och sa att han inte tålde osolidariska människor som bara tänkte på sig själv. Programmeraren skulle inte få sluta innan han var klar med sin uppgift och blev det inte bra så kunde han direkt glömma att han skulle få ett bra betyg.
Jag pratade med killen och han sa att han trodde att avdelningschefen hade någon typ av personlighetsstörning. Han berättade om alla hot han fått och att chefen kom in flera gånger om dagen och kontrollerade i detalj vad han gjorde. Programmeraren sa att han tänkte göra sitt bästa under uppsägningstiden, men fortsatte trakasserierna så lovade han att koden skulle bli obegriplig för någon annan.
Jag kände stark olust och började själv leta efter ett nytt arbete. Jag började misstänka att snart så kunde det vara min tur att hamna i onåd hos avdelningschefen.
Jag deltog i ett av hans projekt och jag insåg efter ett par dagar att det var omöjligt att klara av uppgiften på tid.
Efter två månader hittad jag ett mindre kvalificerat arbete, som jag sökte och fick. Jag kände mig markant lättad och sa upp mig till min sektionschef.
Efter mindre än en timme kom sekreteraren in till mig och sa att avdelningschefen ville prata med mig. Avdelningschefen var vänlig och frågade varför jag ville sluta, var jag skulle börja jobba och vad mina arbetsuppgifter skulle bli på nya stället.
När han noggrant antecknat alla uppgifter ändrade han humör. Han började tokskrika och berättade vad han tyckte om svikare. Han hade ju för fan lärt upp mig och nu trodde jag att jag skulle få sluta.
Han stirrade mig djupt i ögonen och sa att han direkt skulle ringa företaget som jag skulle börja på och berätta om allt jag stulit på min nuvarande arbetsplats. När han var klar med samtalet skulle jag vara glad om de ville ta i mig med tång.
Jag blev helt förvirrad. Jag förstod inte vad han pratade om. Vadå stulit, han hittade bara på mig.
Jag berättad än en gång att jag sagt upp mig och frågade när min sista arbetsdag skulle bli.
Som svar fick jag, "Sluta, det kan du glömma".
Efter detta möte kom avdelningschefen in på mitt rum dagligen och kollade upp allt jag jobbade med. Han berättade för alla vilket uselt arbete jag utförde. Han gav mig uppgifter att utföra som andra redan hade gjort. Sedan hånade han mig för att slösa bort företagets resurser och frågade om jag visste vad jag höll på med.
Efter att ha blivit trakasserad i sex veckor bestämde jag mig för att inte komma tillbaka till jobbet.
Jag ringde min nya arbetsgivare och frågade om jag kunde börja tidigare hos dem.
De berättade att min nuvarande chef ringt dom flera gånger och berättat historier om mig. Flera av historierna lät nästan för fantastiska för att kunna vara sanna.
Min nya arbetsgivare sa att man nu vill provanställa mig, istället för den tillsvidareanställning jag fått. Anledningen var att man inte visste vad som var sant och ville få en möjlighet att själv utvärdera mig.
Jag sa ja och berättade att jag kunde börja omedelbart.
En vecka senare ringde sekreteraren och berättade att avdelningschefen blivit rejält förbannad på mig och sett till att den senaste månadens lön inte skulle betalas ut till mig. Han skulle inte heller ge mig något betyg. Eftersom jag bara var glad att få slippa min gamle arbetsgivare sa jag bara att jag inte brydde mig.
Jag frågade sekreteraren hur hon stod ut. Hon berättade då att hon sökte nytt jobb, men visste inte om hon vågade säga upp sig.
Mitt nya jobb fungerar bra och jag har jobbat där i sex år nu.
Jag stötte på avdelningschefen för ett par år sedan på en stormarknad.
Vi pratade en stund och han var jättetrevlig och berättade att han nu bytt bransch och jobbade som säljare. När jag frågade hur företaget han jobbade på var, berättade han att företaget var bra, men att medarbetarna var så jävla illojala. Man kunde aldrig lita på dom.